·
Att en planet vid namn Tiamat kolliderade med en
annan med namnet Nibiru för 4 miljarder år sedan. Tiamat klövs och kvar blev en
väsentligt mindre planet – den vi idag känner som Tellus eller Jorden. Resten
av materialet från Tiamat slungades ut i rymden och bildade dels det vi idag
känner som asteroidbältet, dels ett flertal kometer.
 |
| The Anunnaki |
·
Att liv på jorden uppstod som en följd av just
den kollisionen. Liv fanns redan på Nibiru och vid kollisionen överfördes
bakterier till Tiamat / Jorden.
·
Att varelser från Nibiru, sk. Anunnakis, långt
efter kollisionen började färdas till jorden i syfte att utvinna guld.
·
Att vi människor skapats genom genmanipulation
utförd av Anunnakis. Syftet var att få fram slavar som kunde hjälpa till med
gruvdriften.
Världen är kluven mellan de som hävdar att sumerernas
berättelser är myter, sagor medan andra hävdar att det är en korrekt skildring
av vårt solsystems historia. Det mesta tyder på att de senare har rätt. Låt oss
titta på varför jag hävdar det:
- För ca. 6.000 år sedan beskrev alltså sumererna vårt solsystem med en exakthet som vi själva inte lyckats matcha någorlunda förrän under de senaste årtiondena. Varje planet är avbildad i korrekt storlek i relation till de övriga och dess position i solsystemet är korrekt inritad. Dessutom har de med en extra planet, Planeten X, som många tror finns men som ännu inte hittats.
- Människans kännedom om solsystemet var länge ytterst begränsad. Det var inte förrän Galileo Galilei tog fram sitt berömda teleskop som kunskaperna började klarna. Uranus och Neptunus hittades. Pluto hittade vi inte förrän 1930.
- Sumererna verkar ha haft en intim kännedom om planeterna i vårt solsytem. De beskriver egenskaperna hos flera av planeterna. Mars, Uranus och Neptunus beskrivs på ett sätt som vi själva kunnat bekräfta först på senare tid med obemannade rymdfärder långt ut i rymden t.ex. att det funnits vatten på dessa planeter).
- Vad gäller genmanipulation för att skapa oss människor så tycks även denna myt kunna bekräftas genom studier av kromosomerna i vårt DNA. Detta har vi redan täckt i tidigare inlägg i föreläsningar av amerikanen Lloyd Pye).
 |
| Zecharia Sitchin |
De sumeriska skrifttavlorna borde vara en vetenskaplig
sensation. Vi borde ägna stora forskarinsatser åt att ta reda på mer om dessa.
Vi, Homo Sapiens, vars främsta kännetecken är vår nyfikenhet. Vår vilja att ta
reda på hur saker och ting verkligen förhåller sig. Vår driftighet. Men vad
gäller den här upptäckten så tigs all information ihjäl. Jag gjorde ett par
sökningar på nätet. Texten ”Sumeriska skrifttavlor” gav ingenting förutom ett
knippe konspirationsbloggar (med min egen på nionde plats). Jag sökte därefter
på texten ”Uruk”, d.v.s. namnet på platsen där dessa tavlor hittades. Nu hittade
jag lite mer. Jag valde ut en text från tidsskriften Allt Om Historia och en
från Populär Vetenskap för att se vad man skrivit om skrifttavlorna. Vi börjar med Allt Om Historia som skriver
följande:
” Kilskriften blev aldrig enkel och
effektiv: Uruks första skrivare måste lära sig över 2 000 tecken, och de
skapade bara listor och förteckningar, inga sammanhängande berättelser. Ändå är
det tack vare dem som människan tog språnget in i den litterära världen.”
Texten i Populär Vetenskap är inte heller särskilt informativ.
Där kan man läsa följande:
”Men ordskriften utvecklades så
småningom till fullfjädrad kilskrift där ett tecken oftast står för ljudvärdet
i en stavelse. Tecknen gjordes genom att man i mjuk lera tryckte in ett
skrivredskap i olika vinklar. Vanligtvis användes ett vassrör. Kilskriften
spreds till en lång rad språkgrupper i Mellanöstern och den användes nästan
ända fram till Kristi födelse.”
Dags då för dagens första videoinslag. Detta hämtas från The
Phenomenon Archives. Vi får träffa ett diverse forskare, däribland Zecharia
Sitchin men också ett flertal andra. De berättar om skrifttavlorna. De
förundras. De försöker analysera. De försöker förstå. Jämför detta med 2 av
våra egna populäraste tidsskrifter…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar