Svenska konspirationer: Palme-mordet, en stadsvandring (del 4/4)

Christer Pettersson vid vittneskonfrontationen

I fjärde och sista delen av Ole Dammegards stadsvandring knyts säcken ihop. Alla bevis läggs samman och Dammegard drar en till synes vågad slutsats. Det är en slutsats som väcker till diskussion, t.o.m. bland deltagarna i vandringen. Men det är en slutsats som hänger ihop. Dammegard menar att han har prövat alla andra tänkbara scenarios, inklusive några av de som förs fram i den avslutande diskussionen. Oavsett vad kan vi med säkerhet konstatera att slutsatserna som dras av polisens Palme-utredare är patetiska. Ska mordet någonsin lösas måste det finnas en öppenhet gentemot alla de bevis som förs fram i den här stadsvandringen. Bevis som Palmeutredarna valt att hittills sopa under mattan.

Slutsatsen som Dammegard kommer till är, i korthet, följande:

• Palme fick sensommaren -85 besked om att han smittats av AIDS. Han var HIV positiv. Denna sanning var känslig och måste döljas.
• Som en följd av det inleddes en planering för att iscensätta ett mord. Palme skulle ”mördas”. Men mordet skulle genomföras med ”falsk” ammunition.
• Efter mordet skulle den oskadde Palme istället föras till södra Europa, till Schweiz. Där skulle han ges en falsk identitet för att kunna fortsätta ett anonymt liv bortom all uppmärksamhet
• Det team som skulle mörda Palme sattes samman nere i Sydafrika. Teamet kom att bestå av ett stort antal välkända internationella ”torpeder” och agenter. Teamet skulle backas upp av en större enhet inom svenska poliskåren. Dessa var i huvudsak medlemmar av den s.k. Baseboll-ligan. De flesta som kom att ingå i den här konstellationen (Dammegard har valt att kalla den för Blåsningen) hade uppfattningen att Palme mördades på riktigt. Dammegard menar att det i praktiken bara var en i teamet som kände till att vapnen skulle laddas med lösammunition. Detta var Carl-Gustaf Östling. Utanför teamet fanns det naturligtvis flera som kände till den sanna naturen av den planerade komplotten, inklusive familjen Palme.
• Parallellt med dessa förberedelser beter sig Palme alltmer irrationellt i sin politiska gärning. Detta gäller både nationellt och internationellt.
• Eftersom Palme har en central roll bland den gruppering vi studerar i den här bloggen – den Globala Eliten – så börjar en oro sprida sig i dessa kretsar (Palme var bl.a. Bilderbergare, och Stay-Behind och umgicks flitigt med medlemmar av den amerikanska administrationen, CIA, Rothschilds m.fl.).
• Den här oron ledde till att ett separat mordteam sattes ihop, på uppdrag av representanter för den globala eliten. Spåren pekar här bl.a. på George Bush senior. Dammegard kallar det här teamet för NATO teamet.
• NATO-teamet infiltrerar det andra teamet. Får del av hela planen, tidpunkter m.m.
• När sedan dagen-D kommer råder stor aktivitet i Stockholm. De 2 teamen står beredda och träder till handling. Strax före det att skotten avlossas byts paret Palme ut mot ”look-alikes”. Någon minut senare skjuts ”Palme” bakifrån av en representant för Blåsningen men också - samtidigt framifrån av en representant för NATO-teamet. Förvirringen som uppstår är närmast total.
• En person är död, troligtvis en Palme-look-alike. Skjuten med en finkalibrig kula från ett hustak av NATO-teamet.
• Palme själv smusslas planenligt ut ur landet.

Resten, den stora härvan, redogör Dammegard i dagens video.

Vi kan dock konstatera att det varit känsligt och farligt att ha kännedom om detaljer av avgörande betydelse i den här mordutredningen. Antalet personer som fått sätta livet till är oerhört, närmast ofattbart stort. Dammegard menar, och redogör för att:

• Estonia-katastrofen var en direkt följd av Palme-mordet. Inte mindre än 69 poliser med roller inom Palmeutredningen dog den natten och var måltavla för den grupp som planerade och genomförde sänkningen av Estonia. Dammegard ger oss mer detaljer.
• Lockerbiekatastrofen, där ett PanAm flygplan exploderade över den lilla skotska byn Lockerbie, var också en direkt följd av Palme mordet. Ombord befann sig Bernt Carlsson, högt uppsatt socialdemokrat, som bara 3 dagar innan katastrofen sagt att han skulle gå ut med det han visste om Palmemordet. Bevisen från den efterföljande utredningen pekar på att bomben som sprängde planet i luften,ska ha legat i en bandspelare i Carlssons väska.
• En flygkrasch i Oskarshamn 1989 (se länk), där 16 personer förolyckades, varav flera högt uppsatta politiker (däribland AMS chefen John-Olle Persson) tros också ha direkt koppling till Palme-mordet. 

-          Lägg därtill alla de individuella dödsfall som inträffat (varav några finns listade via en länk i del 1 av den här stadsvandringen) och vi förstår hur vikigt det är att inget läcker ut som kan avslöja sanningen.

Dags då, för sista delen av vår stadsvandring i regi av Ole Dammegard.

Video: Vem mördade Olof Palme? (del 4 av 4)

  

Svenska konspirationer: Palme-mordet, en stadsvandring (del 3/4)

I tredje delen av Ole Dammegards stadsvandring i spåren av Palme-mordet vecklas allt upp, motiv likväl som komplexiteten i komplotten. Inledningsvis ligger allt fokus på polisens agerande omedelbart efter mordet. En bild växer fram som tydligt visar hur polisen interagerar med mördaren, i syfte att hjälpa denne att fly samt att ”smussla undan” mordvapnet och andra spår. Dammegards teorier styrks av både vittnesuppgifter och ett brev från mördaren själv (alltså den man som gick under kodnamnet Abdul Kassem).

Platsen för mordet förefaller vara extremt väl vald. Inte minst med tanke på att den s.k. Skandiabaren ligger i direkt anslutning till mordplatsen och flyktvägen. Skandiabaren är en underjordisk plats, 6 våningar ner under marken, som Dammegard menar har fungerat som ledningscentral varifrån hela operationen att skötts. Rummet är stort och fyllt med dataskärmar och annan teknisk utrustning. SSI (alltså IB), den militära underrättelsetjänsten, skall vid tiden för mordet ha haft hand om utrymmet. Ett enormt tunnelsystem finns också i anslutning till det här rummet.

Här gör Dammegard en paus där han poängterar att mordet i sig är oerhört komplext samt det inte är ett svenskt mord. Det vimlar av internationella kopplingar. För att förstå resten av historien, motivet och det faktiska detaljerade förloppet måste han göra en avstickare där han berättar om Olof Palmes som person. Vem var han egentligen?  Här följer några av de detaljer han räknar upp som är centrala för fortsättningen:

·         Palme var både s.k. Bilderbergare och ingick i Committee of 300 – alltså centrala organisatoriska enheter för den globala elit vi följer i den här bloggen (läs t.ex. inlägget från den12:e november 2013 med titeln ”Mer om New World Order”)

·         Hans släkt har ett märkligt och inte helt fläckfritt förflutet. En morbror till honom dömdes t.ex. i rättegången efter Andra Världskriget (Nüremberg) för brott mot mänskligheten. Personer som Allan Dulles och Herman Göring har ingått i familjens vänkrets.

·         Han själv förefaller ha spelat ett dubbelspel – utåt sett motståndare till USA, negativ till deras agerande i både Vietnam, Kuba och Nicaragua. En hjälte i mångas ögon. Men parallellt har han varit oerhört lojal mot samma krafter och inte minst den Globala Eliten.

·         Palme var även inblandad i en mängd skandaler; såsom Bordellhärvan och IB-affären.

·         Vidare sedan till Palmes privatliv - han var bisexuell. Han lär ha haft en relation till Ebbe Carlsson, bokförläggaren som var öppet homosexuell (och som kom att få en central roll i utredningen av PKK spåret). Dammegard räknar upp fler bevis för Palmes avvikande sexuella läggning som i sig kommer att ha en avgörande betydelse).

Anna-Greta Leijon & Ebbe Carlsson

Hösten 1985 ska Olof Palme ha fått beskedet att han hade AIDS. Detta i sig var en katastrof, en skam – något som behövde döljas. Kretsen runt Palme tar fram alternativa handlingsplaner och lär ha fastnat för följande: Att arrangera ett iscensatt mord på statsministern själv där denne i själva verket smusslas ut ur Sverige och transporteras ned till Schweiz.

Här inleds planeringen för det som komma skall. Ordern går till Craig Williamson som genast börjar formera det mordteam vi följt i del 1 och 2 av den här stadsvandringen.

Men komplexiteten i denna historia stoppar inte vid detta. Kort efter det att Palme fått besked om att han var HIV smittad börjar han agera oerhört irrationellt. Inte bara privat utan även i sin politiska gärning. Inte bara inrikes utan även internationellt. Detta sänder chockvågor högt upp i de politiska kretsarna. Något som i sig resulterar i att ytterligare ett mordteam sätts ihop, initierat av mycket inflytelserika internationella personer. I teamet ingår bl.a. Charles Morgan, den man som alltså kontaktade Ivan von Birchan under sin värvningskampanj i Stockholm november 1995 (se avsnittet från den 18:e april 2015 kallat "Svenska konspirationer: Mordet på Olof Palme"). De båda teamen kommer att agera oberoende och till synes omedvetna om varandra. Ole Dammegard väljer att kalla dessa båda mord team för:

1. Blåsningen (d.v.s. det som Craig Williamson gavs i uppdrag att sätta ihop)
2. NATO teamet (d.v.s. det team som sattes samman av medlemmar från den grupp Ole Dammegard genomgående kallar för Operation 40).

Komplext? Ja, utan tvekan.
Troligt? Lyssna till Dammegards redogörelse och häpnas över de uppgifter han redogör som de facto stödjer den teori han för fram).Dags för del 3 av stadsvandringen.

Video: Vem mördade Olof Palme? (del 3 av 4)

Svenska konspirationer: Palme-mordet, en stadsvandring (del 2/4)

Vår vandring genom Stockholm, i spåren efter Palme-mordet, går vidare. Vår guide, Ole Dammegard, tar i del 2 med oss till själva mordplatsen där han ger en mycket detaljerad bild av vad han menar hände den kvällen, från några minuter före själva mordet fram till den närmaste tiden efter. Allt är baserat på vittnesuppgifter, kombinerat med resultatet av minutiös spaning. Mycket av informationen kommer från de s.k. ”Privatspanarna”, en grupp som även Dammegard ingick i. Med den informationen har ett pussel lagts. Det är resultatet av det som presenteras här.

Mordet var, som de flesta andra politiska mord som Dammegard undersökt, minutiöst planerat. Platsen var väl vald. Medlemmar i mordteamet hade kartlagt Palmes rörelseschema flera månader i förväg. När paret Palme promenerade hem från biobesöket den kvällen var de väl övervakade. Längs vägen fanns det flera potentiella skyttar utplacerade, allt för att ha en backup plan ifall något skulle gå fel. Dammegard berättar att en trolig första skytt, en belgare med kodnamnet Louis Bernard, förefaller ha fått ”kalla fötter” och dragit sig ur uppdraget. En möjlig andra skytt, den s.k. Decorima-mannen, fick sin identitet röjd av 2 kvinnor som kände igen honom och kom fram och frågade efter tiden. Den tredje tänkta skytten blev också den som utförde uppdraget. Han gick under kodnamnet Abdul Kassem. Bevisningen för detta är övertygande. Hans utseende matchar perfekt den beskrivning som Lisbeth Palme lämnat. Dessutom har han skrivit ett brev som Dammegard berättar att han har tillgång till.

Efter mordet springer mördaren från platsen. Han tar sig till en väntande flyktbil och körs till en lada ägd av staten. Därefter hålls han gömd i Stockholm till den 3:e mars. Efter det eskorteras han ut ur landet med hjälp av diplomatpass.

Den efterföljande mordplats-utredningen genomförs på ett mycket undermåligt sätt. Vittnen med avgörande information förhörs inte. Kulorna hittas på platser som är helt ologiska för händelseförloppet. Kulan som dödade Palme hittas bakom platsen där mördaren och offret befann sig. Detta påtalades tidigt av en åklagare vilket resulterade i att han ströks från undersökningsteamet. Kulorna skickas till ett laboratorium där de ”råkar” tvättas. Kulorna är av en typ som kan passa i ett stort antal vapen. Ändå går undersökningsteamet tidigt ut med uppgifter om att det är ett specifikt vapen, en Magnum .357, som har använts.

Hur kommer det sig att så mycket går fel i utredningsarbetet. Dammegard tvekar inte. Han har sett samma sak upprepas i mer eller mindre samtliga politiska mord som han studerat. Utredningsteamet är utsett redan på förhand. När mordet inträffar så ”rullas” de in, redo att utföra sitt uppdrag – att mota bort allt som kan tänkas ifrågasätta den på förhand uttänkta storyn.

Dagens guidade tur fokuserar som sagt på själva mordet. Men det är sprängfyllt med annan häpnadsväckande och intressant information. Vi får bl.a. veta att:

• Daisy Farm i Sydafrika påstås vara platsen för planeringen av Palme-mordet.
• Den man som pekas ut som ansvarig för formerandet av mordteamet, Craig Williamson, har ett märkligt förflutet som både högt uppsatt inom sociademokratin, talskrivare åt framträdande partikamrater som Bernt Karlsson, Pierre Schori och flera andra samt senare högt uppsatt även inom ANC.
• Lisbeth Palmes klädsel förefaller ha bytts ut på vägen från mordplatsen till sjukhuset. Vid framkomsten saknas t.ex. kapuschongen
• Den man som obducerade Olof Palmes kropp hette Milan Valverius. Detta är samme man som också obducerade Martin Luther King efter det mordet.  
• Antalet vittnen och inblandade i den här mordgåtan som avlidit under oklara omständigheter är så stort att det är häpnadsväckande. Även detta är signifikativt för andra politiska mord i världshistorien. Här följer en länk till en lista över några av de här dödsfallen.
• En tid efter mordet så reses en obelisk till minne av Olof Palme. Samma typ av minnesmärke har också rests till minne av ett stort antal offer för politiska attentat; t.ex. John F. Kennedy, John Lennon, prinsessan Diana och Martin Luther King. Det finns en symbolik i detta minnesmärke. En symbolik som vi som följer den här bloggen inte är helt obekanta  med…

 Se alltså den andra delen av ”Vem mördade Olof Palme?”. Du lär inte bli besviken.

Video: Vem mördade Olof Palme? (del 2 av 4)

Svenska konspirationer: Palme-mordet, en stadsvandring (del 1/4)

Vi fortsätter med Palme-mordet. Den här gången i form av en stadsvandring signerad Ole Dammegard (som ju nämnts i ett flertal tidigare inlägg). Ole har ägnat 29 år åt att utreda mordet. Han har skrivit och gett ut en bok på 800 sidor i ämnet. Titeln på denna är ”Coup d’état in slow motion” och finns tillgänglig som PDF på internet. Den har skickats till ett mycket stort antal mediaföreträdare och förläggare våra nordiska länder. En enda har visat intresse; White TV (se nedan). Ole står också bakom internet-sajten ”Light on Conspiracies”. Under promenaden refererar Dammegard också till en 9h lång intervju i Red Ice Radio där han i detalj går igenom detta oerhört komplexa mord. Den här rundvandringen är ett försök att ge en kortfattad redogörelse för mordet. Samtliga nyckelpersoner namnges. Händelser som är särskilt viktiga gås igenom. Du som tittare ges en mycket initierad bild av vad som faktiskt hände den kvällen och natten. Något du sedan kan jämföra med den bild du fått från officiellt håll. Sedan får du själv dra dina egna slutsatser. Bakom kameran i Stockholm denna dag, 28:e februari 2015 står Henning Witte, företrädare för White TV som beskrivs på följande sätt på den egna hemsidan:

” White TV is Sweden's first uncontrolled medium which is not a puppet to the establishment.  White TV reveals themes that are covered up by mainstream media. White TV is the first community site where you can receive money for participating in a constructive way.”

Rundvandringen börjar med att Ole hedrar 4 personer som alla fått sätta livet till för sitt engagemang i utredningen av Palme-mordet. 3 av dessa mördades. Det mest uppseendeväckande mordet beskrivs officiellt som ett självmord. Polisman Gösta Trysberg sägs ha gått ut för att hämta posten. Där vid brevlådan ska han ha knivhuggit sig själv 15 gånger och också hunnit med att ge sig själv ett mycket kraftigt slag mot ansiktet…

En åhörare råkar nämna just det spår som nu i förra veckan varit aktuellt i våra medier. Han nämner författare Sten Flygare som alltså identifierat Eugene de Kock, sydafrikansk torped, på bilder där han lämnar Stockholm med flyg bara timmar efter mordnatten. Dammegard berättar att de Kock var vid tidpunkten chef över Craig Williamson, den man som beskrivs som ansvarig för att sätta samman mord-teamet. Vi får veta att det teamet var ett stort internationellt team med yrkesmördare och s.k. Staybehinds. Samtliga förmodligen väl betalda för sitt deltagande. Teamet backades upp av svenska poliser tillhörandes den s.k. Baseboll-ligan. Samtliga inblandade namnges av Dammegard som också är noga med att förklara okända begrepp för åhörarna, som t.ex. Staybehinds och Baseboll-ligen).

En intressant detalj i sammanhanget är att den polis som formerade den ovan nämnda Baseboll-ligen 1982 var Hans Holmér. Märkligt att just han gavs uppdraget initialt att utreda Palmemordet…

En annan intressant detalj som vi delges är att samtidigt som paret Palme lämnar biografen Grand (där de sett filmen ”bröderna Mozart”) så sänds ett kort inslag i lokalradion, en teaterpjäs som handlar om ”att det sitter en förrädare på tronen som måste bort”.  Skådespelarna i den korta pjäsen ska ha varit medlemmar i Baseboll-ligan, menar Dammegard.

Vad gäller Staybehind så drar Dammegard paralleller med den organisationen och dagens aktuella ISIS (eller IS). Basen till ISIS är hämtad från Staybehinds, menar han.

Rundvandringen fortsätter nu till biografen Grand. Dammegard redogör för händelseförloppet baserat på stora mängder vittnesuppgifter.

Vi får veta :

• Vilka Olof Palme ringde den kvällen (samtliga Bilderbergare och Staybehinds)
• Vilka han träffade inne på biografen (Bilderbergare och Staybehind)
• Vem den stirrande s.k. Grand-mannen är
• Under vilket kodnamn mördaren gick
• Att upp till 200 vittnesuppgifter om walkie-talkies inkommit, samtliga avfärdade som irrelevanta av polisen
• Att en blond man som uppträtt misstänkt observerats på mordplatsen. Polisen avfärdade det vittnesmålet med kommentaren ”Vi letar inte efter blonda män”
• Att artisten Ted Gärdestad varit en av de misstänkta (trots att han bevisligen befanns sig i Spanien på mordnatten).
• Att ett vittne, Stig Cedergren,observerat en vit Volvo som flera gånger blockerat vägen för Stigs egen bil. Därefter small 2 skott. Därefter försvann den vita Volvon. Inte heller den här detaljen har polisen utrett…

Här avslutas del 1 med att rundvandringen går vidare till en plats nära Olof Palmes grav.

Video: Vem mördade Olof Palme?

Svenska konspirationer: Mordet på Olof Palme

 Löpsedeln efter mordet

Fredagen den 28 februari 1986, klockan 23:31 sköts den dåvarande svenska statsministern Olof Palme till döds i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan i centrala Stockholm. Den efterföljande polisutredningen kom att präglas av genanta misstag begångna av representanter för det svenska polisväsendet. Ett tag var det t.o.m. så illa att det i internationella medier cirkulerade ett skämt med ”i runda slängar” följande innebörd:

”2 brottslingar träffas på ett café. Den ene säger: - ”Jag har två nyheter att förtälja. En god och en dålig. Den dåliga är att polisen är ute efter oss. Den bra nyheten är att det är den svenska polisen.”

Mordet förblir ännu till våra dagar olöst. Men frågan är om påståendet om den svenska polisens inkompetens stämmer. Dagens, och de närmast följande inläggen, kommer att visa att mycket tyder på att den svenska polisen hade och har mycket att dölja vad gäller kännedom och rent av inblandning i mordet.

Dagens inlägg baseras på en intervju med Ivan von Birchan (han presenterar sig själv i intervjun). I november 1985 kontaktades Ivan av en amerikansk CIA-agent vid namn Charles Morgan. De är bekanta sedan tidigare. De träffas på Hotel Continental. Ivan får där en förfrågan om han är villig att utföra ett beställningsmord. Detta diskuteras i generella ordalag även någon tid senare, över en lunch på restaurang Markurells. Tredje och fjärde gången de träffas befinner de sig på restaurang Hamlet. Vid dessa tillfällen blir förfrågan alltmer specifik. Charles Morgan har med sig ett plomberat kuvert märkt ”the Palme file”. I kuvertet finns kartor och dokument som kartlägger Olof Palmes rutiner och rörelsemönster i detalj. Det slutar med att Ivan får ett konkret erbjudande: 2 miljoner dollar för att döda Olof Palme. Ivan avböjer erbjudandet.  

Det Ivan berättar passar perfekt in på det vi redovisade för i inlägget från den 13:e mars 2015 – ” Vi är så lättlurade, del 4 – Politiskamord” . Vi fick där veta att i praktiken varje politiskt mord sedan början på 60-talet utförts av en liten skara människor som från början gick under namnet ”Operation 40”. I det inlägget berättar Ole Dammegard om hur samma namn, samma personer dyker upp i utredningen kring dessa mord, oavsett vi pratar JF Kennedy, Bobby Kennedy, Martin Luther King, John Lennon… Listan kan göras mycket lång. Charles Morgan ingår i denna grupp. I ovan nämnda inlägg med tillhörande videoinslag berättar Dammegard att Charles Morgan hade en central position framför Kennedys fordon, jämte den s.k. Paraplymannen, när den besköts i Dallas. Han hade också en roll i den s.k. Iran/Contra- skandalen.

Mordplatsen

Efter träffen med Charles Morgan kontaktade Ivan Säpo-chefen Alf Karlsson. Där redogör han för det förestående hotet mot Olof Palme. Karlsson väljer att ignorera informationen. Efter 3 fruktlösa försök att få Säpo att reagera kontaktar Ivan även socialborgarrådet i Stockholm, Inger Båvner samt kriminalkommissarie K-G Olsson. Båda dessa vidarebefodrar, även enligt egen utsago, information om det förestående hotet – utan effekt.

Även om själva mordkvällen har Ivan mängder av intressant information att delge. Precis som flera andra vittnen nämner han att Stockholm vimlade av antenner och walkie-talkies den natten. Några av de personer som identifieras bärandes en walkie-talkie är polismän. Däribland Anti Avsan (som då ingick i den s.k. Baseboll-ligan och som idag är moderat riksdagsman).  Anti Avsan tros allmänt vara den s.k. Decorima-mannen.

Von Birchan berättar vidare om hur det går till när CIA rekryterar agenter från Sverige. Detta är ofta personer som från början kan antas hamna i ledande ställning inom politiken eller näringslivet. 2 exempel på sådan personer är enligt von Birchan Carl Bildt och Thomas Bodström.   Intervjun med von Birchan är faktaspäckad och intressant. Han förefaller välinformerad, påläst och kompetent. Ändå har både Säpo och Palme-utredarna valt att betrakta Ivan som ”icke trovärdig”. Man kan med fog fråga sig varför. Varför betraktar man honom som icke trovärdig trots att både Ingrid Båvner och K-G Olsson bekräftat det han berättat som berör dem. Man kan med fog fråga sig varför ingen valt att följa de spår som Ivan avslöjar. Något CIA har spår vad jag vet aldrig varit aktuellt att utreda. Polis-spåret har avfärdats. Likaså det nu, i media aktuella Sydafrika-spåret. Detta trots att det nu i praktiken bekräftats att 2 torpeder därifrån befann sig i Stockholm under mordnatten.

Varför mördades Olof Palme? Von Birchan menar att det var kopplat till Palmes aspirationer på att göra karriär inom FN. Han lär ha haft siktet inställt på posten som Generalsekreterare, något som inte var helt okontroversiellt i bl.a. USA.

Dag Hammarskjöld

Som en bonus får vi också höra vad Ivan von Birchan har att berätta om mordet på Dag Hammarskjöld 1961. Även detta mord har ju aldrig utretts på ett tillfredsställande sätt. Mordet är aktuellt som storfilm med Mikael Persbrandt i huvudrollen som generalsekreteraren själv. Filmen lär få titel ”Jadotville”och det sägs att den kommer att sprida nytt ljus kringteorierna om vad som egentligen hände (följ länk till artikel om filmen). Kommer dessa teorier möjligen att ligga i linje med vad som avslöjas i Vakens intervju? 

Förutom internetkanalen Vakens intervju med Ivan von Birchan (från 2011) tar vi också med ett kort videoinslag signerat Norra Magasinet Special (från 1992). Även det inslaget innehåller en kortare intervju med en betydligt yngre von Birchan.

Video: Vaken intervjuar Ivan von Birchan (2011)

Video: Norra Magasinet Special – om von Birchans vittnesmål(1992)

Nyhetsflödet 2014-01-31: Carl Bildts nya uppdrag

En annan nyhet i veckan som gick gällde Carl Bilds nya internationella uppdrag. Han ska under de kommande 2 åren, tillsammans med två dussin politiker, spionchefer och experter utreda internets framtid. Den nya kommissionen, som presenterades under det världsekonomiska forumet i schweiziska Davos på onsdagen, går under namnet ”Global Commission on Internet Governence” och ska arbeta fram rekommendationer om hur internet ska styras (se vidare denna länk).

Ett ärofyllt uppdrag kan tyckas, både för Sverige och för Carl Bildt personligen. Tittar vi närmare på beslutet, med den här bloggens glasögon på, får vi ett annat perspektiv på den utnämningen.

Till att börja med har den uppmärksamme läsaren redan i förra inlägget, det om Tony Blairs debattartikel, lagt märke till att Carl Bildts namn står med på den lista över medlemmar i Committee of 300 som länkats till i det inlägget. Den som dessutom lyssnade på Dr. John Colemans utmärkta föreläsning om just Committee of 300 kanske la märke till att han nämnde en av de organisationer som sponsrar utredningen om internet; tankesmedjan Chatham House. Dess adress, Chatham House, är också hemvist åt organisationen Royal Institute of International Affairs (RIIA). RIIA är i sin tur brittiska motsvarigheten till CFR (Council on Foreign Relations. Alltså den organisation som vi i den här bloggen lärt känna som USAs verkliga regering (the shadow government). Man kan då lätt dra slutsatsen att RIIA i praktiken är den sanna brittiska regeringen. John Coleman berättar vidare att RIIA kan ses som själva moder-organisationen till CFR och andra liknande organisationer som satts upp runt om i världen. I Sverige går motsvarande organisation under namnet Swedish Institute of International Affairs (eller Utrikespolitiska Institutet som den också kallas). En lista över de som ingår i organsationen hittar du här. Carl Bildt är naturligtvis med liksom en flora av andra politiker, media-, företags- och utbildningsrepresentanter.

Carl Bildt är dock mer aktiv än så. Han är också medlem i europeiska motsvarigheten till RIIA och CFR (the European Council on Foreign Relations -ECFR). Han är medlem i Trilateral Commission samt en flitig deltagare på Bilderberggruppens möten. Kort sagt, valet av Carl Bildt var inte överraskande. Det ter sig väldigt naturligt, sett till ovan redovisade samband (samband som också beskrivs i bilden över The Globalist Elites organisation nedan).

Men tillbaka nu till själva uppdraget. En av medlemmarna i Bildts kommission är amerikanen Michael Chertoff. Han var en av författarna till antiterroristlagen Patriot Act som bidragit till att den amerikanska massövervakningen blivit möjlig. Vi har ju tidigare i den här bloggen gått igenom vad Patriot Act kommit att innebära för både amerikanska medborgare men också oss i övriga världen. Alla dessa lagar skapades alltså till följd av attentaten den elfte september (även om flera av lagarna är daterade till innan den händelsen…). Vi får alltså 2 år till med relativ frihet på internet. Därefter ”slår käftarna till”.

Ska jag gissa kommer lagarna som den här kommissionen tar fram att föregås av en serie ”fruktansvärda händelser” (varför inte en kraftfull cyberattack). Händelser som får oss alla att inse och acceptera att restriktioner sannerligen behövs på internet. Allt detta i enighet med den enkla, men ack så effektiva strategin "Problem / Solution/ More Government" som också redovisats i tidigare blogginlägg om The Globalist Elite.

Vi avslutar dagens inlägg med en kort video om just ovan nämnda tankesmedja, the Chatham House. Och vi önskar Happy Surfing. Det verkar som vi har 2 år på oss. 

The Quigley Formula – Tragedy and Hope

Dagens inlägg är ett av de viktigare. Det handlar om trovärdigheten i det jag skriver. I rubriken till den här bloggen (se ovan) skriver jag följande: ” Det finns 2 sätt att se på historia; det som på engelska kallas Accidental View kontra Conspiratory View. Skolan och media lär ut den förstnämnda, att omständigheter driver fram händelser som krig och revolutioner. I den här bloggen tar vi reda på om senare tiders krig och revolutioner snarare är resultatet av mänsklig planering; en konspiration”. Dagens inlägg handlar om professor Carroll Quigley (1910 – 1977), professor och lärare i historia vid kända universitet i USA, bl.a.Georgetown. Jag har redan nämnt honom i ett inlägg från den 2/11 -2013. Anledningen till att han är viktig är därför att han är en insider.  Han har studerat den grupp vi följer i den här bloggen. Den som vi kallar ”the Globalist Elite”.

   Quigley  studerade gruppen under 20 års tid. Han fick  dessutom chansen att under 2 års tid följa dess arbete på nära håll; ta del av dess dokument, träffa dess mest inflytelserika personer, få en inblick i dess organisation och dess målsättningar. Han är inte en s.k. whistleblower. Han är tvärtom mycket positivt inställd till den här gruppen och vad den uppnått. Quigley är alltså inte bara en insider. Han är att betrakta som av ”dem”. Han var under några år deras historieskrivare.

    Det märkliga med de böcker han skrev är att de finns tillgängliga för allmänheten (vilket inte var avsikten från början). Hans böcker inkluderar ”The Anglo-American Establishment: From Rhodes to Cliveden” samt ”Tragedy and Hope”. Vem som helst kan beställa dem från t.ex. Amazon eller annan nätbokhandel. Nog för att ”the Globalist Elite” försökte stoppa de här böckerna när de väl insett sitt misstag. Men det var för sent. Det hade redan producerats piratkopior av dem som sålde ”som smör”. Därför finns de kvar tillgängliga för vem som helst som vill kontrollera fakta.

Dagens video handlar som du förstår om just Carroll Quigley och det han skrev. Det är en föreläsning av en välbekant person (för dig som följt den här bloggen ett tag). Han heter G. Edward Griffin. Under ca. 1h30 min berättar han om vad Quigley skrev. Det är en spegling av mycket av det jag skrivit och skriver om i den här bloggen. Både vad gäller att kontrollera skeendet i världen från första världskriget och framåt, om New World Order och dess målsättningar, om organisationen och om falskspelet kring våra demokratiska val. Vi får också  veta att Bill Clinton, vid sitt inledningstal som nybliven president, valde att hylla Quigley som en för honom mycket betydelsefull person. Denna hyllning upprepade Clinton vid åtminstone 2 ytterligare tillfällen under sin presidentperiod. Så återigen rekommenderas du att se videon och fundera över dess betydelse.

Notera att Griffin mot slutet av föreläsningen (när allt upplevs som totalt nattsvart) berättar att han startat ett nytt politiskt parti kallat ”Freedom Force International”. Han nämner där att detta parti växer snabbt i USA och att det startats liknande partier i 55 andra länder i världen. 

Faktum är att det finns ett i Sverige. Här har det fått namnet ”Partiet De Fria”. Jag tar med LÄNKEN till deras hemsida här. Det är ett nytt parti, ca ett år gammalt. Om du läser deras partiprogram så hittar du en del spännande innehåll, bl.a. tankegångarna runt ekonomin, skapandet av pengar och mycket av det vi hittills täckt i den här bloggen. Faktum är att det var så här jag själv hittade det här partiet – genom Griffins omnämnande av sitt eget parti och dess förgreningar runt om i världen.

Novemberrevolutionen i Sverige 1985

Hur är det med Sverige och svenskar? Har vi några kopplingar till det jag skrivit hittills i den här bloggen. Låt oss börja titta på det och låt oss inleda med en händelse som kommit att kallas ”Novemberrevolutionen”.

De flesta av oss minns säkert tillfället på hösten 1992 när dåvarande riskbankschef Bengt Dennis höjde den s.k. Marginalräntan till 500%. Det gjorde han för att bromsa Sveriges ekonomiska kris, en kris som varade mellan 1990-1994. Krisen hade föregåtts av en gigantisk pengarullning; svenskarna lånade som aldrig förr och bankerna verkade ha släppt alla spärrar vad gäller att ge ut dessa lån.

Ekonomer och politiker hävdar att krisen var vårt eget fel; vi svenskar hade levt över våra tillgångar. Men det finns en annan förklaring. I november 1985 genomförde några få sammansvurna en reform som fick katastrofala följder för Sverige. Allt skedde i största hemlighet och utan onödig inblandning från riksdag och regering. Effekten blev så dramatisk att det i efterhand har liknats vid en kupp. Den har kommit att kallas för Novemberrevolutionen.

Så låt oss ta en närmare titt på denna, som vanligt naturligtvis med hjälp av ett videoklipp. Det blir en dokumentär som sändes i tvåans Dokument Inifrån hösten 2004.
(Tyvärr krånglar tekniken för mig såg jag får lägga upp dagens video som en vanlig länk nedan)

VIDEO::Dokumentären Novemberrevolutionen

Det dokumentären visar är hur kreditmarknaden 1985 avreglerades genom ett beslut i riksdagen. Beslutet togs med väldig brådska och baserat på väldigt kortfattad och bristfällig information. Riskdagens ledamöter fick bara några timmar på sig att läsa igenom underlaget innan man fattade sitt beslut. Man var alltså inte fullt medveten om vilken förändring det var man röstade igenom utan gjorde så till stor del baserat på förtroende till de som arbetat fram förslaget. Framförallt var det 3 personer som stod bakom förslaget; Erik Åsbrink, Bengt Dennis och Kjell-Olov Feldt.

Förslaget innebar alltså att kreditmarknaden avreglerades. Bankerna tillätts att fritt låna ut pengar till oss medborgare. Resultatet blev en skenande utlåning och en skenande inflation. Eftersom Sverige var ensamt i världen om att drabbas av denna egenhändigt konstruerade inflation drabbades exportindustrin och med det sedermera hela landet. Lägg därtill att utländska bankirer spekulerade mot vår valuta på ett sätt som sänkte förtroendet för kronan. Vi kastades in i den värsta depressionen sedan 30-talet. Vi känner fortfarande, även idag av sviterna från den depressionen. Inte minst då arbetslösheten som ligger kvar på en mycket hög nivå.

Intressant då att titta på hur vi bestraffar tre sådana ”klåpare” till ekonomer som egenhändigt skapade 90-talets kris. Om vi börjar med Åsbrink så kan vi läsa i ”straffregistret” att han bl.a.

• Blev finansminister i Göran Perssons regering 1996-99
• VD för fastighetsföretaget Vasakronan 93-96
• 2008 blev ordförande för Försäkringskassan (ännu en katastrof alltså)
• Är medlem av det Finanspolitiska rådet samt
• 2011 fått en roll som rådgivare åt Goldman Sachs

Ganska intressanta poster m.a.o. Särskilt de 2 sistnämnda. Den fick en annan bloggare att börja spekulera i om Sverige står inför en ny ekonomisk kris inom något eller några år och att Goldman Sachs på samma sätt som man gjort i Grekland får kliva in och ”rädda” nationen genom att ge oss lån till skyhöga räntor.

Tittar vi på ”straffsatserna” för de övriga 2 så finner vi bl.a. att Bengt Dennis driver egen konsultfirma och är styrelseledamot inom East Capital, ett företag som bl.a. tjänat gigantiska summor som förvaltare av våra pensionspengar. Kjell-Olov Feldt blev ordförande i Friskolornas Riskförbund.

Dokumentären visar också hur många av de som låg bakom avregleringen faktiskt är nöjda med dess resultat. Att den åstadkom reformer som aldrig varit politiskt genomförbara om inte krisen inträffat. Vi kan i efterhand konstatera att Sverige kom ut ur krisen som ett förändrat land. Vi blev på samma sätt som USA och många andra länder ett Corporate Sweden. Statliga företag såldes ut. Statliga verksamheter privatiserades. Vi kan också konstatera att precis som i dessa länder så hittar vi många gånger bankirer, politiker eller f.d. politiker på höga poster inom de företag som tjänar pengar på politiskt fattade beslut och reformer.