Novemberrevolutionen i Sverige 1985

Hur är det med Sverige och svenskar? Har vi några kopplingar till det jag skrivit hittills i den här bloggen. Låt oss börja titta på det och låt oss inleda med en händelse som kommit att kallas ”Novemberrevolutionen”.

De flesta av oss minns säkert tillfället på hösten 1992 när dåvarande riskbankschef Bengt Dennis höjde den s.k. Marginalräntan till 500%. Det gjorde han för att bromsa Sveriges ekonomiska kris, en kris som varade mellan 1990-1994. Krisen hade föregåtts av en gigantisk pengarullning; svenskarna lånade som aldrig förr och bankerna verkade ha släppt alla spärrar vad gäller att ge ut dessa lån.

Ekonomer och politiker hävdar att krisen var vårt eget fel; vi svenskar hade levt över våra tillgångar. Men det finns en annan förklaring. I november 1985 genomförde några få sammansvurna en reform som fick katastrofala följder för Sverige. Allt skedde i största hemlighet och utan onödig inblandning från riksdag och regering. Effekten blev så dramatisk att det i efterhand har liknats vid en kupp. Den har kommit att kallas för Novemberrevolutionen.

Så låt oss ta en närmare titt på denna, som vanligt naturligtvis med hjälp av ett videoklipp. Det blir en dokumentär som sändes i tvåans Dokument Inifrån hösten 2004.
(Tyvärr krånglar tekniken för mig såg jag får lägga upp dagens video som en vanlig länk nedan)

VIDEO::Dokumentären Novemberrevolutionen

Det dokumentären visar är hur kreditmarknaden 1985 avreglerades genom ett beslut i riksdagen. Beslutet togs med väldig brådska och baserat på väldigt kortfattad och bristfällig information. Riskdagens ledamöter fick bara några timmar på sig att läsa igenom underlaget innan man fattade sitt beslut. Man var alltså inte fullt medveten om vilken förändring det var man röstade igenom utan gjorde så till stor del baserat på förtroende till de som arbetat fram förslaget. Framförallt var det 3 personer som stod bakom förslaget; Erik Åsbrink, Bengt Dennis och Kjell-Olov Feldt.

Förslaget innebar alltså att kreditmarknaden avreglerades. Bankerna tillätts att fritt låna ut pengar till oss medborgare. Resultatet blev en skenande utlåning och en skenande inflation. Eftersom Sverige var ensamt i världen om att drabbas av denna egenhändigt konstruerade inflation drabbades exportindustrin och med det sedermera hela landet. Lägg därtill att utländska bankirer spekulerade mot vår valuta på ett sätt som sänkte förtroendet för kronan. Vi kastades in i den värsta depressionen sedan 30-talet. Vi känner fortfarande, även idag av sviterna från den depressionen. Inte minst då arbetslösheten som ligger kvar på en mycket hög nivå.

Intressant då att titta på hur vi bestraffar tre sådana ”klåpare” till ekonomer som egenhändigt skapade 90-talets kris. Om vi börjar med Åsbrink så kan vi läsa i ”straffregistret” att han bl.a.

• Blev finansminister i Göran Perssons regering 1996-99
• VD för fastighetsföretaget Vasakronan 93-96
• 2008 blev ordförande för Försäkringskassan (ännu en katastrof alltså)
• Är medlem av det Finanspolitiska rådet samt
• 2011 fått en roll som rådgivare åt Goldman Sachs

Ganska intressanta poster m.a.o. Särskilt de 2 sistnämnda. Den fick en annan bloggare att börja spekulera i om Sverige står inför en ny ekonomisk kris inom något eller några år och att Goldman Sachs på samma sätt som man gjort i Grekland får kliva in och ”rädda” nationen genom att ge oss lån till skyhöga räntor.

Tittar vi på ”straffsatserna” för de övriga 2 så finner vi bl.a. att Bengt Dennis driver egen konsultfirma och är styrelseledamot inom East Capital, ett företag som bl.a. tjänat gigantiska summor som förvaltare av våra pensionspengar. Kjell-Olov Feldt blev ordförande i Friskolornas Riskförbund.

Dokumentären visar också hur många av de som låg bakom avregleringen faktiskt är nöjda med dess resultat. Att den åstadkom reformer som aldrig varit politiskt genomförbara om inte krisen inträffat. Vi kan i efterhand konstatera att Sverige kom ut ur krisen som ett förändrat land. Vi blev på samma sätt som USA och många andra länder ett Corporate Sweden. Statliga företag såldes ut. Statliga verksamheter privatiserades. Vi kan också konstatera att precis som i dessa länder så hittar vi många gånger bankirer, politiker eller f.d. politiker på höga poster inom de företag som tjänar pengar på politiskt fattade beslut och reformer.