Den här bloggen handlar om vår nutid; händelser som rapporteras via media. I bloggen sätter vi in dessa händelser i ett historiskt perspektiv. Det finns 2 sätt att se på historia; det som på engelska kallas Accidental View kontra Conspiratory View. Skolan och media lär ut den förstnämnda, att omständigheter driver fram händelser som krig och revolutioner. I den här bloggen tar vi reda på om senare tiders krig och revolutioner snarare är resultatet av mänsklig planering; en konspiration.
Notera: Bloggen fungerar både som bok och blogg. De första inläggen samlas under fliken "Bakgrund" (se ovan). Bloggens struktur förklaras i fliken med samma namn. Bästa sättet att få ett grepp om vad bloggen går ut på är att se föreläsningen från 2016-09-11 (se flik ovan).
Världen över genomförs alltmer omfattande
vaccinationskampanjer. Våra barn får ta emot en allt större mängd sprutor redan
från tidig ålder. Detta fortsätter sedan genom hela livet. Många av oss tar
årliga doser mot kommande influensor. I samband med resor till främmande
platser i världen pumpar vi våra kroppar fulla med vaccin av olika slag. Men,
som du kommer att inse efter dagens videoinslag (en längre föreläsning i fyra delar) har vi all anledning att fråga oss:
Behöver vi verkligen vaccinera oss? Finns det bevis på vacciners effektivitet?
Är vaccinering säkert och tryggt?
De studier som genomförts vad gäller vacciners effektivitet
har historiskt sett gått ut på en enda sak – att påvisa att antikroppar bildas
i optimal mängd som en följd av vaccinering. Det finns alltså INGA jämförande studier
gjorda i syfte att påvisa att vaccinerade jämfört med icke-vaccinerade
populationer skulle vara mer motståndskraftiga mot den aktuella sjukdomen.
Man kan tycka att den här typen av studier borde genomföras.
Det borde till och med vara så att en sådan studie skulle till och med fokusera
på att mäta den generella motståndskraften mot sjukdomar rent allmänt.
Anledningen till att en sådan studie vore relevant och viktig att genomföra är
att vaccin, åtminstone på kort sikt, påverkar vårt immunförsvar negativt. Kan
det vara så att icke-vaccinerade populationer generellt har ett bättre
immunförsvar än de som vaccineras? Mycket tyder på att så kan vara fallet.
De som ändå hävdar att vacciners effektivitet hänvisar till
historiska data och statistik. De pekar på kurvor som visar på en kraftigt nedåtgående
trend i antalet sjukdomsfall från det datum då vaccinet introduceras. Det
tråkiga med den statistiken är att den fokuserar på just det datum då vaccinet
introducerades. Hade statistiken expanderats till att omfatta även tiden före
hade vi sett att den nedåtgående trenden som påvisas, enbart är fortsättningen
på en redan pågående utveckling. Bättre hälsa och sanitära förhållanden är
nämligen den faktor som har störst påverkan på vår tendens att bli sjuka eller
ej.
Så, baserat på ovanstående bör vi kanske dra slutsatsen att vi inte kan påvisa vacciners
effektivitet. Vi vet inte om det behövs. Det kan alltså vara så att vi
pumpar i oss själva dessa mängder av kemikalier helt i onödan. Låt oss då hoppas
att det är säkert och tryggt, åtminstone. Eller...?
De studier som är
gjorda här fokuserar på det aktuella vaccinet i sig. Som med vilket annat
läkemedel som helst måste vaccinproducenten kunna påvisa att just deras inte
innebär någon fara för liv och hälsa. Eventuella sidoeffekter måste nogsamt
redovisas och godkännas av våra kontrollmyndigheter på läkemedelsområdet.
Detta faktum hade kanske gjort att det varit tryggt att
använda enstaka vacciner och i den begränsade omfattning som studierna påvisar.
Men vad vet vi om deras effekt när de kombineras med flera 10-tals andra
vacciner? Svaret är – vi vet inget alls om detta. Det gör att vi måste titta på
långsiktiga trender i samhället generellt, bland människor runt oss, för att få
en uppfattning om huruvida vi har anledning att känna oro. Svaret är att det
har vi. Välmeriterade läkare höjer ett varningens finger för att att vad gäller
sjukdomar som....
Allergier
Astma
Autism
ADHD
Epilepsi
Vissa former av cancer
För tidig spädbarnsdöd
Skak-relaterat våld
(listan kan göras mycket lång)
…så finns det stor anledning att misstänka att ’övervaccineringen’
kan vara orsaken.
Men av någon anledning får vi inte ifrågasätta vacciner. Det
är en helig ko som försvaras av både läkemedelsindustrin och våra myndigheter.
Kvar står vi som drabbas och undrar vad vi
kan göra. För visst är det väl konstigt att när svininfluensavaccinet
distribuerades för glatta livet så valde många av våra myndighetsföreträdare
att ställa sig utanför det programmet. Varför?
Dagens föreläsning är signerad Suzanne Humphries. Föreläsningen hölls i Ängelholm 2014. Suzanne beskriver sig själv på
följande vis:
” I am a conventionally educated medical doctor
who was a participant in the conventional system from 1989 until 2011. During those years I saw how often that
approach fails patients and creates new diseases. I left conventional medicine
to research the many problems with mainstream medical theory.”
Rational wiki ger en helt annan bild av Suzanne, där ord som
kvacksalvare, pseudovetenskap och hysteri används flitigt… Se därför dagens video,
hela eller delar och avgör efter det vad du själv tror. Kom också ihåg att det
vimlar av seriöst, dokumentärt material på YouTube som försöker förmedla
riskerna med och okunskapen kring vaccin. Gör gärna din egen upptäcktsresa.
I förra inläggets radiointervju med Ole Dammegard ställdes
en fråga från en av lyssnarna. Frågan gällde huruvida Paul McCartney dog 1966
och ersattes av en look-alike? Dammegard tvekade aldrig utan svarade ja på
frågan. Därför har jag till dagens inlägg grävt lite djupare i ämnet. Vad är
det som ligger bakom ryktet? Hur pass troligt verkar det? Här är resultatet.
De fysiska jämförelserna mellan Paul McCartney före och
efter 1966 indikerar att det finns faktiska skillnader. Det gäller både öron,
haka, läppar m.m. Ett annat märkligt faktum gäller The Beatles texter som efter
1966 börjar innehålla direkta antydningar till ”bilolyckor” där någon ”förlorar
sitt hår”. Ett spännande exempel på detta är "A Day in Life" där en av texterna exakt speglar bilolyckan så som den sägs ha gått till:
"He blew his mind out in a car
He didn't notice that the lights had changed
A crowd of people stood and stared
They'd seen his face before
Nobody was really sure
If he was from the House of Lords."
Spelar du dessutom låtarna baklänges börjar texterna alltmer tyligt
att antyda att Paul verkligen är död.
Jag kommer inte i dagens inlägg att ta ställning i frågan
utan väljer att referera till två dokumentärer, en kort och en lång som utreder
frågan mer i detalj.
Vanligtvis brukar inlägg i den här bloggen ha någon form av
anknytning till Illuminati eller The Globalist Elite. Jag brukar undvika inlägg
som inte följer den här röda trådan. Så varför gör jag ett undantag i just det
här fallet? Det finns ett par anledningar.
Underhållningsbranschen är kontrollerad av The
Globalist Elite. De artister som når verklig berömmelse har samtliga signerat
bindande kontrakt med representanter för denna elit. Detta är en förutsättning
för att de faktiskt ska nå berömmelse. The Beatles var naturligtvis inget
undantag. Mer om detta i kommande inlägg.
Det datum som anges som tidpunkt för Pauls död
är 9/11 år -66…
I inlägget från den 24:e februari stiftade vi bekantskap med
Ole Dammegard, svensk-dansk f.d. journalist. Ole har ägnat 30 år av sitt liv åt
att forska i ämnet ”politiska mord och False Flag operations”. I det förra inlägget
fick vi en övergripande inblick i hur framförallt ”false flag” operationer
genomförs – hur taktiken ser ut och vilka organisationer det är som ligger
bakom. I dagens inlägg går vi på djupet vad gäller politiska mord. Med Ole som
guide kommer vi att gå igenom morden på John F Kennedy, Robert Kennedy, Martin
Luther King, Che Guevara, John Lennon, Olof Palme och många, många fler. Alla
dessa mord är länkade till varandra på ett häpnadsväckande sätt.
Che Guevara
Det första vi kan konstatera att samtliga mord verkar följa
en och samma mall. De påstås ha begåtts av en galen enstöring. I fallet JFK var
det Lee Harvey Osvald, Bobby Kennedy / Sirhan Sirhan, Martin Luther King /
James Earl Ray, John Lennon / Mark Chapman och Olof Palme / Christer
Pettersson. Allt pekar dock på att sanningen är en helt annan.
Den andra likheten mellan samtliga dessa mord är att bevisen
mot dessa s.k. ”lone assassins” inte håller.
I samtliga fall går det att peka på omständigheter som tydligt indikerar
att det finns en annan sanning än den vi föds med.
I fallet John F Kennedy vet vi från den s.k.
Zapruder-filmen att de dödande skotten kom framifrån medan den som anklagades,
Lee Harvey Osvald, befann sig bakom presidentfordonet. Analys av skotten som
avlossas visar att dessa sköts med tätare mellanrum än vad som vore fysiskt
möjligt för Osvald att ladda om ett gevär av den typen som användes. Dessutom
stämmer inte vinklar och skotthålöverens den påstådda skyttens placering i förhållande till fordonet.
John Lennon
I fallet Robert Kennedy avlossades fler skott än
vad som rymdes i den påstådda mördarens pistol.
Vid mordet på John Lennon så kom skotten från
vänster medan den påstådda mördaren – Mark Chapman – stod till höger.
Kulorna som hittades efter mordet på Palme låg
på platser som inte alls stämmer med hur mordet sägs ha gått till.
Listan på exempel av den här typen kan göras lång. Det som
kännetecknar utredningen av samtliga mord är att bevis av den typ som inte stämmer
överens med den officiella storyn tystas ner. Spår som kan tyckas
högintressanta utreds aldrig. Anledningen därtill behöver aldrig anges.
Dammegard menar att anledningen till att skulden läggs på en
ensam galning är att utredningen stannar vid det. Har du väl identifierat
mördaren och det visar sig att han var en psykopat som agerade på ”stundens
ingivelse” så kan du anse att utredningen är klar när du väl sett till att
denne man fått sitt straff. Anledningen till att locket läggs på vad gäller
tydliga alternativa bevis är att den utredning som tillsätts efter mordet varit
förberedd långt innan själva mordet. Den agerar på uppdrag av de som ytterst
beställde mordet. Den agerar för att resultatet i slutändan ska bli det
önskade.
Operation 40, orginalgruppen
Men Ole Dammegard har gått mycket djupare i sin forskning än
att bara identifiera en mall för dessa mord. Han har i sin forskning nått en detaljeringsgrad där han kan namnge personerna som varit
inblandade i morden. Han kan i många fall peka ut deras positioner vid
händelsen i fråga. Han kan ge oss bakgrundsinformation om dem som får oss att
häpna. Men det kanske mest intressanta är hans upptäckt av att samtliga dessa
mord har utöver mallen ytterligare en stark koppling till varandra. De personer
som utfört dem är alla knutna till en och samma gruppering. Denna organisation
går under olika namn genom historien. Vid tiden för JFK-mordet kallades den för
”Operation 40”. Personer som tillhör just den här organisationen dyker upp i utredningen kring i stort sett varje politiskt mord. Här följer några få exempel:
En agent vid namn David Morales spelade en
viktig roll i samband med JFK mordet. När Robert Kennedy mördades befann han
sig i samma lokal som där skotten avlossades. Vid mordet på Che Guevara sägs
det att det var Morales som höll i pistolen.
En annan man, Felix Rodriguez, befann sig också
på JFK-mordplatsen. Denne man var också inblandad i mordet på Che Guevara samt
var i Iran-Contra skandalen.
En tredje person som befann sig i Dallas när JFK
sköts heter Charles Morgan. Samme man försökte på hösten 1985, på plats i Stockholm, värva agenter för
att skjuta Olof Palme.
När John Lennon sköts har det konstaterat att dörrvakten
vid byggnaden där mordet begicks varen man som jobbade extra just den dagen. Hans
namn var Jose Perdomo, en medlem av Operation 40 med ett inte alltför
smickrande rykte.
Även den här listan kan göras lång, vilket du blir varse om
när du lyssnar på dagens videoinslag – en radiointervju med Ole Dammegard. Så hur
ser historien ut kring den organisation som i början på 60-talet gick under
namnet Operation 40? Den bildades på initiativ av president Eisenhower. Syftet var att komma åt Kubas president, Fidel Castro. Mannen
som gavs uppdraget att bilda gruppen var Richard Nixon. En av finansiärerna var George H.W. Bush
(alltså George Bush senior). Den senare
befann sig också i Dallas den dagen som JFK mördades. Dammegard menar att det
är till nära 100 % bevisat att han befann sig i den s.k. Dal-Tex byggnaden, en
plats där några av de alternativa skyttarna från Operation 40 sägs ha befunnit
sig.
Det är som du förstår en mycket intressant, laddad och
spännande radiointervju på nära 2 timmar som väntar. Jag hoppas att det jag
beskrivit ovan lockar dig tillräckligt för att vilja ta reda på mer.
Du som följt nyheterna i någorlunda utsträckning på senare
tid känner säkert till att en elementärpartikel kallad Higgsbosonen eller
Higgspartiken. Denna beskrivs på följande vis i wikipedia (till artikel):
”Higgsbosonen (även: Higgs boson
eller Higgspartikeln) är en partikel i partikelfysikens standardmodell, som
genom Higgsmekanismen och Higgs-fältet beskriver varför partiklar har massa.
Vid ett seminarium vid CERN i början av juli 2012 tillkännagav talespersonen
Fabiola Gianotti att man sannolikt upptäckt Higgsbosonen. Slutsatsen drogs
utifrån de experiment som utfördes 2011-2012 vid CERN:s nya partikelaccelerator
LHC, som stod färdig i september 2008. Man har hittat en ny boson i
massaområdet 125-126 GeV, den tyngsta boson-partikeln någonsin. Om detta är
Higgs boson, återstår att avgöra. Upptäckten beskrivs som
"monumental" Resultaten ifrån 2012 års experiment analyseras fortfarande
i början av 2013, men den har tentativt bekräftats existera den 14 mars 2013.
I standardmodellen har
higgsbosonen en fundamental roll: Den är en komponent i higgsfältet, som
genomsyrar universum och gör att både higgsbosonen själv och andra partiklar
har massa. De massiva vektorbosonerna W och Z får massa genom Higgsmekanismen,
medan fotonen förblir masslös. Fermioner, som elektroner och kvarkar, får massa
genom Yukawakopplingar till higgsfältet.””
Teorin om dess existens
fördes fram redan 1964. Sedan dess har
vetenskapseliten försökt knäcka gåtan med att också bevisa dess existens - något som dröjde ända till mars 2013. För detta har de båda fysikerna Peter Higgs och Francois Englert belönats med nobelpriset 2013 – vilket säkert är välförtjänt men det visar sig i efterhand att en tredje person borde varit med och delat denna utmärkelse – nämligen allas vår Homer Simpson. I ett avsnitt redan från 1998 ställde Homer Simpson upp den ekvation som räknar ut Higgsbosonens massa. Fantastiskt. Här följer ett kort klipp från det avsnittet.
Så hur ska detta tolkas. Tja, som jag ser det finns det bara
3 tolkningar. Slump. Eller att tecknarna bakom Simpsons är betydligt mer
begåvade än vi någonsin kunnat ana. Eller kan det vara så att det finns kunskap
från långt tillbaka i tiden som hålls dold för mänskligheten och som plockas
fram vid lämpligt tillfälle. Före egen del tycker jag svaret är ganska givet.
Den 21-24 september 2013 genomförs en attack mot ett
Westgate shoppingcenter i Nairobi i Kenya. 67 människor dödas och 175 skadas.
Attacken genomförs av 4 män från den islamistiska gruppen al-Shabaab. Beväpnade
med AK-47:or och granater tar de sig in i centret och går bärsärkagång.
Kenyansk militär och polis förefaller till en början handlingsförlamad men
lyckas efter 4 dagars belägring ta sig in i shoppingcentret och skjuta ihjäl
attentatsmännen. Dagen efter dramats upplösning pekas den s.k. Vita Änkan ut
som hjärnan bakom attacken. Så vem är hon då, den vita änkan.
Hennes namn är egentligen Samantha Lewthwaite, en vit, 30-årig,
brittisk kvinna som i unga år konverterade till Islam. Hon gifte sig med en av
de som sedermera sprängde sig själv till döds vid tunnelbaneattacken i London
2005 – därav benämningen Vita Änkan. Tillsammans med den mannen, vars namn var
Germaine Lindsay, har Samantha 2 barn. Hennes ”karriär” efter den starten är
synnerligen spektakulär. Hon slog följe med nya terrorister och har fött
ytterligare 2 barn. Parallellt med det har hon skaffat sig ett rykte som en
mycket aktiv och kallblodig terrorist. I wikipedia beskrivs hon på följande
vis (länk till hela artikeln):
“Samantha Louise Lewthwaite /ˈluːθweɪt/ (born 5 December 1983), also known as
Sherafiyah Lewthwaite or the White Widow, is a British woman who is one of the
Western world's most wanted terrorism suspects. She was the widow of 7/7 London
terrorist bomber Germaine Lindsay. She was a fugitive from justice in Kenya,
where she was wanted on charges of possession of explosives and conspiracy to
commit a felony and is the subject of an Interpol Red Notice requesting her
arrest with a view to extradition.
Lewthwaite was an alleged member of the Somalia-based radical Islamic
militant group Al-Shabaab. She was accused of orchestrating grenade attacks at
non-Muslim places of worship, and is believed to have been behind an attack on
those watching football in a bar in Mombasa during Euro 2012. In September
2013, there was speculation over her possible involvement in the Westgate
shopping mall attack, although other reports cast doubt on this. She was dubbed
the 'White Widow' by the news media, a play on words referencing her race, the
death of her first husband and the practice of referring to Chechen female
suicide bombers as 'black widows.'”
Efter Westgate-attackerna fortsätter världens tidningar att
frossa i artiklar om denna makalösa kvinna (eller kanske snarare makelösa…). I
en artikel från DN den 22/10-2013 har polis lyckats komma över en dagbok med
bl.a. en kärleksdikt som hon ska tillägnat Usama bin Laden.
I en annan artikel från Expressen 5/10-2013 får vi dessutom
veta att hennes mål är att också utbilda sina barn till fullblodsterrorister. I
artikeln kan vi läsa följande:
”Enligt Daily Mail kan dagboken
närmast kallas ett manifest för terrorism.
I de otäcka anteckningarna
återfinns bland annat nio handskrivna blad där Lewthwaite beskriver sin vilja
att döda "otrogna", och uppmanar andra att göra det samma - däribland
hennes barn.
"Nyligen talade min älskade
make med min åttaåriga son och min femåriga dotter. Han frågade dem vad de
ville bli när de blir stora. De hade båda många svar men kom överens om att ett
av dem är att bli mujahedin", står det i ett utdrag ur dagboken, som Daily
Mail publicerar.”
Hon fortsätter i dagbokstexten:
"Det var min makes samtal med
barnen, och efter att jag läst om kvinnans roll i jihad stod det klart för mig
att det var dags att skriva ner och dela med mig av det jag har välsignats
med."
I sin dagbok skriver "Vita
änkan" vidare om sina planer på att uppfostra sina äldsta barn att följa i
sin pappas fotspår. Han, Germaine Lindsay, sprängde sig själv och 26 andra
personer till döds i terrordåden i Londons tunnelbana 2005.”
Den här typen av artiklar kan vi läsa i samtliga svenska (och internationella) nyhetstidningar. Oavsett vi pratar DN, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten,
Aftonbladet eller Expressen. Samtliga publicerar dessa sagor utan att vare sig
blinka eller tänka. Radio och TV följer i samma spår. Det är rent löjeväckande.
Det är inte särskilt mycket kritiskt tänkande som behövs för att förstå att
allt detta är en förljugen historia. Ta t.ex. en titt på dagens dokumentär
signerad, Jon Ryman, så förstår du vilket löjets skimmer allt detta kastar över
vår mediakår. Skäms!
Och efter att ha
sett den här dokumentären bör du fråga dig själv: vilken version av dessa
händelser kring Samantha Lewthwaite tror du på? I min värld borde det bara
finnas ett svar.
Bland många spännande frågor som kan ställas efter att ha
sett Jon Rymans dokumentär är det särskilt en som sticker ut – ”Hur kommer det
sig att precis alla terrorister verkar att någon gång i sitt förflutna ha haft
ett intimt samröre med kända säkerhetsorganisationer som MI5, MI6, CIA och
Mossad”? Jag lämnar den frågan obesvarad för tillfället.
Jihadi John är pseudonymen på den IS krigare / bödel som förekommer på i princip samtliga video där
IS fångar avrättas genom halshuggning. Många
reagerade tidigt på att mannen i dessa videor talade med en tydlig brittisk
dialekt. Detta faktum ökade trycket på myndigheterna att försöka identifiera
mannan ifråga.
James Foleys avrättning
Den brittiska säkerhetstjänsten meddelade i augusti förra
året att man lyckats. IS bödeln i fråga hade identifierats som Abdel-Majed
Abdel Bary, en 25-årig man från västra London med egyptiskt ursprung och med en
inte helt oäven karriär som rappare bakom sig. Hans artistnamn var då L. Jinn - Lyricist Jinn, ibland även förenklat till
Little Jinny (Little Devil). Hans låtar har t.o.m. förekommit på några av
Storbritanniens mer kända radiokanaler – som t.ex. Radio 1. Men vem är han i
övrigt och varför radikaliserades denne man med en uppväxt i en av Londons mer
fashionabla stadsdelar – Maida Vale?
Om detta handlar dagens dokumentär. Bland mycket matnyttig
information är det nog uppgifterna om fadern som sticker ut mest. Pappan, Adel
Abdel Bary, har ett förflutet som informatör åt MI5. Anledningen därtill sägs
vara att han haft nära relation till högsta ledningen inom Al Qaida. Både Usama
bin Laden och Ayman al-Zawahiri finns med på vänlistan. År 2002 efterlystes han
för inblandning i attentaten 1998 mot de amerikanska ambassaderna i Kenya och
Tanzania. Först 10 år senare utlämnas han till USA där han döms till 25 års
fängelse.
Sedan några dagar tillbaka har de brittiska myndigheterna växlat
spår. Nu är det inte längre Abdel Bary som tros vara identiteten bakom Jihadi
John. Namnet för dagen är Mohammed Emwazi. Vi får inte veta mycket om varför
Bary avskrevs från listan över misstänkta. Vi får inte heller särskilt mycket
information om Emwazy. Ett grynigt foto på honom från universitetstiden samt
några andra från tidiga barndomen är allt som skakats fram så här långt. Fortsättning lär följa…
Flera inlägg i den här bloggen har handlat om ”assassinations”
och ”false flag attacks”. I dagens inlägg presenterar vi en verklig expert på
området. Danske Ole Dammegard har ägnat runt 30 år av sitt liv åt att forska
kring detta. Hans forskning går långt bortom det vi får veta genom att följa
våra dagliga mediakällor. Han avslöjar att varje händelse av den här typen
följer visst mönster samt att man kan skönja en ”röd tråd” bakom varje attack.
Följer man denna röda tråd till dess ände upptäcker man att det alltid är samma
grupp av människor som har sitt smutsiga finger med i planerandet och
genomförandet av dessa attacker. Spåren leder alltså till samma globala elit
som vi följer i den här bloggen.
Dagens videoinslag är en föreläsning signerad just nämnde
Dammegard. Vi får ett smakprov på vad hans forskning har resulterat i. Han nämner
en rad attacker, några som redan täckts i vår blogg, men även en hel del nytt.
Här finns även en del attentat med nordiskt intresse; mordet på Olof Palme,
Estonia-katastrofen samt terrorattacken mot Oslo och Utöya. En del av
forskningen leder till publicerandet av böcker. Hans mest kända verk bär titeln
”Coup d’etat in slow motion”. Den
boken beskriver författaren själv på följande vis:
” For more than 30 years I have worked on
solving the mystery behind the assassination of the Swedish Prime Minister Olof
Palme, something that has turned out to be a very dangerous task and has cost
the lives of two dear friends.
My book “Coup d’etat in Slowmotion” /
'Statskupp i Slowmotion' is not just any book, but an intense study of one of
the biggest murder investigations in modern history (with some 1000 pages with
lots of photos, documents, detailled maps and images).
What is still claimed to be the deed of a
madman has turned out to have its roots within the international military
complex and world finances at the very highest level.
The book has been called 'a true Bomb of Truth'
and my extensive research has revealed incredible links to other big political
'events' like the killing of JFK, John Lennon, Robert Kennedy, Che Guevara,
Salvador Allende, and Pablo Neruda as well as the sinking of m/s Estonia,
killing almost 1000 people.”
Dammegard berättar att han tycker att attentaten som
genomförts allt oftare kännetecknas av slarv i planerandet. Detta, tillsammans
med moderna kommunikationsmedel som mobiltelefoner och internet gör att det blivit
allt lättare att upptäcka att dessa attacker är iscensatta – planerade av en
inre kraft. Mordet/halshuggningen av en
soldat i östra London helt nyligen ägnas särskilt mycket uppmärksamhet. Här
menar Dammegard att det är särskilt slarvigt – särskilt uppenbart. Och han har
rätt. I en del fall är spåren så uppenbara och genanta att det närmast är
skrattretande.
För den intresserade är det värt att känna till att Ole
Dammegard kommer till Göteborg nu till helgen. Det är föreningen Cui Bono som
bjuder in till en söndagsföreläsning med titeln ” Politiska mord & false flag operations”. Dessutom har han en egen websida med tillgång till hans böcker, videor och annat intressant material (länk här).
Den första Disney-filmen, ”Snövit och de sju dvärgarna”, kom
ut 1937. Sedan dess har ett otal barnfilmer, både tecknade och spelfilmer
släppts. Disneys filmer har kommit att sätta prägel på i stort sett varje
människas liv. Dess tecknade figurer har spridit glädje till i stort sett varje
generation alltsedan 1937.
Men är glädjen och underhållning det enda syftet med Disneys
filmer? Troligtvis inte. Visste du att varje Disneyfilm är breddfylld med dolda,
sublima budskap? Dessa budskap har ofta sexuellla anspelningar. Ockult symbolik
med anspelning på Illuminati är också flitigt förekommande. Här följer en
kavalkad av sådana bilder samt en video på samma tema.
Den fråga som jag ställde mig efter att ha blivit medveten
om detta faktum var – varför? Vad är syftet med alla dessa dolda detaljer i
dessa i övrigt så fina filmer. Är det ett uttryck för ”konstnärligt bus”- att
tecknarna vill sätta avtryck i filmerna som bara de är medvetna om? Eller är
det något mer systematiskt och genomtänkt än så? För att ta reda på detta
fokuserade jag på själva upphovsmannen till företaget som producerar filmerna –
Walt Disney himself. Vem var han?
Vi hoppar över de mer
kända delarna av hans karriär och fokuserar på vad som är känt om hans koppling
till Illuminati. Den unge Walt Disney var medlem av en förening kallad DeMolay
International. Wikipedia
beskriver organisationen på följande vis:
”DeMolay International (also known as the Order of DeMolay), founded in
Kansas City, Missouri, in 1919, is an international organization for young men
ages 12 to 21. DeMolay derives its name from Jacques de Molay, the last Grand
Master of the Knights Templar. DeMolay was incorporated in the 1990s and is
classified by the IRS as a 501 tax-exempt organization holding a group
exemption letter.”
“DeMolay is modeled after Freemasonry. With the sponsorship of a Masonic
body, a DeMolay chapter often meets in a Lodge room or, if not in a Lodge room,
in some other appropriate room within the same building. Although not a
"Masonic organization" as such, DeMolay is considered to be part of
the general "family" of Masonic and associated organizations, along
with other youth groups such as Job's Daughters and Rainbow. As with Rainbow, a
family connection to Masonry is not a prerequisite for membership into DeMolay.”
Efter en sådan start i livet, medlemskap I en förening som både
formats efter frimurarordnen och också får sin sponsring därifrån, är det föga
förvånande att Walt Disney som vuxen gjorde karriär inom frimureriet. Han sägs
ha nått den högsta nivån inom organisationen – a 33:rd degree Freemason. När vi
betraktar Walt Disneys skapelse, både hans filmer, nöjesparker och
världsstjärnor som inlett sin karriär hos Disney, inser vi snabbt hur präglat
allt är av frimureriet med all dess symbolik, hemliga ritualer och mystik.
Nästa videoinslag ger en inblick i just detta.
Det var dock ingen tillfällighet, varken att Disney hamnade
inom frimureriet eller att han blev en framgångsrik entreprenör. Han föddes
till det. Vi har i tidigare inlägg blivit varse om hur Illuminati är
organiserade. Bilden till höger utgör en representation av den organisationen –
vanligen ritad som en pyramid. Högt upp i pyramiden hittar vi de 13 familjerna –
the 13 bloodlines. Familjemedlemmarna i dessa har i alla tider innehaft mycket
inflytelserika positioner i samhället. Familjerna / dynastierna är som följer:
The Astor Bloodline
The Bundy Bloodline
The Collins Bloodline
The DuPont Bloodline
The Freeman Bloodline
The Kennedy Bloodline
The Li Bloodline
The Onassis Bloodline
The Reynolds bloodline
The Rockefeller Bloodline
The Rothschild Bloodline
The Russell Bloodline
The Van Duyn Bloodline
I tillägg till dessa dynastier ska vi också räkna in
·Merovingian]
(European Royal Families)
I ytterligare tillägg finns det vad forskaren bakom den här
listan, Fritz Springmeier, valt att kalla för “Interconnected families”. Hit
räknas:
· The
Disney Bloodline
· The Krupp
Bloodline
· The
McDonald Bloodline
Delar av Fritz
Springmeiers forskning finns tillgängligt på nätet via denna länk.
Vill du alltså veta mer om dessa familjer kan
du besöka den sidan för en mycket grundlig genomgång av dem. Vi kommer att få
anledning att återkomma till de 13 blodslinjerna i framtida inlägg. Som du
tidigare sett är samtliga 44 presidenter i USA släkt med varandra. Nu kanske du
förstår att detta inte är en tillfällighet. USA är alltså ingen demokrati. Det
är, och har alltid varit, en pseudo-monarki.
En gång i tiden var The Economist min absoluta
favorittidning. Jag var intresserad av nyheter på ett lite djupare plan. Jag
ville förstå orsaker och samband till händelser i världen. The Economist med
sina genomgripande analyser och historiska referenser och reflektioner passade
perfekt för det behovet. Under många år prenumererade jag på tidningen och
skaffade mig dessutom deras Årsbok / Krönika vid ett flertal tillfällen.
Ett GottNytt År?
Efter
Fukushima ändrades allt det. Händelserna i Japan 2011 gjorde mig medveten om
att det vi kallar mainstream media, världen över, kontrolleras. Med en
fingerknäppning kan hela mediakåren fås att vinkla nyheter på önskat sätt.
Eller som i fallet Fukshima där vi fick en ”media black-out”. Någon stängde av
rapporteringen – lade locket på. Det gäller alltså bara att det är rätt fingrar
som knäpper.
Insikten om detta blev för min del starten på en 4 år lång
studie av hur världen verkligen fungerar. Efter Fukushima riktade jag blickarna
mot Terrorattentaten i USA den elfte september 2001. Det blev uppenbart för mig
att dessa inte utfördes av islamistiska terrorister. Naturligtvis frågade jag
mig då ”-Om inte Al Qaida, vilka låg då bakom? Varför? Vad var det verkliga
syftet? Har vi exempel på liknande händelser tidigare i världshistorien”.
Resultatet av de
frågorna och den studien är just den här bloggen. Om du går in under fliken
<BAKGRUND> så hittar du ett index till den grundläggande förståelse som
behövs för att på ett korrekt sätt förstå det jag skriver i bloggen.Det utgör
en tidsmässig spegling av hur jag själv kommit till den insikt jag har idag. Att
läsa bloggen i den ordningen är viktigt. Det jag skriver fungerar som en
pyramid som du ska klättra uppför, ända från botten och upp. Gör du inte det är
det lätt att du ”får svindel”. Risken är stor att du tycker att det jag skriver
är alltför osannolikt. Alltför spektakulärt. Gör du det, men har läst bloggen i
rätt ordning, kan du då alltid ta klivet nedför pyramiden till den nivå där det känns
tryggt igen. Där du åter tycker att ”fram tills hit kändes allt rätt och
riktigt”. Här vill jag passa på att be dig som läsare om hjälp. Just för att
materialet som helhet, kontinuiteten i det, är viktigt så undrar jag om du kan hjälpa mig identifiera
luckor. Det är nämligen så att med jämna mellanrum tas YouTube material bort.
Om du hittar en sådan lucka, vänligen skicka då en blänkare till min
mailadress, bengt.dahlof@gmail.com
om detta. Tusen tack.
Åter till ämnet . Just The Economist publicerar inför varje
nytt år en slags profetia – en framåtblickande analys av året som väntar. Så har
också skett inför det här året, 2015. Till årets nyårsanalys hör en bild, en
teckning, som återfinns på framsidan. Bilden ser du här till höger. Den är fylld med symbolik. Symbolik som vi bör
försöka tolka och förstå. Tidningen The Economist ägs och kontrolleras till stor
del av familjen Rothschild. Du som följer den här bloggen vet vad det innebär.
Detta är en av de släkter som har kapacitet att styra händelseförlopp runt om i
världen. En profetia från det här hållet har troligen hög träffsäkerhet.
Så vad finns det för symboler och dolda meddelanden i
nyårsupplagan av The Economist. Dagens video tar dig med på en tur runt själva
bilden, detalj för detalj. Det blir inte så mycket analys och förutsägelser. Mer tydliggöranden.
I tillägg till dagens video lägger jag även med en länk till
en annan blogg, kallad
”Fellowship of the mind”. Den är betydligt mer spekulativ.
Innehåller fler försök till att spå året 2015. En del känns troligt och
riktigt. Annat mindre så.
Framförallt hoppas jag att dagens artikel ska stimulera dina
egna tankar. Vad tror du? Vad ligger bakom de olika symbolerna? Varför finns de
där? Vad för slags utveckling siar de om? En sak kan jag garantera dig. De har
inte lagts dit av en slump. Bildens komposition är uträknad. Mycket uträknad.
Minns du skolattacken i Sandy Hook. De flesta av oss gör
det. Massakern beskrivs på följande vis i wikipedia:
”Massakern i Newtown var en
skottlossning som ägde rum den 14 december 2012 i staden Newtown i Connecticut
i USA. En ensam manlig förövare i 20-årsåldern, Adam Lanza, öppnade eld på för-
och lågstadieskolan Sandy Hook Elementary School. Antalet omkomna uppges till
28 personer varav 20 är elever på skolan, 6 vuxna på skolan, Adams mor och Adam
själv.[2] Gärningsmannens mor, Nancy Lanza, var frånskild och sköts i hemmet
före massakern. Lanza begick självmord efter massakern.”
Artikeln i wikipedia refererar vidare till en artikelserie
om attentatet i SVD (se länk). Ett år efter attentatet publicerades polisrapporten från
händelsen. DN rapporterade händelsen på följande vis (länk till DNs artikel)
Allt detta ger oss intrycket av en verklig händelse,
rapporterad av media på ett korrekt sätt. Men, miljontals människor i USA
ifrågasätter den officiella versionen av händelserna den dagen. De har all
anledning att göra detta, vilket dagens dokumentär kommer att visa med all
önskvärd tydlighet.
Ifrågasättandet började tidigt, som en reaktion på de mest
uppenbara tveksamheterna i rapportering. Det rörde sig bl.a. om:
-Uppenbart skådespeleri från vittnen, föräldrar
till offren och barn/familjer som överlevt massakern. Här utgör agerandet från Robbie Parker ett
slående sådant exempel. Robbie var pappa till ett av offren – en 6 årig flicka
vid namn Emelie. Han förefaller upprymd innan sitt framträdande. Han skämtar
och skrattar innan han går upp på scen och förbereder sig för sin roll. Så
uppfattades det.
-Vittnen som vid ett flertal tillfällen ändrade
betydelsefulla detaljer i hur de återgav händelseförloppet den dagen.
-Misstämmighet mellan ett flertal
vittnesuppgifter.
Flera av klippen som lades ut på YouTube genererade uppmot
10 miljoner ”views”. Många var irriterade och upprörda. De ventilerade detta i
olika sammanhang. Men med tiden bedarrade den upprörda stämningen och kritiken,
inte för att de blivit motbevisade utan helt enkelt för att det blev uppenbart
för dem att deras ansträngningar inte skulle leda någon vart. De möttes enbart av tystnad och nekande svar
utan vidare förklaringar.
Men alla gav inte upp. Parallellt med den officiella
utredningen har en alternativ sådan bedrivits. Ett flertal, av varandra
oberoende privatpersoner, har gjort en genomgripande analys av hela storyn. Dagens
videoinslag ” We Need to Talk about Sandy Hook - NEW 2015 Documentary” utgör en
sammanställning av resultatet av deras analys. Bilden de redovisar kastar ett
löjets skimmer över den officiella versionen, som inte bara skjuts i sank. Den
pulveriseras. Här följer några av de punkter som blottläggs i dokumentären, i
en del fall riktigt generande sådana:
En del
personer förefaller ha känt till massakern redan innan den inträffade.
Insamlingar på nätet inleddes redan före den 14:e december.
Videomaterial från mainstream rapporteringen den
dagen visar sig vara kopierat material. När originalet väl spåras visar det sig
att datumet på detta indikerar att det var inspelat dagen före själva
massakern. Något som indikerar att det genomfördes en slags generalrepetition
dagen innan.
DNA analys av de vapen som användes av Adam
Lanza innehåller inte alls Adam Lanzas DNA avtryck. Istället visar det sig vara
fingeravtryck från några av de anställda på skolan.
Statistik från FBI visar att 0 personer mördades
i Sandy Hook det året. NOLL. Det är ju skönt men samtidigt en smula oroväckande.
Särskilt som just den här statistiken brukar vara mycket tillförlitlig.
Bilder tagna från helikopter den dagen visar att
polis, ambulans och utredare INTE åkte till Lanzas hus den dagen. De åkte
istället till grannens hus…
Analys av vittnen, inblandade föräldrar m.fl. visar
att många av dessa faktiskt är skådespelare till yrket. Dessutom visar det sig
att många av dem har kopplingar till en del av de organisationer vi studerar i
den här bloggen; däribland CFR – Council of Foreign Relations.
Jag hoppas att ovanstående axplock väcker din nyfikenhet så
pass att du faktiskt tar en titt på dagens dokumentär. Här redovisas inte bara
alla oegentligheter utan vi blir som tittare också uppmärksammande på vad som
förefaller vara det faktiska syftet med hela denna charad. Ännu en uppvisning i
taktiken Problem – Reaction –Solution m.a.o. Vi är alltför väl bekanta med
denna. Är detta viktigt? Betänk att detta handlar om medias och myndigheters hantering av den kanske värsta skolmassakern i historien.Ja det är viktigt. Det visar tydligt att vi inte kan lita på vare sig myndigheter eller media. Det är en tydlig indikation på att de ljuger för oss i syfte att genomdriva en hemlig agenda vars yttersta syfte vi inte är medvetna om. Det är dags att vakna.
Dagens inlägg tillägnas Ted Gunderson (7 November, 1928 – 31
July, 2011). Hans karriär inom FBI vittnar om hur betrodd han var. Följandeklipp från wikipedia ger oss en inblick i detta:
“Ted
Gunderson was born in Colorado Springs. He graduated from the University of
Nebraska in 1950. Gunderson joined the Federal Bureau of Investigation in
December 1951 under J. Edgar Hoover. He served in the Mobile, Knoxville, New
York City, and Albuquerque offices. He held posts as an Assistant Special
Agent-in-Charge in New Haven and Philadelphia. In 1973 he became the head of
the Memphis FBI and then the head of the Dallas FBI in 1975.[5] Ted Gunderson
was appointed the head of the Los Angeles FBI in 1977. In 1979 he was one of a
handful interviewed for the job of FBI director, which ultimately went to
William H. Webster.”
Det var strax efter det att Mr. Gunderson lämnade sin tjänst
inom FBI som han började bli medveten om oegentligheter som begåtts inom den
amerikanska administrationen. Det började med att han undersökte vad som blivit
känt som ”the Jeffrey McDonald murder case” och har fortsatt allt sedan dess. I
takt med att hans utredning fortsatt så har härvan bara större och större. Många
kallar honom konspirationsteoretiker. Själv kallar han sig för konspirationsrealist.
Oavsett vad så var han en hjälte.
Ted Gunderson försökte under många år nå ut till allmänheten
med sin information, men som så många andra upptäckte han hur svårt detta är. År 2003, kort efter terrorattentaten mot New
York, satte han sig ner bakom sitt skrivbord och spelade in sin berättelse på
video. Det han berättar är mycket väldokumenterat. För i stort sett varje
påstående har han möjlighet att lägga fram bevis. Brevväxling med högt uppsatta
inom administrationen, internutredningar, memos etc. Myndigheterna kan inte
motbevisa det han säger, så de väljer som vanligt den enda utvägen – tystnad.
Oklahoma City bombing
Mycket av det Gunderson berättar är för dig som följer den
här bloggen inte nytt. Men han lyfter även
fram fakta som jag kommer att täcka i större detalj framgent. Därför är det väl
värt din tid att ta del av hans berättelse. Det han berättar är följande:
Att de flesta terrorattentat och attacker mot
amerikanska intressen utomlands har iscensatts av krafter inom de egna leden,
FBI och CIA. De är s.k.”false flag events”. Gunderson räknar bl.a. upp
händelser som Pearl Harbor, mordet på både John F. och Bobby Kennedy, WTC
bomben 1993, Oklahoma City bomben 1995, Terrorattentaten mot WTC och Pentagon
2001 och påstår att alla dessa händelser faller under kategorin False Flag
attacks. Den sistnämnda attacken (WTC 911) ägnar han särskilt mycket tid åt att
peneterera.
Att krafter inom den amerikanska
administrationen samt högt upp inom ”corporate USA” ägnar sig åt handel med
droger, prostitution, sexslaveri, pedofili, bortrövande av barn och t.o.m.
sataniska ritualer med blodsoffer m.m. Han berättar att över 80 barn per timma
försvinner i USA idag (2005). Det uppskattas att över 2.500 av dessa fall årligen
rör sig om kidnappning och mord. Allt han berättar är som sagt väl
dokumenterat.
Instinktivt tänker du kanske att det som räknas upp i andra punkten är alltför magstarkt. Det kan inte vara sant. Tyvärr finns det mycket som tyder på det. Det är inte bara avslöjandena alldeles nyligen där prins Andrew anklagas för att umgåtts sexuellt med en då minderårig flicka där hon själv kallade sig för sexslav. Eller avslöjanden om alla dessa katolska präster som har begått och fortsätter att begå brott med sexuell anknytning mot barn (det senaste fallet står idagens nyhetslöp). Det han berättar faller inom en kategori kallad MK Ultra,
ett ämne vi kommer att få anledning att återkomma till i senare inlägg i
bloggen. Nu till dagens videor. Först nämnda ”selfie” från 2003 (8 delar). Som bonus även
en föreläsning från 2005. Båda är på dryga timman vardera. Välj vilken du
föredrar eller se båda.
Ett par veckor efter attacken mot Charlie Hebdo börjar
bilden klarna. Det kommer in allt fler ledtrådar som pekar mot att den officiella
versionen av händelserna den dagen inte stämmer. Attacken mot den franska satirtidningen
börjar mer och mer att se ut som en s.k. ”False Flag-attack”. Vi börjar med det
senaste: Rothschilds äger eller har tagit över publicerandet av tidningen
Charlie Hebdo. Åtminstone enligt en holländsk nyhetskälla som säger att någon köpte tidningen (eller rätten
att trycka och distribuera den) en kort tid efter attacken. Köpare var en
medlem av familjen Rothschild (Edouard baron Rothschild). Dessutom visar det
sig att en av tecknarna på tidningen hade ett förhållande med en välkänd, högt uppsatt Rothschild-anställd. Ännu en gång visar sig den röda tråden som vi följer i den
här bloggen. Märkligt…
Gräver man ännu djupare bland materialet som lagts ut på
YouTube så finner man nästa märkliga omständighet. Det visar sig att en av de
huvudsakliga Charle Hebdo utredarna, polischef Herlic Fredou, begick självmord
knappt en dag efter terrorattacken. Fredou hittades vid sitt skrivbord med sin
tjänstepistol jämte sig. Vad som noteras speciellt i videoinslaget är att
Helric Fredou hade i sin utredning kommit att fokusera på ”ett av offrens familj”.
Efter ytterligare ett spadtag bland tillgänglig information
på YouTube kommer nästa ytterst märkliga omständighet. En nyhetskanal i
Frankrike har avslöjat att familjen i fråga vad gäller Helric Fredous utredning
var Jeanette Bougrabs familj. Alltså nämnda flickvännen till en av de mördade satirtecknarna.
Vän av ordning frågor sig om det
verkligen rör sig om självmord eller om Fredou kommit något känsligt på spåren?
I tillägg till allt detta finns det ytterligare ett stort
antal märkliga omständigheter kring attacken.
Här följer ett knippe av dessa
Videosekvenser från dödsskjutningen av en
polisman utanför tidningsredaktionen visar att polismannen, trots att han sköts
från nära håll, inte började blöda. Istället visar samma videosekvens att
skottet inte ens träffade sitt mål utan slog ned i marken framför polismannens
huvud. Varken den skjutne eller skytten förefaller påverkas av några
rekyleffekter. Ändå rapporterar mainstream media att polisen träffades i
huvudet och avled.
Bröderna som uförde attacken agerade mycket
professionellt genom hela skeendet. Men de gjorde ett misstag. De glömde ett
id-kort i sin bil…!!? Franska polisen säger att ”-utan det hade vi fått svårt
att identifiera terroristerna”. Det är påfallande ofta som terrorister
”glömmer” sina id-handlingar i samband med de attacker de utför. Detta skedde
t.ex. även i samband med dåden den elfte september 2001, då ett helt oskadat
pass tillhörande en av terroristerna hittades i de brinnande rasresterna.
Attacken förefaller ha förutspåtts av
redaktionen på Charlie Hebdo som i ett december nummer publicerade följande
bild (ta en titt på översättningen högst upp i den bilden).
Som sagt, detta är ett knippe av de märkliga omständigheter
som föreligger och som gör att vi bör förhålla oss mycket skeptiska till den
officiella rapporteringen kring händelserna den dagen, med efterföljande
gisslandramat. Som ett sista exempel kan vi lyssna till en videoupptagning med Cherif
Kouachi, en av de båda terrorbröderna och därefter Amedy Coulibaly,
gisslantagaren i den judiska butiken. Kouachi säger:
att attacken finansierades av Anwar al-Awlaki,
amerikansk medborgare och imam som dödades i en drönarattack 2011 (kom ihåg att
säkerhetstjänsten hade bröderna Kouachi under uppsikt ända till 2014 – hur
kunde man missa detta?)
På frågan hur attacken synkroniserades så säger Amedy
Coulibaly:
att bröderna tog hand om attacken mot
redaktionen medan ”vi” (Coulibaly och vem då?) tog hand om poliserna
Just de märkligheter som nämnt ovan utgör början på nästa
videoinslag, ett lite längre sådant som förutom dessa även innehåller ett
längre inslag där följande påstås:
att Israel är en zionistisk stat, en stat
kontrollerad av Rothschilds
att judar generellt är emot zionister och ofta
visar detta i demonstrationer
att judar och iranska regimen inte är fiender utan
tvärtom har vänskapliga band
att iranska regimen däremot är emot zionister
(en inställning de alltså delar med judar)
att den zionistiska regimen är en kriminell
organisation
att USA’s
regering och administration kontrolleras (genom infiltration) av zionister
att Storbrittanniens regering och administration
kontrolleras (genom infiltration) av zionister
I tillägg varnas i videoinslaget för att USA förbereds för
inbördeskrig och Marshall Law (vilket vi blivit varse i tidigare blogginlägg). Bl.a. visas en trailer för filmen Gray State (en
film som ännu inte visats) cirka 57m30s in i inslaget. Märkligt nog har man
alldeles nyligen hittat just den filmens producent, David Crowley död i sitt
hus, tillsammans med övriga familjemedlemmar (fru och ett barn). Polisen
rubricerar det hela som mord/självmord begånget av David Crowley själv men
håller samtidigt dörren öppen för andra förklaringar med tanke på en del av
omständigheterna i fallet.