Den här bloggen handlar om vår nutid; händelser som rapporteras via media. I bloggen sätter vi in dessa händelser i ett historiskt perspektiv. Det finns 2 sätt att se på historia; det som på engelska kallas Accidental View kontra Conspiratory View. Skolan och media lär ut den förstnämnda, att omständigheter driver fram händelser som krig och revolutioner. I den här bloggen tar vi reda på om senare tiders krig och revolutioner snarare är resultatet av mänsklig planering; en konspiration.
Notera: Bloggen fungerar både som bok och blogg. De första inläggen samlas under fliken "Bakgrund" (se ovan). Bloggens struktur förklaras i fliken med samma namn. Bästa sättet att få ett grepp om vad bloggen går ut på är att se föreläsningen från 2016-09-11 (se flik ovan).
Jihadi John är pseudonymen på den IS krigare / bödel som förekommer på i princip samtliga video där
IS fångar avrättas genom halshuggning. Många
reagerade tidigt på att mannen i dessa videor talade med en tydlig brittisk
dialekt. Detta faktum ökade trycket på myndigheterna att försöka identifiera
mannan ifråga.
James Foleys avrättning
Den brittiska säkerhetstjänsten meddelade i augusti förra
året att man lyckats. IS bödeln i fråga hade identifierats som Abdel-Majed
Abdel Bary, en 25-årig man från västra London med egyptiskt ursprung och med en
inte helt oäven karriär som rappare bakom sig. Hans artistnamn var då L. Jinn - Lyricist Jinn, ibland även förenklat till
Little Jinny (Little Devil). Hans låtar har t.o.m. förekommit på några av
Storbritanniens mer kända radiokanaler – som t.ex. Radio 1. Men vem är han i
övrigt och varför radikaliserades denne man med en uppväxt i en av Londons mer
fashionabla stadsdelar – Maida Vale?
Om detta handlar dagens dokumentär. Bland mycket matnyttig
information är det nog uppgifterna om fadern som sticker ut mest. Pappan, Adel
Abdel Bary, har ett förflutet som informatör åt MI5. Anledningen därtill sägs
vara att han haft nära relation till högsta ledningen inom Al Qaida. Både Usama
bin Laden och Ayman al-Zawahiri finns med på vänlistan. År 2002 efterlystes han
för inblandning i attentaten 1998 mot de amerikanska ambassaderna i Kenya och
Tanzania. Först 10 år senare utlämnas han till USA där han döms till 25 års
fängelse.
Sedan några dagar tillbaka har de brittiska myndigheterna växlat
spår. Nu är det inte längre Abdel Bary som tros vara identiteten bakom Jihadi
John. Namnet för dagen är Mohammed Emwazi. Vi får inte veta mycket om varför
Bary avskrevs från listan över misstänkta. Vi får inte heller särskilt mycket
information om Emwazy. Ett grynigt foto på honom från universitetstiden samt
några andra från tidiga barndomen är allt som skakats fram så här långt. Fortsättning lär följa…
Flera inlägg i den här bloggen har handlat om ”assassinations”
och ”false flag attacks”. I dagens inlägg presenterar vi en verklig expert på
området. Danske Ole Dammegard har ägnat runt 30 år av sitt liv åt att forska
kring detta. Hans forskning går långt bortom det vi får veta genom att följa
våra dagliga mediakällor. Han avslöjar att varje händelse av den här typen
följer visst mönster samt att man kan skönja en ”röd tråd” bakom varje attack.
Följer man denna röda tråd till dess ände upptäcker man att det alltid är samma
grupp av människor som har sitt smutsiga finger med i planerandet och
genomförandet av dessa attacker. Spåren leder alltså till samma globala elit
som vi följer i den här bloggen.
Dagens videoinslag är en föreläsning signerad just nämnde
Dammegard. Vi får ett smakprov på vad hans forskning har resulterat i. Han nämner
en rad attacker, några som redan täckts i vår blogg, men även en hel del nytt.
Här finns även en del attentat med nordiskt intresse; mordet på Olof Palme,
Estonia-katastrofen samt terrorattacken mot Oslo och Utöya. En del av
forskningen leder till publicerandet av böcker. Hans mest kända verk bär titeln
”Coup d’etat in slow motion”. Den
boken beskriver författaren själv på följande vis:
” For more than 30 years I have worked on
solving the mystery behind the assassination of the Swedish Prime Minister Olof
Palme, something that has turned out to be a very dangerous task and has cost
the lives of two dear friends.
My book “Coup d’etat in Slowmotion” /
'Statskupp i Slowmotion' is not just any book, but an intense study of one of
the biggest murder investigations in modern history (with some 1000 pages with
lots of photos, documents, detailled maps and images).
What is still claimed to be the deed of a
madman has turned out to have its roots within the international military
complex and world finances at the very highest level.
The book has been called 'a true Bomb of Truth'
and my extensive research has revealed incredible links to other big political
'events' like the killing of JFK, John Lennon, Robert Kennedy, Che Guevara,
Salvador Allende, and Pablo Neruda as well as the sinking of m/s Estonia,
killing almost 1000 people.”
Dammegard berättar att han tycker att attentaten som
genomförts allt oftare kännetecknas av slarv i planerandet. Detta, tillsammans
med moderna kommunikationsmedel som mobiltelefoner och internet gör att det blivit
allt lättare att upptäcka att dessa attacker är iscensatta – planerade av en
inre kraft. Mordet/halshuggningen av en
soldat i östra London helt nyligen ägnas särskilt mycket uppmärksamhet. Här
menar Dammegard att det är särskilt slarvigt – särskilt uppenbart. Och han har
rätt. I en del fall är spåren så uppenbara och genanta att det närmast är
skrattretande.
För den intresserade är det värt att känna till att Ole
Dammegard kommer till Göteborg nu till helgen. Det är föreningen Cui Bono som
bjuder in till en söndagsföreläsning med titeln ” Politiska mord & false flag operations”. Dessutom har han en egen websida med tillgång till hans böcker, videor och annat intressant material (länk här).
Den första Disney-filmen, ”Snövit och de sju dvärgarna”, kom
ut 1937. Sedan dess har ett otal barnfilmer, både tecknade och spelfilmer
släppts. Disneys filmer har kommit att sätta prägel på i stort sett varje
människas liv. Dess tecknade figurer har spridit glädje till i stort sett varje
generation alltsedan 1937.
Men är glädjen och underhållning det enda syftet med Disneys
filmer? Troligtvis inte. Visste du att varje Disneyfilm är breddfylld med dolda,
sublima budskap? Dessa budskap har ofta sexuellla anspelningar. Ockult symbolik
med anspelning på Illuminati är också flitigt förekommande. Här följer en
kavalkad av sådana bilder samt en video på samma tema.
Den fråga som jag ställde mig efter att ha blivit medveten
om detta faktum var – varför? Vad är syftet med alla dessa dolda detaljer i
dessa i övrigt så fina filmer. Är det ett uttryck för ”konstnärligt bus”- att
tecknarna vill sätta avtryck i filmerna som bara de är medvetna om? Eller är
det något mer systematiskt och genomtänkt än så? För att ta reda på detta
fokuserade jag på själva upphovsmannen till företaget som producerar filmerna –
Walt Disney himself. Vem var han?
Vi hoppar över de mer
kända delarna av hans karriär och fokuserar på vad som är känt om hans koppling
till Illuminati. Den unge Walt Disney var medlem av en förening kallad DeMolay
International. Wikipedia
beskriver organisationen på följande vis:
”DeMolay International (also known as the Order of DeMolay), founded in
Kansas City, Missouri, in 1919, is an international organization for young men
ages 12 to 21. DeMolay derives its name from Jacques de Molay, the last Grand
Master of the Knights Templar. DeMolay was incorporated in the 1990s and is
classified by the IRS as a 501 tax-exempt organization holding a group
exemption letter.”
“DeMolay is modeled after Freemasonry. With the sponsorship of a Masonic
body, a DeMolay chapter often meets in a Lodge room or, if not in a Lodge room,
in some other appropriate room within the same building. Although not a
"Masonic organization" as such, DeMolay is considered to be part of
the general "family" of Masonic and associated organizations, along
with other youth groups such as Job's Daughters and Rainbow. As with Rainbow, a
family connection to Masonry is not a prerequisite for membership into DeMolay.”
Efter en sådan start i livet, medlemskap I en förening som både
formats efter frimurarordnen och också får sin sponsring därifrån, är det föga
förvånande att Walt Disney som vuxen gjorde karriär inom frimureriet. Han sägs
ha nått den högsta nivån inom organisationen – a 33:rd degree Freemason. När vi
betraktar Walt Disneys skapelse, både hans filmer, nöjesparker och
världsstjärnor som inlett sin karriär hos Disney, inser vi snabbt hur präglat
allt är av frimureriet med all dess symbolik, hemliga ritualer och mystik.
Nästa videoinslag ger en inblick i just detta.
Det var dock ingen tillfällighet, varken att Disney hamnade
inom frimureriet eller att han blev en framgångsrik entreprenör. Han föddes
till det. Vi har i tidigare inlägg blivit varse om hur Illuminati är
organiserade. Bilden till höger utgör en representation av den organisationen –
vanligen ritad som en pyramid. Högt upp i pyramiden hittar vi de 13 familjerna –
the 13 bloodlines. Familjemedlemmarna i dessa har i alla tider innehaft mycket
inflytelserika positioner i samhället. Familjerna / dynastierna är som följer:
The Astor Bloodline
The Bundy Bloodline
The Collins Bloodline
The DuPont Bloodline
The Freeman Bloodline
The Kennedy Bloodline
The Li Bloodline
The Onassis Bloodline
The Reynolds bloodline
The Rockefeller Bloodline
The Rothschild Bloodline
The Russell Bloodline
The Van Duyn Bloodline
I tillägg till dessa dynastier ska vi också räkna in
·Merovingian]
(European Royal Families)
I ytterligare tillägg finns det vad forskaren bakom den här
listan, Fritz Springmeier, valt att kalla för “Interconnected families”. Hit
räknas:
· The
Disney Bloodline
· The Krupp
Bloodline
· The
McDonald Bloodline
Delar av Fritz
Springmeiers forskning finns tillgängligt på nätet via denna länk.
Vill du alltså veta mer om dessa familjer kan
du besöka den sidan för en mycket grundlig genomgång av dem. Vi kommer att få
anledning att återkomma till de 13 blodslinjerna i framtida inlägg. Som du
tidigare sett är samtliga 44 presidenter i USA släkt med varandra. Nu kanske du
förstår att detta inte är en tillfällighet. USA är alltså ingen demokrati. Det
är, och har alltid varit, en pseudo-monarki.
En gång i tiden var The Economist min absoluta
favorittidning. Jag var intresserad av nyheter på ett lite djupare plan. Jag
ville förstå orsaker och samband till händelser i världen. The Economist med
sina genomgripande analyser och historiska referenser och reflektioner passade
perfekt för det behovet. Under många år prenumererade jag på tidningen och
skaffade mig dessutom deras Årsbok / Krönika vid ett flertal tillfällen.
Ett GottNytt År?
Efter
Fukushima ändrades allt det. Händelserna i Japan 2011 gjorde mig medveten om
att det vi kallar mainstream media, världen över, kontrolleras. Med en
fingerknäppning kan hela mediakåren fås att vinkla nyheter på önskat sätt.
Eller som i fallet Fukshima där vi fick en ”media black-out”. Någon stängde av
rapporteringen – lade locket på. Det gäller alltså bara att det är rätt fingrar
som knäpper.
Insikten om detta blev för min del starten på en 4 år lång
studie av hur världen verkligen fungerar. Efter Fukushima riktade jag blickarna
mot Terrorattentaten i USA den elfte september 2001. Det blev uppenbart för mig
att dessa inte utfördes av islamistiska terrorister. Naturligtvis frågade jag
mig då ”-Om inte Al Qaida, vilka låg då bakom? Varför? Vad var det verkliga
syftet? Har vi exempel på liknande händelser tidigare i världshistorien”.
Resultatet av de
frågorna och den studien är just den här bloggen. Om du går in under fliken
<BAKGRUND> så hittar du ett index till den grundläggande förståelse som
behövs för att på ett korrekt sätt förstå det jag skriver i bloggen.Det utgör
en tidsmässig spegling av hur jag själv kommit till den insikt jag har idag. Att
läsa bloggen i den ordningen är viktigt. Det jag skriver fungerar som en
pyramid som du ska klättra uppför, ända från botten och upp. Gör du inte det är
det lätt att du ”får svindel”. Risken är stor att du tycker att det jag skriver
är alltför osannolikt. Alltför spektakulärt. Gör du det, men har läst bloggen i
rätt ordning, kan du då alltid ta klivet nedför pyramiden till den nivå där det känns
tryggt igen. Där du åter tycker att ”fram tills hit kändes allt rätt och
riktigt”. Här vill jag passa på att be dig som läsare om hjälp. Just för att
materialet som helhet, kontinuiteten i det, är viktigt så undrar jag om du kan hjälpa mig identifiera
luckor. Det är nämligen så att med jämna mellanrum tas YouTube material bort.
Om du hittar en sådan lucka, vänligen skicka då en blänkare till min
mailadress, bengt.dahlof@gmail.com
om detta. Tusen tack.
Åter till ämnet . Just The Economist publicerar inför varje
nytt år en slags profetia – en framåtblickande analys av året som väntar. Så har
också skett inför det här året, 2015. Till årets nyårsanalys hör en bild, en
teckning, som återfinns på framsidan. Bilden ser du här till höger. Den är fylld med symbolik. Symbolik som vi bör
försöka tolka och förstå. Tidningen The Economist ägs och kontrolleras till stor
del av familjen Rothschild. Du som följer den här bloggen vet vad det innebär.
Detta är en av de släkter som har kapacitet att styra händelseförlopp runt om i
världen. En profetia från det här hållet har troligen hög träffsäkerhet.
Så vad finns det för symboler och dolda meddelanden i
nyårsupplagan av The Economist. Dagens video tar dig med på en tur runt själva
bilden, detalj för detalj. Det blir inte så mycket analys och förutsägelser. Mer tydliggöranden.
I tillägg till dagens video lägger jag även med en länk till
en annan blogg, kallad
”Fellowship of the mind”. Den är betydligt mer spekulativ.
Innehåller fler försök till att spå året 2015. En del känns troligt och
riktigt. Annat mindre så.
Framförallt hoppas jag att dagens artikel ska stimulera dina
egna tankar. Vad tror du? Vad ligger bakom de olika symbolerna? Varför finns de
där? Vad för slags utveckling siar de om? En sak kan jag garantera dig. De har
inte lagts dit av en slump. Bildens komposition är uträknad. Mycket uträknad.
Minns du skolattacken i Sandy Hook. De flesta av oss gör
det. Massakern beskrivs på följande vis i wikipedia:
”Massakern i Newtown var en
skottlossning som ägde rum den 14 december 2012 i staden Newtown i Connecticut
i USA. En ensam manlig förövare i 20-årsåldern, Adam Lanza, öppnade eld på för-
och lågstadieskolan Sandy Hook Elementary School. Antalet omkomna uppges till
28 personer varav 20 är elever på skolan, 6 vuxna på skolan, Adams mor och Adam
själv.[2] Gärningsmannens mor, Nancy Lanza, var frånskild och sköts i hemmet
före massakern. Lanza begick självmord efter massakern.”
Artikeln i wikipedia refererar vidare till en artikelserie
om attentatet i SVD (se länk). Ett år efter attentatet publicerades polisrapporten från
händelsen. DN rapporterade händelsen på följande vis (länk till DNs artikel)
Allt detta ger oss intrycket av en verklig händelse,
rapporterad av media på ett korrekt sätt. Men, miljontals människor i USA
ifrågasätter den officiella versionen av händelserna den dagen. De har all
anledning att göra detta, vilket dagens dokumentär kommer att visa med all
önskvärd tydlighet.
Ifrågasättandet började tidigt, som en reaktion på de mest
uppenbara tveksamheterna i rapportering. Det rörde sig bl.a. om:
-Uppenbart skådespeleri från vittnen, föräldrar
till offren och barn/familjer som överlevt massakern. Här utgör agerandet från Robbie Parker ett
slående sådant exempel. Robbie var pappa till ett av offren – en 6 årig flicka
vid namn Emelie. Han förefaller upprymd innan sitt framträdande. Han skämtar
och skrattar innan han går upp på scen och förbereder sig för sin roll. Så
uppfattades det.
-Vittnen som vid ett flertal tillfällen ändrade
betydelsefulla detaljer i hur de återgav händelseförloppet den dagen.
-Misstämmighet mellan ett flertal
vittnesuppgifter.
Flera av klippen som lades ut på YouTube genererade uppmot
10 miljoner ”views”. Många var irriterade och upprörda. De ventilerade detta i
olika sammanhang. Men med tiden bedarrade den upprörda stämningen och kritiken,
inte för att de blivit motbevisade utan helt enkelt för att det blev uppenbart
för dem att deras ansträngningar inte skulle leda någon vart. De möttes enbart av tystnad och nekande svar
utan vidare förklaringar.
Men alla gav inte upp. Parallellt med den officiella
utredningen har en alternativ sådan bedrivits. Ett flertal, av varandra
oberoende privatpersoner, har gjort en genomgripande analys av hela storyn. Dagens
videoinslag ” We Need to Talk about Sandy Hook - NEW 2015 Documentary” utgör en
sammanställning av resultatet av deras analys. Bilden de redovisar kastar ett
löjets skimmer över den officiella versionen, som inte bara skjuts i sank. Den
pulveriseras. Här följer några av de punkter som blottläggs i dokumentären, i
en del fall riktigt generande sådana:
En del
personer förefaller ha känt till massakern redan innan den inträffade.
Insamlingar på nätet inleddes redan före den 14:e december.
Videomaterial från mainstream rapporteringen den
dagen visar sig vara kopierat material. När originalet väl spåras visar det sig
att datumet på detta indikerar att det var inspelat dagen före själva
massakern. Något som indikerar att det genomfördes en slags generalrepetition
dagen innan.
DNA analys av de vapen som användes av Adam
Lanza innehåller inte alls Adam Lanzas DNA avtryck. Istället visar det sig vara
fingeravtryck från några av de anställda på skolan.
Statistik från FBI visar att 0 personer mördades
i Sandy Hook det året. NOLL. Det är ju skönt men samtidigt en smula oroväckande.
Särskilt som just den här statistiken brukar vara mycket tillförlitlig.
Bilder tagna från helikopter den dagen visar att
polis, ambulans och utredare INTE åkte till Lanzas hus den dagen. De åkte
istället till grannens hus…
Analys av vittnen, inblandade föräldrar m.fl. visar
att många av dessa faktiskt är skådespelare till yrket. Dessutom visar det sig
att många av dem har kopplingar till en del av de organisationer vi studerar i
den här bloggen; däribland CFR – Council of Foreign Relations.
Jag hoppas att ovanstående axplock väcker din nyfikenhet så
pass att du faktiskt tar en titt på dagens dokumentär. Här redovisas inte bara
alla oegentligheter utan vi blir som tittare också uppmärksammande på vad som
förefaller vara det faktiska syftet med hela denna charad. Ännu en uppvisning i
taktiken Problem – Reaction –Solution m.a.o. Vi är alltför väl bekanta med
denna. Är detta viktigt? Betänk att detta handlar om medias och myndigheters hantering av den kanske värsta skolmassakern i historien.Ja det är viktigt. Det visar tydligt att vi inte kan lita på vare sig myndigheter eller media. Det är en tydlig indikation på att de ljuger för oss i syfte att genomdriva en hemlig agenda vars yttersta syfte vi inte är medvetna om. Det är dags att vakna.