Min reaktion efter att ha
”upptäckt” vad som faktiskt hade hänt i Fukushima blev att kontakta
traditionell media. Jag skickade mail
och tog på annat vis kontakt med både Göteborgs Posten, Expressen, Aftonbladet
m.fl. Jag tog även kontakt med TV-program som Uppdrag Granskning, Skavlan. Även
organisationen Greenpeace kontaktades. Mitt budskap var att situationen i
Fukushima var långt mycket värre än vad som hittills rapporterats. Som underlag
för mitt budskap bifogade jag bl.a. de länkar jag tagit med ovan från Arnie
Gundersen och Helen Caldicott. Jag fick svar från en av ovan nämnda
kontaktpunkter: Greeenpeace. Men de ville hålla sig till sina egna sidor och
inte vara sig använda andra källor än sina egna eller gå ut vi andra kanaler än
sin egen. Varför fick jag aldrig veta,
Sammanfattningsvis kan vi
konstatera följande:
Traditionell media har
med tiden kommit någorlunda ifatt med rapporteringen. Vi vet idag vad som hände
och har en någorlunda bild av omfattningen. Men det är en friserad bild av
verkligheten. Jag har sedan min ganska intensiva bevakning sommar/höst 2011
fortsatt att sporadiskt följa utvecklingen. Vill du veta hur det verkligen står
till? Sök dig då till Fairewinds hemsida samt följ Arnie Gundersen via
intervjuer i alternativ media.
Min viktigaste slutsats
från Fukushima händelsen är dock just det faktum att traditionell media
förefaller kontrollerat. Traditionell media omfattar här i princip hela
västvärldens samlade TV, radio och tidningsutbud (både nät och
pappersupplagor). Kunde det verkligen vara så illa? Och om så, hur går det till?
Vem håller i trådarna? Och varför? Med de frågorna gick jag vidare mot
Terrorattentatet den 11:e September.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar