Den Stora Konspirationen

Notera: Bloggen fungerar både som bok och blogg. De första inläggen samlas under fliken "Bakgrund" (se ovan). Bloggens struktur förklaras i fliken med samma namn. Bästa sättet att få ett grepp om vad bloggen går ut på är att se föreläsningen från 2016-09-11 (se flik ovan).

lördag 28 februari 2015

Vi är så lättlurade, del 1 – Jihadi John

Jihadi John är pseudonymen på den IS krigare / bödel  som förekommer på i princip samtliga video där IS fångar avrättas genom halshuggning.  Många reagerade tidigt på att mannen i dessa videor talade med en tydlig brittisk dialekt. Detta faktum ökade trycket på myndigheterna att försöka identifiera mannan ifråga.

James Foleys avrättning
Den brittiska säkerhetstjänsten meddelade i augusti förra året att man lyckats. IS bödeln i fråga hade identifierats som Abdel-Majed Abdel Bary, en 25-årig man från västra London med egyptiskt ursprung och med en inte helt oäven karriär som rappare bakom sig. Hans artistnamn var då L. Jinn  - Lyricist Jinn, ibland även förenklat till Little Jinny (Little Devil). Hans låtar har t.o.m. förekommit på några av Storbritanniens mer kända radiokanaler – som t.ex. Radio 1. Men vem är han i övrigt och varför radikaliserades denne man med en uppväxt i en av Londons mer fashionabla stadsdelar – Maida Vale?

Om detta handlar dagens dokumentär. Bland mycket matnyttig information är det nog uppgifterna om fadern som sticker ut mest. Pappan, Adel Abdel Bary, har ett förflutet som informatör åt MI5. Anledningen därtill sägs vara att han haft nära relation till högsta ledningen inom Al Qaida. Både Usama bin Laden och Ayman al-Zawahiri finns med på vänlistan. År 2002 efterlystes han för inblandning i attentaten 1998 mot de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania. Först 10 år senare utlämnas han till USA där han döms till 25 års fängelse.



Mohammed Emwazy
Sedan några dagar tillbaka har de brittiska myndigheterna växlat spår. Nu är det inte längre Abdel Bary som tros vara identiteten bakom Jihadi John. Namnet för dagen är Mohammed Emwazi. Vi får inte veta mycket om varför Bary avskrevs från listan över misstänkta. Vi får inte heller särskilt mycket information om Emwazy. Ett grynigt foto på honom från universitetstiden samt några andra från tidiga barndomen är allt som skakats fram så här långt. Fortsättning lär följa…





tisdag 24 februari 2015

Om Assassinations och False Flag Attacks

Flera inlägg i den här bloggen har handlat om ”assassinations” och ”false flag attacks”. I dagens inlägg presenterar vi en verklig expert på området. Danske Ole Dammegard har ägnat runt 30 år av sitt liv åt att forska kring detta. Hans forskning går långt bortom det vi får veta genom att följa våra dagliga mediakällor. Han avslöjar att varje händelse av den här typen följer visst mönster samt att man kan skönja en ”röd tråd” bakom varje attack. Följer man denna röda tråd till dess ände upptäcker man att det alltid är samma grupp av människor som har sitt smutsiga finger med i planerandet och genomförandet av dessa attacker. Spåren leder alltså till samma globala elit som vi följer i den här bloggen.

Dagens videoinslag är en föreläsning signerad just nämnde Dammegard. Vi får ett smakprov på vad hans forskning har resulterat i. Han nämner en rad attacker, några som redan täckts i vår blogg, men även en hel del nytt. Här finns även en del attentat med nordiskt intresse; mordet på Olof Palme, Estonia-katastrofen samt terrorattacken mot Oslo och Utöya. En del av forskningen leder till publicerandet av böcker. Hans mest kända verk bär titeln ”Coup d’etat in slow motion”. Den boken beskriver författaren själv på följande vis:

” For more than 30 years I have worked on solving the mystery behind the assassination of the Swedish Prime Minister Olof Palme, something that has turned out to be a very dangerous task and has cost the lives of two dear friends.

My book “Coup d’etat in Slowmotion” / 'Statskupp i Slowmotion' is not just any book, but an intense study of one of the biggest murder investigations in modern history (with some 1000 pages with lots of photos, documents, detailled maps and images).

What is still claimed to be the deed of a madman has turned out to have its roots within the international military complex and world finances at the very highest level.

The book has been called 'a true Bomb of Truth' and my extensive research has revealed incredible links to other big political 'events' like the killing of JFK, John Lennon, Robert Kennedy, Che Guevara, Salvador Allende, and Pablo Neruda as well as the sinking of m/s Estonia, killing almost 1000 people.”

Dammegard berättar att han tycker att attentaten som genomförts allt oftare kännetecknas av slarv i planerandet. Detta, tillsammans med moderna kommunikationsmedel som mobiltelefoner och internet gör att det blivit allt lättare att upptäcka att dessa attacker är iscensatta – planerade av en inre kraft.  Mordet/halshuggningen av en soldat i östra London helt nyligen ägnas särskilt mycket uppmärksamhet. Här menar Dammegard att det är särskilt slarvigt – särskilt uppenbart. Och han har rätt. I en del fall är spåren så uppenbara och genanta att det närmast är skrattretande.

För den intresserade är det värt att känna till att Ole Dammegard kommer till Göteborg nu till helgen. Det är föreningen Cui Bono som bjuder in till en söndagsföreläsning med titeln Politiska mord & false flag operations. Dessutom har han en egen websida med tillgång till hans böcker, videor och annat intressant material (länk här).






tisdag 17 februari 2015

Disneyfilmer – fulla med smygsnusk

Den första Disney-filmen, ”Snövit och de sju dvärgarna”, kom ut 1937. Sedan dess har ett otal barnfilmer, både tecknade och spelfilmer släppts. Disneys filmer har kommit att sätta prägel på i stort sett varje människas liv. Dess tecknade figurer har spridit glädje till i stort sett varje generation alltsedan 1937.

Men är glädjen och underhållning det enda syftet med Disneys filmer? Troligtvis inte. Visste du att varje Disneyfilm är breddfylld med dolda, sublima budskap? Dessa budskap har ofta sexuellla anspelningar. Ockult symbolik med anspelning på Illuminati är också flitigt förekommande. Här följer en kavalkad av sådana bilder samt en video på samma tema.








Den fråga som jag ställde mig efter att ha blivit medveten om detta faktum var – varför? Vad är syftet med alla dessa dolda detaljer i dessa i övrigt så fina filmer. Är det ett uttryck för ”konstnärligt bus”- att tecknarna vill sätta avtryck i filmerna som bara de är medvetna om? Eller är det något mer systematiskt och genomtänkt än så? För att ta reda på detta fokuserade jag på själva upphovsmannen till företaget som producerar filmerna – Walt Disney himself. Vem var han?

Vi hoppar över de mer kända delarna av hans karriär och fokuserar på vad som är känt om hans koppling till Illuminati. Den unge Walt Disney var medlem av en förening kallad DeMolay International. Wikipedia beskriver organisationen på följande vis: 

”DeMolay International (also known as the Order of DeMolay), founded in Kansas City, Missouri, in 1919, is an international organization for young men ages 12 to 21. DeMolay derives its name from Jacques de Molay, the last Grand Master of the Knights Templar. DeMolay was incorporated in the 1990s and is classified by the IRS as a 501 tax-exempt organization holding a group exemption letter.”

“DeMolay is modeled after Freemasonry. With the sponsorship of a Masonic body, a DeMolay chapter often meets in a Lodge room or, if not in a Lodge room, in some other appropriate room within the same building. Although not a "Masonic organization" as such, DeMolay is considered to be part of the general "family" of Masonic and associated organizations, along with other youth groups such as Job's Daughters and Rainbow. As with Rainbow, a family connection to Masonry is not a prerequisite for membership into DeMolay.”

Efter en sådan start i livet, medlemskap I en förening som både formats efter frimurarordnen och också får sin sponsring därifrån, är det föga förvånande att Walt Disney som vuxen gjorde karriär inom frimureriet. Han sägs ha nått den högsta nivån inom organisationen – a 33:rd degree Freemason. När vi betraktar Walt Disneys skapelse, både hans filmer, nöjesparker och världsstjärnor som inlett sin karriär hos Disney, inser vi snabbt hur präglat allt är av frimureriet med all dess symbolik, hemliga ritualer och mystik. Nästa videoinslag ger en inblick i just detta.


Det var dock ingen tillfällighet, varken att Disney hamnade inom frimureriet eller att han blev en framgångsrik entreprenör. Han föddes till det. Vi har i tidigare inlägg blivit varse om hur Illuminati är organiserade. Bilden till höger utgör en representation av den organisationen – vanligen ritad som en pyramid. Högt upp i pyramiden hittar vi de 13 familjerna – the 13 bloodlines. Familjemedlemmarna i dessa har i alla tider innehaft mycket inflytelserika positioner i samhället. Familjerna / dynastierna är som följer:
  1. The Astor Bloodline
  2. The Bundy Bloodline
  3. The Collins Bloodline
  4. The DuPont Bloodline
  5. The Freeman Bloodline
  6. The Kennedy Bloodline
  7. The Li Bloodline
  8. The Onassis Bloodline
  9. The Reynolds bloodline
  10. The Rockefeller Bloodline
  11. The Rothschild Bloodline
  12. The Russell Bloodline
  13. The Van Duyn Bloodline
I tillägg till dessa dynastier ska vi också räkna in

·         Merovingian] (European Royal Families)

I ytterligare tillägg finns det vad forskaren bakom den här listan, Fritz Springmeier, valt att kalla för “Interconnected families”. Hit räknas:

·          The Disney Bloodline
·          The Krupp Bloodline
·          The McDonald Bloodline

Delar av Fritz Springmeiers forskning finns tillgängligt på nätet via denna länk.   
Vill du alltså veta mer om dessa familjer kan du besöka den sidan för en mycket grundlig genomgång av dem. Vi kommer att få anledning att återkomma till de 13 blodslinjerna i framtida inlägg. Som du tidigare sett är samtliga 44 presidenter i USA släkt med varandra. Nu kanske du förstår att detta inte är en tillfällighet. USA är alltså ingen demokrati. Det är, och har alltid varit, en pseudo-monarki.




onsdag 4 februari 2015

Symboler of profetior: Ett Gott Nytt År – 2015?

En gång i tiden var The Economist min absoluta favorittidning. Jag var intresserad av nyheter på ett lite djupare plan. Jag ville förstå orsaker och samband till händelser i världen. The Economist med sina genomgripande analyser och historiska referenser och reflektioner passade perfekt för det behovet. Under många år prenumererade jag på tidningen och skaffade mig dessutom deras Årsbok / Krönika vid ett flertal tillfällen. 

Ett GottNytt År?
Efter Fukushima ändrades allt det. Händelserna i Japan 2011 gjorde mig medveten om att det vi kallar mainstream media, världen över, kontrolleras. Med en fingerknäppning kan hela mediakåren fås att vinkla nyheter på önskat sätt. Eller som i fallet Fukshima där vi fick en ”media black-out”. Någon stängde av rapporteringen – lade locket på. Det gäller alltså bara att det är rätt fingrar som knäpper.

Insikten om detta blev för min del starten på en 4 år lång studie av hur världen verkligen fungerar. Efter Fukushima riktade jag blickarna mot Terrorattentaten i USA den elfte september 2001. Det blev uppenbart för mig att dessa inte utfördes av islamistiska terrorister. Naturligtvis frågade jag mig då ”-Om inte Al Qaida, vilka låg då bakom? Varför? Vad var det verkliga syftet? Har vi exempel på liknande händelser tidigare i världshistorien”. 

 Resultatet av de frågorna och den studien är just den här bloggen. Om du går in under fliken <BAKGRUND> så hittar du ett index till den grundläggande förståelse som behövs för att på ett korrekt sätt förstå det jag skriver i bloggen.Det utgör en tidsmässig spegling av hur jag själv kommit till den insikt jag har idag. Att läsa bloggen i den ordningen är viktigt. Det jag skriver fungerar som en pyramid som du ska klättra uppför, ända från botten och upp. Gör du inte det är det lätt att du ”får svindel”. Risken är stor att du tycker att det jag skriver är alltför osannolikt. Alltför spektakulärt. Gör du det, men har läst bloggen i rätt ordning, kan du då alltid ta klivet nedför pyramiden till den nivå där det känns tryggt igen. Där du åter tycker att ”fram tills hit kändes allt rätt och riktigt”. Här vill jag passa på att be dig som läsare om hjälp. Just för att materialet som helhet, kontinuiteten i det, är viktigt så undrar jag om du kan hjälpa mig identifiera luckor. Det är nämligen så att med jämna mellanrum tas YouTube material bort. Om du hittar en sådan lucka, vänligen skicka då en blänkare till min mailadress, bengt.dahlof@gmail.com om detta. Tusen tack.

Åter till ämnet . Just The Economist publicerar inför varje nytt år en slags profetia – en framåtblickande analys av året som väntar. Så har också skett inför det här året, 2015. Till årets nyårsanalys hör en bild, en teckning, som återfinns på framsidan. Bilden ser du här till höger.  Den är fylld med symbolik. Symbolik som vi bör försöka tolka och förstå. Tidningen The Economist ägs och kontrolleras till stor del av familjen Rothschild. Du som följer den här bloggen vet vad det innebär. Detta är en av de släkter som har kapacitet att styra händelseförlopp runt om i världen. En profetia från det här hållet har troligen hög träffsäkerhet.
Så vad finns det för symboler och dolda meddelanden i nyårsupplagan av The Economist. Dagens video tar dig med på en tur runt själva bilden, detalj för detalj. Det blir inte så mycket analys och förutsägelser.  Mer tydliggöranden.

I tillägg till dagens video lägger jag även med en länk till en annan blogg, kallad 
Fellowship of the mind.  Den är betydligt mer spekulativ. Innehåller fler försök till att spå året 2015. En del känns troligt och riktigt. Annat mindre så.
Framförallt hoppas jag att dagens artikel ska stimulera dina egna tankar. Vad tror du? Vad ligger bakom de olika symbolerna? Varför finns de där? Vad för slags utveckling siar de om? En sak kan jag garantera dig. De har inte lagts dit av en slump. Bildens komposition är uträknad. Mycket uträknad.



söndag 1 februari 2015

Ett löjets skimmer över Sandy Hook-sagan

Adam Lanza, förövaren från Sandy Hook
Minns du skolattacken i Sandy Hook. De flesta av oss gör det. Massakern beskrivs på följande vis i wikipedia:

”Massakern i Newtown var en skottlossning som ägde rum den 14 december 2012 i staden Newtown i Connecticut i USA. En ensam manlig förövare i 20-årsåldern, Adam Lanza, öppnade eld på för- och lågstadieskolan Sandy Hook Elementary School. Antalet omkomna uppges till 28 personer varav 20 är elever på skolan, 6 vuxna på skolan, Adams mor och Adam själv.[2] Gärningsmannens mor, Nancy Lanza, var frånskild och sköts i hemmet före massakern. Lanza begick självmord efter massakern.”


Artikeln i wikipedia refererar vidare till en artikelserie om attentatet i SVD (se länk). Ett år efter attentatet publicerades polisrapporten från händelsen. DN rapporterade händelsen på följande vis (länk till DNs artikel)

Allt detta ger oss intrycket av en verklig händelse, rapporterad av media på ett korrekt sätt. Men, miljontals människor i USA ifrågasätter den officiella versionen av händelserna den dagen. De har all anledning att göra detta, vilket dagens dokumentär kommer att visa med all önskvärd tydlighet.

Ifrågasättandet började tidigt, som en reaktion på de mest uppenbara tveksamheterna i rapportering. Det rörde sig bl.a. om:
-          Uppenbart skådespeleri från vittnen, föräldrar till offren och barn/familjer som överlevt massakern.  Här utgör agerandet från Robbie Parker ett slående sådant exempel. Robbie var pappa till ett av offren – en 6 årig flicka vid namn Emelie. Han förefaller upprymd innan sitt framträdande. Han skämtar och skrattar innan han går upp på scen och förbereder sig för sin roll. Så uppfattades det.


-          Vittnen som vid ett flertal tillfällen ändrade betydelsefulla detaljer i hur de återgav händelseförloppet den dagen.

-          Misstämmighet mellan ett flertal vittnesuppgifter.

Flera av klippen som lades ut på YouTube genererade uppmot 10 miljoner ”views”. Många var irriterade och upprörda. De ventilerade detta i olika sammanhang. Men med tiden bedarrade den upprörda stämningen och kritiken, inte för att de blivit motbevisade utan helt enkelt för att det blev uppenbart för dem att deras ansträngningar inte skulle leda någon vart.  De möttes enbart av tystnad och nekande svar utan vidare förklaringar.

Men alla gav inte upp. Parallellt med den officiella utredningen har en alternativ sådan bedrivits. Ett flertal, av varandra oberoende privatpersoner, har gjort en genomgripande analys av hela storyn. Dagens videoinslag ” We Need to Talk about Sandy Hook - NEW 2015 Documentary” utgör en sammanställning av resultatet av deras analys. Bilden de redovisar kastar ett löjets skimmer över den officiella versionen, som inte bara skjuts i sank. Den pulveriseras. Här följer några av de punkter som blottläggs i dokumentären, i en del fall riktigt generande sådana:
  • En del personer förefaller ha känt till massakern redan innan den inträffade. Insamlingar på nätet inleddes redan före den 14:e december.
  • Videomaterial från mainstream rapporteringen den dagen visar sig vara kopierat material. När originalet väl spåras visar det sig att datumet på detta indikerar att det var inspelat dagen före själva massakern. Något som indikerar att det genomfördes en slags generalrepetition dagen innan.
  • DNA analys av de vapen som användes av Adam Lanza innehåller inte alls Adam Lanzas DNA avtryck. Istället visar det sig vara fingeravtryck från några av de anställda på skolan.
  • Statistik från FBI visar att 0 personer mördades i Sandy Hook det året. NOLL. Det är ju skönt men samtidigt en smula oroväckande. Särskilt som just den här statistiken brukar vara mycket tillförlitlig.
  • Bilder tagna från helikopter den dagen visar att polis, ambulans och utredare INTE åkte till Lanzas hus den dagen. De åkte istället till grannens hus…
  • Analys av vittnen, inblandade föräldrar m.fl. visar att många av dessa faktiskt är skådespelare till yrket. Dessutom visar det sig att många av dem har kopplingar till en del av de organisationer vi studerar i den här bloggen; däribland CFR – Council of Foreign Relations.

Jag hoppas att ovanstående axplock väcker din nyfikenhet så pass att du faktiskt tar en titt på dagens dokumentär. Här redovisas inte bara alla oegentligheter utan vi blir som tittare också uppmärksammande på vad som förefaller vara det faktiska syftet med hela denna charad. Ännu en uppvisning i taktiken Problem – Reaction –Solution m.a.o. Vi är alltför väl bekanta med denna. Är detta viktigt? Betänk att detta handlar om medias och myndigheters hantering av den kanske värsta skolmassakern i historien.Ja det är viktigt. Det visar tydligt att vi inte kan lita på vare sig myndigheter eller media. Det är en tydlig indikation på att de ljuger för oss i syfte att genomdriva en hemlig agenda vars yttersta syfte vi inte är medvetna om. Det är dags att vakna.