Den här bloggen handlar om vår nutid; händelser som rapporteras via media. I bloggen sätter vi in dessa händelser i ett historiskt perspektiv. Det finns 2 sätt att se på historia; det som på engelska kallas Accidental View kontra Conspiratory View. Skolan och media lär ut den förstnämnda, att omständigheter driver fram händelser som krig och revolutioner. I den här bloggen tar vi reda på om senare tiders krig och revolutioner snarare är resultatet av mänsklig planering; en konspiration.
Notera: Bloggen fungerar både som bok och blogg. De första inläggen samlas under fliken "Bakgrund" (se ovan). Bloggens struktur förklaras i fliken med samma namn. Bästa sättet att få ett grepp om vad bloggen går ut på är att se föreläsningen från 2016-09-11 (se flik ovan).
måndag 16 december 2013
Rättegångar efter elfte september – ett skämt
Alldeles nyligen återupptogs rättegången mot de 5 huvudmisstänkta 911 terroristerna, däribland den i förra avsnittet nämnde Khalid Sheikh Mohammed. De första försöken att genomföra en sådan startades 2006. Har du hört något nämnas om detta på nyheterna nyligen? Jag skulle inte bli förvånad om du svarar nej på den frågan.
Låt oss göra en jämförelse. Efter Anders Behring Breivik fruktansvärda handlingar i Oslo och på Utöya tog det runt ett år innan rättegången kom igång, genomfördes och avslutades med en rättvis dom förkunnad (Breivik fick lagens strängaste straff utlyst, med möjlighet till ytterligare förlängning). Rättegångsförhandlingarna var tillgängliga för allmänheten. TV sände. Tidningar skildrade vad som skedde. Nyhetsflödet över internet var rikligt. Här fanns inget hemlighetsmakeri. Breivik fick t.o.m. möjlighet att under vad jag vill minnas nära nog en timme berätta om sitt manifest, något som kritiserades och sågs som en möjlighet att få ut propaganda för den dömde.
Jämför nu detta med ”the GITMO trials” som 911 rättegången kallas. Här är det inte frågan om någon civil rättegång utan en s.k. ”Military Tribunal”. Rättegången hålls på Kuba, i Guantanamo området. Det är svårt att ta sig hit rent allmänt. Och för att släppas in i rättegångslokalerna krävs mycket speciella tillstånd.
Rättegångssalen är specialbyggd för ändamålet. Den har kostat åtskilliga miljoner dollar att bygga. Säkerheten runt tillställningen är enorm. I själva rättssalen tillåts i princip bara domaren, de åtalade, deras försvarsadvokater, representanter från militär och CIA att deltaga. Press och anhöriga får sitta i ett anslutande rum bakom ljudisolerande trippla glasväggar. Det som försiggår i rättssalen når press och anhöriga i rummet intill per videolänk, med 40 sekunders fördröjning. Det som sägs kan närsomhelst censureras genom att domaren trycker på en röd knapp om något som kan likna klassificerad information skulle råka nämnas. För några månader sedan visade det sig att inte bara domaren hade tillgång till en sådan knapp utan även en ”osynlig hand”. Detta var inte ens domaren medveten om. Han blev lätt upprörd. "Ingen vet ännu vem den osynliga handen tillhörde" skrev jag när det här inlägget först publicerades i december 2013. Nu när inlägget uppdateras den 19:e maj 2015 så vet vi bättre; det var CIA. Se ett inslag från programmet CBS 60 minutes som ger en unik inblick i hur dessa rättegångar går till. Inslaget fascinerar. Inte minst när en av försvarsadvokaterna berätter historien om hur ett brandlarm visar sig vara avlyssningsapparatur...
.
Se också ett uppföljande BBC inslag som tar upp fallet med en av de brittiska fångarna som uttalar sig från sin cell i programmet 60 minutes. Här följer det inslaget:
Inga bilder tillåts sippra ut. Istället deltar en konstnär i rättegången. Hennes alster får, efter granskning, distribueras till den väntande presskåren. Och som sagt, väldigt lite sipprar ut till allmänheten via media. Varför då all denna säkerhet? Det officiella skälet sägs vara att man är livrädd för att något sipprar ut om den tortyr som används ute på basen (eller andra CIA baser världen runt). Precis som om det skulle vara en nyhet eller något hemlig i sig.
I ljuset av vad som försiggår ute på Guantanamo kan vi kanske bättre förstå den stora rädsla den amerikanska administrationen uppenbarligen känner för vad som kommer ut via kanaler som Wikileaks, Bradley Manning eller Edward Snowden. Vi har uppenbarligen att göra med en maktapparat som räds sanningen. Hörde jag någon nämna Orwells 1984 igen?
Vi avslutar inslaget om Guantanamo med
en länk till Human Rights Watch redovisning över fångarna på Guantanamo. Vad de anklagas för samt status på deras rättsfall, Slående är att vi här kan slå fast att ingen verkar ha haft något med 9/11 att göra. Förutom de 5 som nu står inför rätta. Fast å andra sidan har deras erkännanden klämts fram efter massiv tortyr. I ett fall handlade det om 183 skendränkningar innan "erkännandet" kom (länk här).
därefter blir det ännu en dokumentär som fokuserar just på tortyrmetoderna som används på Guantanamo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar