Terror attacken i Stockholm – false flag eller ej?

Det var ett tag sedan jag skrev om någon av alla dessa terroristattacker som inträffar ned jämna mellanrum i någon europeisk storstad. Jag har hoppat över Köpenhamn, Paris, Bryssel, München. Berlin och London. Anledningen därtill är att de tycks följa ett välbekant mönster som vi redan täckt i ett flertal inlägg i den här bloggen. Vi kallar mönstret för ”false flag attacks”. Nedan hittar du länkar till inlägg i den här bloggen på just temat false flag attacks.

• 24/10-2013 ” False flag attacks med europeiskaförtecken” 
• 26/10-2013 ” "Drill exercise" - ettåterkommande fenomen” 
• 24/2-2015 ” Om Assassinations och False FlagAttacks”  

 Vill du veta mer om vad som kännetecknar en sådan attack rekommenderas dagens första videoinslag – ett slags manual för nybörjare. Här får du veta allt om vad som bör ingå.

VIDEO: ”False Flags For Dummies - How to Create a False Flag in 10 Easy Steps”

När nu en terrorattack inträffar på min egen hemmaplan – i Sverige, Stockholm – så känns det dock värt att ta en närmare titt på just den här händelsen. Finns det tecken på att det kan ha varit en false flag eller ej?  Jämför vi med de 10 komponenterna från videoinslaget så upptäcker vi att oroväckande många – faktiskt det stora flertalet - av dessa kan bockas av. Vad som är särskilt alarmerande är det faktum att det bara 1-2 dagar innan attacken genomfördes en terrorövning, en s.k. drill exercise, med ett scenario som var mycket likt det som senare inträffade. Läs exempelvis en artikel i Expressen från den 10/4-2017 med rubriken ” Övade dagen före – Åhléns var ett av målen”.  Fokus i artikeln ligger på en intervju med sjuksköterskan Agneta Carlswärd Kjellin. Följande är hämtat från Expressens artikel:

” Dagen innan övade hon på ett fiktivt scenario där en bomb placerades på Åhléns.

– När jag fick höra vad som hade hänt kunde jag knappt tro att det var sant. Det var ju precis som det vi hade övat på, säger hon.”

Du kanske inte ser detta som något märkligt men om du betänker det faktum att liknande ”drill exercises” också genomförts i direkt anslutning till åtminstone följande terrorattacker så kanske en stilla undrar väcks i ditt sinne:

• Oklahoma City 1995
• Elfte september 2001
• Madrid 11 mars 2004
• London 7/7 2005
• Stockholm 2010
• Oslo/Utøya 2011
• Sandy Hook 2012
• Boston Maraton 2013
• Konstgödselfabriken i West, Texas, 2013
• 13 november 2015, Paris
• San Bernardino, Kalifornien, 2015
• Westminster, London 2017
• Drottninggatan, Stockholm, 2017

Listan är hämtad från en artikel i ”Peter Harold – Skrivarens blogg” (se vidare länk).  I artikeln beskrivs attentaten samt respektive drill exercise mer utförligt. Det kan tyckas att även den mest hårdnackade konspirationsskeptikern borde lyfta på ögonbrynen åt detta faktum.

Men om inte det räcker, vad sägs då om Tunnelbaneattacken i London 2005. Här pågick det en gigantisk drill exercise samtidigt som den riktiga inträffade. Det scenario som övades involverade 3 st tunnelbanestationer. Det var exakt just de 3 stationer som senare kom att angripas.

VIDEO ” London Bomb Drills”

Någon kanske undrar vad sannolikheten är för att något sådant här ska inträffa rent slumpmässigt. Ett försäkringsbolag tog på sig uppgiften att räkna ut det hela, enbart med fokus på den första 10-årsperioden (alltså 1995-2005). Det kom fram till att chansen för detta var 1 på 10 upphöjt till 41. För att sätta det i perspektiv så kan vi konstatera att antalet sandkorn på jordklotet beräknas till 10 upphöjt till 18. Här kan vi alltså tala om att hitta en nål i en höstack… (se video om false flags i allmänhet samt nämnda uträkning i synnerhet).  

VIDEO "Oops! London bombs 7/7: simultaneous drills a coincidence?"

Redan här kan vi alltså konstatera att Lastbilsattacken i Stockholm kvalificerar in som klart misstänkt vad gäller möjlig false flag. Det finns andra tecken. Bara det faktum att en terrorist kommer gående längs Stockholms gator med en väska fylld med sprängmedel och att han råkar ”snubbla över” en lastbil ståendes nära Stockholms viktigaste gågata, övergiven och med nyckel i. Hmmm… Även symbolik och numerologi talar sitt tydliga språk. Precis som i fallet med händelserna i London 2005 så hittar vi favoritsiffrorna 7-7-7 dolda i datumet (2+1+4 samt 7 och 7).

Vidare kan man konstatera att filmsekvenser från Drottninggatan bara minuterna efter attentatet visar på ett antal tveksamheter. Lastbilen har t.ex. lyckats krossa en blomkruka som stod i dess väg medan nästa blomkruka som också står just där spåren drar fram, ändå är helt oskadd (ta en titt ca 9m50s in i sista videoinslaget idag).  Vidare hittar vi en helt intryckt glasruta trots att spåren indikerar att lastbilen drog förbi flera meter ifrån (på andra sidan gatan).  Det finns m.a.o en hel del som behöver utredas och förklaras vad gäller attacken mot Drottninggatan den 7/4-2017.

VIDEO: ” Stockholm Truck Attack - real or hoax”

Svenska konspirationer: Palme-mordet, en stadsvandring (del 4/4)

Christer Pettersson vid vittneskonfrontationen

I fjärde och sista delen av Ole Dammegards stadsvandring knyts säcken ihop. Alla bevis läggs samman och Dammegard drar en till synes vågad slutsats. Det är en slutsats som väcker till diskussion, t.o.m. bland deltagarna i vandringen. Men det är en slutsats som hänger ihop. Dammegard menar att han har prövat alla andra tänkbara scenarios, inklusive några av de som förs fram i den avslutande diskussionen. Oavsett vad kan vi med säkerhet konstatera att slutsatserna som dras av polisens Palme-utredare är patetiska. Ska mordet någonsin lösas måste det finnas en öppenhet gentemot alla de bevis som förs fram i den här stadsvandringen. Bevis som Palmeutredarna valt att hittills sopa under mattan.

Slutsatsen som Dammegard kommer till är, i korthet, följande:

• Palme fick sensommaren -85 besked om att han smittats av AIDS. Han var HIV positiv. Denna sanning var känslig och måste döljas.
• Som en följd av det inleddes en planering för att iscensätta ett mord. Palme skulle ”mördas”. Men mordet skulle genomföras med ”falsk” ammunition.
• Efter mordet skulle den oskadde Palme istället föras till södra Europa, till Schweiz. Där skulle han ges en falsk identitet för att kunna fortsätta ett anonymt liv bortom all uppmärksamhet
• Det team som skulle mörda Palme sattes samman nere i Sydafrika. Teamet kom att bestå av ett stort antal välkända internationella ”torpeder” och agenter. Teamet skulle backas upp av en större enhet inom svenska poliskåren. Dessa var i huvudsak medlemmar av den s.k. Baseboll-ligan. De flesta som kom att ingå i den här konstellationen (Dammegard har valt att kalla den för Blåsningen) hade uppfattningen att Palme mördades på riktigt. Dammegard menar att det i praktiken bara var en i teamet som kände till att vapnen skulle laddas med lösammunition. Detta var Carl-Gustaf Östling. Utanför teamet fanns det naturligtvis flera som kände till den sanna naturen av den planerade komplotten, inklusive familjen Palme.
• Parallellt med dessa förberedelser beter sig Palme alltmer irrationellt i sin politiska gärning. Detta gäller både nationellt och internationellt.
• Eftersom Palme har en central roll bland den gruppering vi studerar i den här bloggen – den Globala Eliten – så börjar en oro sprida sig i dessa kretsar (Palme var bl.a. Bilderbergare, och Stay-Behind och umgicks flitigt med medlemmar av den amerikanska administrationen, CIA, Rothschilds m.fl.).
• Den här oron ledde till att ett separat mordteam sattes ihop, på uppdrag av representanter för den globala eliten. Spåren pekar här bl.a. på George Bush senior. Dammegard kallar det här teamet för NATO teamet.
• NATO-teamet infiltrerar det andra teamet. Får del av hela planen, tidpunkter m.m.
• När sedan dagen-D kommer råder stor aktivitet i Stockholm. De 2 teamen står beredda och träder till handling. Strax före det att skotten avlossas byts paret Palme ut mot ”look-alikes”. Någon minut senare skjuts ”Palme” bakifrån av en representant för Blåsningen men också - samtidigt framifrån av en representant för NATO-teamet. Förvirringen som uppstår är närmast total.
• En person är död, troligtvis en Palme-look-alike. Skjuten med en finkalibrig kula från ett hustak av NATO-teamet.
• Palme själv smusslas planenligt ut ur landet.

Resten, den stora härvan, redogör Dammegard i dagens video.

Vi kan dock konstatera att det varit känsligt och farligt att ha kännedom om detaljer av avgörande betydelse i den här mordutredningen. Antalet personer som fått sätta livet till är oerhört, närmast ofattbart stort. Dammegard menar, och redogör för att:

• Estonia-katastrofen var en direkt följd av Palme-mordet. Inte mindre än 69 poliser med roller inom Palmeutredningen dog den natten och var måltavla för den grupp som planerade och genomförde sänkningen av Estonia. Dammegard ger oss mer detaljer.
• Lockerbiekatastrofen, där ett PanAm flygplan exploderade över den lilla skotska byn Lockerbie, var också en direkt följd av Palme mordet. Ombord befann sig Bernt Carlsson, högt uppsatt socialdemokrat, som bara 3 dagar innan katastrofen sagt att han skulle gå ut med det han visste om Palmemordet. Bevisen från den efterföljande utredningen pekar på att bomben som sprängde planet i luften,ska ha legat i en bandspelare i Carlssons väska.
• En flygkrasch i Oskarshamn 1989 (se länk), där 16 personer förolyckades, varav flera högt uppsatta politiker (däribland AMS chefen John-Olle Persson) tros också ha direkt koppling till Palme-mordet. 

-          Lägg därtill alla de individuella dödsfall som inträffat (varav några finns listade via en länk i del 1 av den här stadsvandringen) och vi förstår hur vikigt det är att inget läcker ut som kan avslöja sanningen.

Dags då, för sista delen av vår stadsvandring i regi av Ole Dammegard.

Video: Vem mördade Olof Palme? (del 4 av 4)

  

Svenska konspirationer: Palme-mordet, en stadsvandring (del 3/4)

I tredje delen av Ole Dammegards stadsvandring i spåren av Palme-mordet vecklas allt upp, motiv likväl som komplexiteten i komplotten. Inledningsvis ligger allt fokus på polisens agerande omedelbart efter mordet. En bild växer fram som tydligt visar hur polisen interagerar med mördaren, i syfte att hjälpa denne att fly samt att ”smussla undan” mordvapnet och andra spår. Dammegards teorier styrks av både vittnesuppgifter och ett brev från mördaren själv (alltså den man som gick under kodnamnet Abdul Kassem).

Platsen för mordet förefaller vara extremt väl vald. Inte minst med tanke på att den s.k. Skandiabaren ligger i direkt anslutning till mordplatsen och flyktvägen. Skandiabaren är en underjordisk plats, 6 våningar ner under marken, som Dammegard menar har fungerat som ledningscentral varifrån hela operationen att skötts. Rummet är stort och fyllt med dataskärmar och annan teknisk utrustning. SSI (alltså IB), den militära underrättelsetjänsten, skall vid tiden för mordet ha haft hand om utrymmet. Ett enormt tunnelsystem finns också i anslutning till det här rummet.

Här gör Dammegard en paus där han poängterar att mordet i sig är oerhört komplext samt det inte är ett svenskt mord. Det vimlar av internationella kopplingar. För att förstå resten av historien, motivet och det faktiska detaljerade förloppet måste han göra en avstickare där han berättar om Olof Palmes som person. Vem var han egentligen?  Här följer några av de detaljer han räknar upp som är centrala för fortsättningen:

·         Palme var både s.k. Bilderbergare och ingick i Committee of 300 – alltså centrala organisatoriska enheter för den globala elit vi följer i den här bloggen (läs t.ex. inlägget från den12:e november 2013 med titeln ”Mer om New World Order”)

·         Hans släkt har ett märkligt och inte helt fläckfritt förflutet. En morbror till honom dömdes t.ex. i rättegången efter Andra Världskriget (Nüremberg) för brott mot mänskligheten. Personer som Allan Dulles och Herman Göring har ingått i familjens vänkrets.

·         Han själv förefaller ha spelat ett dubbelspel – utåt sett motståndare till USA, negativ till deras agerande i både Vietnam, Kuba och Nicaragua. En hjälte i mångas ögon. Men parallellt har han varit oerhört lojal mot samma krafter och inte minst den Globala Eliten.

·         Palme var även inblandad i en mängd skandaler; såsom Bordellhärvan och IB-affären.

·         Vidare sedan till Palmes privatliv - han var bisexuell. Han lär ha haft en relation till Ebbe Carlsson, bokförläggaren som var öppet homosexuell (och som kom att få en central roll i utredningen av PKK spåret). Dammegard räknar upp fler bevis för Palmes avvikande sexuella läggning som i sig kommer att ha en avgörande betydelse).

Anna-Greta Leijon & Ebbe Carlsson

Hösten 1985 ska Olof Palme ha fått beskedet att han hade AIDS. Detta i sig var en katastrof, en skam – något som behövde döljas. Kretsen runt Palme tar fram alternativa handlingsplaner och lär ha fastnat för följande: Att arrangera ett iscensatt mord på statsministern själv där denne i själva verket smusslas ut ur Sverige och transporteras ned till Schweiz.

Här inleds planeringen för det som komma skall. Ordern går till Craig Williamson som genast börjar formera det mordteam vi följt i del 1 och 2 av den här stadsvandringen.

Men komplexiteten i denna historia stoppar inte vid detta. Kort efter det att Palme fått besked om att han var HIV smittad börjar han agera oerhört irrationellt. Inte bara privat utan även i sin politiska gärning. Inte bara inrikes utan även internationellt. Detta sänder chockvågor högt upp i de politiska kretsarna. Något som i sig resulterar i att ytterligare ett mordteam sätts ihop, initierat av mycket inflytelserika internationella personer. I teamet ingår bl.a. Charles Morgan, den man som alltså kontaktade Ivan von Birchan under sin värvningskampanj i Stockholm november 1995 (se avsnittet från den 18:e april 2015 kallat "Svenska konspirationer: Mordet på Olof Palme"). De båda teamen kommer att agera oberoende och till synes omedvetna om varandra. Ole Dammegard väljer att kalla dessa båda mord team för:

1. Blåsningen (d.v.s. det som Craig Williamson gavs i uppdrag att sätta ihop)
2. NATO teamet (d.v.s. det team som sattes samman av medlemmar från den grupp Ole Dammegard genomgående kallar för Operation 40).

Komplext? Ja, utan tvekan.
Troligt? Lyssna till Dammegards redogörelse och häpnas över de uppgifter han redogör som de facto stödjer den teori han för fram).Dags för del 3 av stadsvandringen.

Video: Vem mördade Olof Palme? (del 3 av 4)

Svenska konspirationer: Palme-mordet, en stadsvandring (del 2/4)

Vår vandring genom Stockholm, i spåren efter Palme-mordet, går vidare. Vår guide, Ole Dammegard, tar i del 2 med oss till själva mordplatsen där han ger en mycket detaljerad bild av vad han menar hände den kvällen, från några minuter före själva mordet fram till den närmaste tiden efter. Allt är baserat på vittnesuppgifter, kombinerat med resultatet av minutiös spaning. Mycket av informationen kommer från de s.k. ”Privatspanarna”, en grupp som även Dammegard ingick i. Med den informationen har ett pussel lagts. Det är resultatet av det som presenteras här.

Mordet var, som de flesta andra politiska mord som Dammegard undersökt, minutiöst planerat. Platsen var väl vald. Medlemmar i mordteamet hade kartlagt Palmes rörelseschema flera månader i förväg. När paret Palme promenerade hem från biobesöket den kvällen var de väl övervakade. Längs vägen fanns det flera potentiella skyttar utplacerade, allt för att ha en backup plan ifall något skulle gå fel. Dammegard berättar att en trolig första skytt, en belgare med kodnamnet Louis Bernard, förefaller ha fått ”kalla fötter” och dragit sig ur uppdraget. En möjlig andra skytt, den s.k. Decorima-mannen, fick sin identitet röjd av 2 kvinnor som kände igen honom och kom fram och frågade efter tiden. Den tredje tänkta skytten blev också den som utförde uppdraget. Han gick under kodnamnet Abdul Kassem. Bevisningen för detta är övertygande. Hans utseende matchar perfekt den beskrivning som Lisbeth Palme lämnat. Dessutom har han skrivit ett brev som Dammegard berättar att han har tillgång till.

Efter mordet springer mördaren från platsen. Han tar sig till en väntande flyktbil och körs till en lada ägd av staten. Därefter hålls han gömd i Stockholm till den 3:e mars. Efter det eskorteras han ut ur landet med hjälp av diplomatpass.

Den efterföljande mordplats-utredningen genomförs på ett mycket undermåligt sätt. Vittnen med avgörande information förhörs inte. Kulorna hittas på platser som är helt ologiska för händelseförloppet. Kulan som dödade Palme hittas bakom platsen där mördaren och offret befann sig. Detta påtalades tidigt av en åklagare vilket resulterade i att han ströks från undersökningsteamet. Kulorna skickas till ett laboratorium där de ”råkar” tvättas. Kulorna är av en typ som kan passa i ett stort antal vapen. Ändå går undersökningsteamet tidigt ut med uppgifter om att det är ett specifikt vapen, en Magnum .357, som har använts.

Hur kommer det sig att så mycket går fel i utredningsarbetet. Dammegard tvekar inte. Han har sett samma sak upprepas i mer eller mindre samtliga politiska mord som han studerat. Utredningsteamet är utsett redan på förhand. När mordet inträffar så ”rullas” de in, redo att utföra sitt uppdrag – att mota bort allt som kan tänkas ifrågasätta den på förhand uttänkta storyn.

Dagens guidade tur fokuserar som sagt på själva mordet. Men det är sprängfyllt med annan häpnadsväckande och intressant information. Vi får bl.a. veta att:

• Daisy Farm i Sydafrika påstås vara platsen för planeringen av Palme-mordet.
• Den man som pekas ut som ansvarig för formerandet av mordteamet, Craig Williamson, har ett märkligt förflutet som både högt uppsatt inom sociademokratin, talskrivare åt framträdande partikamrater som Bernt Karlsson, Pierre Schori och flera andra samt senare högt uppsatt även inom ANC.
• Lisbeth Palmes klädsel förefaller ha bytts ut på vägen från mordplatsen till sjukhuset. Vid framkomsten saknas t.ex. kapuschongen
• Den man som obducerade Olof Palmes kropp hette Milan Valverius. Detta är samme man som också obducerade Martin Luther King efter det mordet.  
• Antalet vittnen och inblandade i den här mordgåtan som avlidit under oklara omständigheter är så stort att det är häpnadsväckande. Även detta är signifikativt för andra politiska mord i världshistorien. Här följer en länk till en lista över några av de här dödsfallen.
• En tid efter mordet så reses en obelisk till minne av Olof Palme. Samma typ av minnesmärke har också rests till minne av ett stort antal offer för politiska attentat; t.ex. John F. Kennedy, John Lennon, prinsessan Diana och Martin Luther King. Det finns en symbolik i detta minnesmärke. En symbolik som vi som följer den här bloggen inte är helt obekanta  med…

 Se alltså den andra delen av ”Vem mördade Olof Palme?”. Du lär inte bli besviken.

Video: Vem mördade Olof Palme? (del 2 av 4)

Svenska konspirationer: Palme-mordet, en stadsvandring (del 1/4)

Vi fortsätter med Palme-mordet. Den här gången i form av en stadsvandring signerad Ole Dammegard (som ju nämnts i ett flertal tidigare inlägg). Ole har ägnat 29 år åt att utreda mordet. Han har skrivit och gett ut en bok på 800 sidor i ämnet. Titeln på denna är ”Coup d’état in slow motion” och finns tillgänglig som PDF på internet. Den har skickats till ett mycket stort antal mediaföreträdare och förläggare våra nordiska länder. En enda har visat intresse; White TV (se nedan). Ole står också bakom internet-sajten ”Light on Conspiracies”. Under promenaden refererar Dammegard också till en 9h lång intervju i Red Ice Radio där han i detalj går igenom detta oerhört komplexa mord. Den här rundvandringen är ett försök att ge en kortfattad redogörelse för mordet. Samtliga nyckelpersoner namnges. Händelser som är särskilt viktiga gås igenom. Du som tittare ges en mycket initierad bild av vad som faktiskt hände den kvällen och natten. Något du sedan kan jämföra med den bild du fått från officiellt håll. Sedan får du själv dra dina egna slutsatser. Bakom kameran i Stockholm denna dag, 28:e februari 2015 står Henning Witte, företrädare för White TV som beskrivs på följande sätt på den egna hemsidan:

” White TV is Sweden's first uncontrolled medium which is not a puppet to the establishment.  White TV reveals themes that are covered up by mainstream media. White TV is the first community site where you can receive money for participating in a constructive way.”

Rundvandringen börjar med att Ole hedrar 4 personer som alla fått sätta livet till för sitt engagemang i utredningen av Palme-mordet. 3 av dessa mördades. Det mest uppseendeväckande mordet beskrivs officiellt som ett självmord. Polisman Gösta Trysberg sägs ha gått ut för att hämta posten. Där vid brevlådan ska han ha knivhuggit sig själv 15 gånger och också hunnit med att ge sig själv ett mycket kraftigt slag mot ansiktet…

En åhörare råkar nämna just det spår som nu i förra veckan varit aktuellt i våra medier. Han nämner författare Sten Flygare som alltså identifierat Eugene de Kock, sydafrikansk torped, på bilder där han lämnar Stockholm med flyg bara timmar efter mordnatten. Dammegard berättar att de Kock var vid tidpunkten chef över Craig Williamson, den man som beskrivs som ansvarig för att sätta samman mord-teamet. Vi får veta att det teamet var ett stort internationellt team med yrkesmördare och s.k. Staybehinds. Samtliga förmodligen väl betalda för sitt deltagande. Teamet backades upp av svenska poliser tillhörandes den s.k. Baseboll-ligan. Samtliga inblandade namnges av Dammegard som också är noga med att förklara okända begrepp för åhörarna, som t.ex. Staybehinds och Baseboll-ligen).

En intressant detalj i sammanhanget är att den polis som formerade den ovan nämnda Baseboll-ligen 1982 var Hans Holmér. Märkligt att just han gavs uppdraget initialt att utreda Palmemordet…

En annan intressant detalj som vi delges är att samtidigt som paret Palme lämnar biografen Grand (där de sett filmen ”bröderna Mozart”) så sänds ett kort inslag i lokalradion, en teaterpjäs som handlar om ”att det sitter en förrädare på tronen som måste bort”.  Skådespelarna i den korta pjäsen ska ha varit medlemmar i Baseboll-ligan, menar Dammegard.

Vad gäller Staybehind så drar Dammegard paralleller med den organisationen och dagens aktuella ISIS (eller IS). Basen till ISIS är hämtad från Staybehinds, menar han.

Rundvandringen fortsätter nu till biografen Grand. Dammegard redogör för händelseförloppet baserat på stora mängder vittnesuppgifter.

Vi får veta :

• Vilka Olof Palme ringde den kvällen (samtliga Bilderbergare och Staybehinds)
• Vilka han träffade inne på biografen (Bilderbergare och Staybehind)
• Vem den stirrande s.k. Grand-mannen är
• Under vilket kodnamn mördaren gick
• Att upp till 200 vittnesuppgifter om walkie-talkies inkommit, samtliga avfärdade som irrelevanta av polisen
• Att en blond man som uppträtt misstänkt observerats på mordplatsen. Polisen avfärdade det vittnesmålet med kommentaren ”Vi letar inte efter blonda män”
• Att artisten Ted Gärdestad varit en av de misstänkta (trots att han bevisligen befanns sig i Spanien på mordnatten).
• Att ett vittne, Stig Cedergren,observerat en vit Volvo som flera gånger blockerat vägen för Stigs egen bil. Därefter small 2 skott. Därefter försvann den vita Volvon. Inte heller den här detaljen har polisen utrett…

Här avslutas del 1 med att rundvandringen går vidare till en plats nära Olof Palmes grav.

Video: Vem mördade Olof Palme?

Svenska konspirationer: Mordet på Olof Palme

 Löpsedeln efter mordet

Fredagen den 28 februari 1986, klockan 23:31 sköts den dåvarande svenska statsministern Olof Palme till döds i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan i centrala Stockholm. Den efterföljande polisutredningen kom att präglas av genanta misstag begångna av representanter för det svenska polisväsendet. Ett tag var det t.o.m. så illa att det i internationella medier cirkulerade ett skämt med ”i runda slängar” följande innebörd:

”2 brottslingar träffas på ett café. Den ene säger: - ”Jag har två nyheter att förtälja. En god och en dålig. Den dåliga är att polisen är ute efter oss. Den bra nyheten är att det är den svenska polisen.”

Mordet förblir ännu till våra dagar olöst. Men frågan är om påståendet om den svenska polisens inkompetens stämmer. Dagens, och de närmast följande inläggen, kommer att visa att mycket tyder på att den svenska polisen hade och har mycket att dölja vad gäller kännedom och rent av inblandning i mordet.

Dagens inlägg baseras på en intervju med Ivan von Birchan (han presenterar sig själv i intervjun). I november 1985 kontaktades Ivan av en amerikansk CIA-agent vid namn Charles Morgan. De är bekanta sedan tidigare. De träffas på Hotel Continental. Ivan får där en förfrågan om han är villig att utföra ett beställningsmord. Detta diskuteras i generella ordalag även någon tid senare, över en lunch på restaurang Markurells. Tredje och fjärde gången de träffas befinner de sig på restaurang Hamlet. Vid dessa tillfällen blir förfrågan alltmer specifik. Charles Morgan har med sig ett plomberat kuvert märkt ”the Palme file”. I kuvertet finns kartor och dokument som kartlägger Olof Palmes rutiner och rörelsemönster i detalj. Det slutar med att Ivan får ett konkret erbjudande: 2 miljoner dollar för att döda Olof Palme. Ivan avböjer erbjudandet.  

Det Ivan berättar passar perfekt in på det vi redovisade för i inlägget från den 13:e mars 2015 – ” Vi är så lättlurade, del 4 – Politiskamord” . Vi fick där veta att i praktiken varje politiskt mord sedan början på 60-talet utförts av en liten skara människor som från början gick under namnet ”Operation 40”. I det inlägget berättar Ole Dammegard om hur samma namn, samma personer dyker upp i utredningen kring dessa mord, oavsett vi pratar JF Kennedy, Bobby Kennedy, Martin Luther King, John Lennon… Listan kan göras mycket lång. Charles Morgan ingår i denna grupp. I ovan nämnda inlägg med tillhörande videoinslag berättar Dammegard att Charles Morgan hade en central position framför Kennedys fordon, jämte den s.k. Paraplymannen, när den besköts i Dallas. Han hade också en roll i den s.k. Iran/Contra- skandalen.

Mordplatsen

Efter träffen med Charles Morgan kontaktade Ivan Säpo-chefen Alf Karlsson. Där redogör han för det förestående hotet mot Olof Palme. Karlsson väljer att ignorera informationen. Efter 3 fruktlösa försök att få Säpo att reagera kontaktar Ivan även socialborgarrådet i Stockholm, Inger Båvner samt kriminalkommissarie K-G Olsson. Båda dessa vidarebefodrar, även enligt egen utsago, information om det förestående hotet – utan effekt.

Även om själva mordkvällen har Ivan mängder av intressant information att delge. Precis som flera andra vittnen nämner han att Stockholm vimlade av antenner och walkie-talkies den natten. Några av de personer som identifieras bärandes en walkie-talkie är polismän. Däribland Anti Avsan (som då ingick i den s.k. Baseboll-ligan och som idag är moderat riksdagsman).  Anti Avsan tros allmänt vara den s.k. Decorima-mannen.

Von Birchan berättar vidare om hur det går till när CIA rekryterar agenter från Sverige. Detta är ofta personer som från början kan antas hamna i ledande ställning inom politiken eller näringslivet. 2 exempel på sådan personer är enligt von Birchan Carl Bildt och Thomas Bodström.   Intervjun med von Birchan är faktaspäckad och intressant. Han förefaller välinformerad, påläst och kompetent. Ändå har både Säpo och Palme-utredarna valt att betrakta Ivan som ”icke trovärdig”. Man kan med fog fråga sig varför. Varför betraktar man honom som icke trovärdig trots att både Ingrid Båvner och K-G Olsson bekräftat det han berättat som berör dem. Man kan med fog fråga sig varför ingen valt att följa de spår som Ivan avslöjar. Något CIA har spår vad jag vet aldrig varit aktuellt att utreda. Polis-spåret har avfärdats. Likaså det nu, i media aktuella Sydafrika-spåret. Detta trots att det nu i praktiken bekräftats att 2 torpeder därifrån befann sig i Stockholm under mordnatten.

Varför mördades Olof Palme? Von Birchan menar att det var kopplat till Palmes aspirationer på att göra karriär inom FN. Han lär ha haft siktet inställt på posten som Generalsekreterare, något som inte var helt okontroversiellt i bl.a. USA.

Dag Hammarskjöld

Som en bonus får vi också höra vad Ivan von Birchan har att berätta om mordet på Dag Hammarskjöld 1961. Även detta mord har ju aldrig utretts på ett tillfredsställande sätt. Mordet är aktuellt som storfilm med Mikael Persbrandt i huvudrollen som generalsekreteraren själv. Filmen lär få titel ”Jadotville”och det sägs att den kommer att sprida nytt ljus kringteorierna om vad som egentligen hände (följ länk till artikel om filmen). Kommer dessa teorier möjligen att ligga i linje med vad som avslöjas i Vakens intervju? 

Förutom internetkanalen Vakens intervju med Ivan von Birchan (från 2011) tar vi också med ett kort videoinslag signerat Norra Magasinet Special (från 1992). Även det inslaget innehåller en kortare intervju med en betydligt yngre von Birchan.

Video: Vaken intervjuar Ivan von Birchan (2011)

Video: Norra Magasinet Special – om von Birchans vittnesmål(1992)

Vi är så lättlurade, del 4 – Politiska mord

I inlägget från den 24:e februari stiftade vi bekantskap med Ole Dammegard, svensk-dansk f.d. journalist. Ole har ägnat 30 år av sitt liv åt att forska i ämnet ”politiska mord och False Flag operations”. I det förra inlägget fick vi en övergripande inblick i hur framförallt ”false flag” operationer genomförs – hur taktiken ser ut och vilka organisationer det är som ligger bakom. I dagens inlägg går vi på djupet vad gäller politiska mord. Med Ole som guide kommer vi att gå igenom morden på John F Kennedy, Robert Kennedy, Martin Luther King, Che Guevara, John Lennon, Olof Palme och många, många fler. Alla dessa mord är länkade till varandra på ett häpnadsväckande sätt.

Che Guevara

Det första vi kan konstatera att samtliga mord verkar följa en och samma mall. De påstås ha begåtts av en galen enstöring. I fallet JFK var det Lee Harvey Osvald, Bobby Kennedy / Sirhan Sirhan, Martin Luther King / James Earl Ray, John Lennon / Mark Chapman och Olof Palme / Christer Pettersson. Allt pekar dock på att sanningen är en helt annan.

Den andra likheten mellan samtliga dessa mord är att bevisen mot dessa s.k. ”lone assassins” inte håller.  I samtliga fall går det att peka på omständigheter som tydligt indikerar att det finns en annan sanning än den vi föds med.

• I fallet John F Kennedy vet vi från den s.k. Zapruder-filmen att de dödande skotten kom framifrån medan den som anklagades, Lee Harvey Osvald, befann sig bakom presidentfordonet. Analys av skotten som avlossas visar att dessa sköts med tätare mellanrum än vad som vore fysiskt möjligt för Osvald att ladda om ett gevär av den typen som användes. Dessutom stämmer inte vinklar och skotthål  överens den påstådda skyttens placering i förhållande till fordonet.



John Lennon 

• I fallet Robert Kennedy avlossades fler skott än vad som rymdes i den påstådda mördarens pistol.

• Vid mordet på John Lennon så kom skotten från vänster medan den påstådda mördaren – Mark Chapman – stod till höger.
  
• Kulorna som hittades efter mordet på Palme låg på platser som inte alls stämmer med hur mordet sägs ha gått till.

Listan på exempel av den här typen kan göras lång. Det som kännetecknar utredningen av samtliga mord är att bevis av den typ som inte stämmer överens med den officiella storyn tystas ner. Spår som kan tyckas högintressanta utreds aldrig. Anledningen därtill behöver aldrig anges.

Dammegard menar att anledningen till att skulden läggs på en ensam galning är att utredningen stannar vid det. Har du väl identifierat mördaren och det visar sig att han var en psykopat som agerade på ”stundens ingivelse” så kan du anse att utredningen är klar när du väl sett till att denne man fått sitt straff. Anledningen till att locket läggs på vad gäller tydliga alternativa bevis är att den utredning som tillsätts efter mordet varit förberedd långt innan själva mordet. Den agerar på uppdrag av de som ytterst beställde mordet. Den agerar för att resultatet i slutändan ska bli det önskade.  

Operation 40, orginalgruppen

Men Ole Dammegard har gått mycket djupare i sin forskning än att bara identifiera en mall för dessa mord. Han har i sin forskning nått en detaljeringsgrad där han kan namnge personerna som varit inblandade i morden. Han kan i många fall peka ut deras positioner vid händelsen i fråga. Han kan ge oss bakgrundsinformation om dem som får oss att häpna. Men det kanske mest intressanta är hans upptäckt av att samtliga dessa mord har utöver mallen ytterligare en stark koppling till varandra. De personer som utfört dem är alla knutna till en och samma gruppering. Denna organisation går under olika namn genom historien. Vid tiden för JFK-mordet kallades den för ”Operation 40”. Personer som tillhör just den här organisationen dyker upp i utredningen kring i stort sett varje politiskt mord. Här följer några få exempel:

• En agent vid namn David Morales spelade en viktig roll i samband med JFK mordet. När Robert Kennedy mördades befann han sig i samma lokal som där skotten avlossades. Vid mordet på Che Guevara sägs det att det var Morales som höll i pistolen.
• En annan man, Felix Rodriguez, befann sig också på JFK-mordplatsen. Denne man var också inblandad i mordet på Che Guevara samt var i Iran-Contra skandalen.
• En tredje person som befann sig i Dallas när JFK sköts heter Charles Morgan. Samme man försökte på hösten 1985, på plats i Stockholm, värva agenter för att skjuta Olof Palme.
• När John Lennon sköts har det konstaterat att dörrvakten vid byggnaden där mordet begicks varen man som jobbade extra just den dagen. Hans namn var Jose Perdomo, en medlem av Operation 40 med ett inte alltför smickrande rykte.

Även den här listan kan göras lång, vilket du blir varse om när du lyssnar på dagens videoinslag – en radiointervju med Ole Dammegard. Så hur ser historien ut kring den organisation som i början på 60-talet gick under namnet Operation 40? Den bildades på initiativ av president Eisenhower. Syftet var att komma åt Kubas president, Fidel Castro. Mannen som gavs uppdraget att bilda gruppen var Richard Nixon. En av finansiärerna var George H.W. Bush (alltså George Bush senior).  Den senare befann sig också i Dallas den dagen som JFK mördades. Dammegard menar att det är till nära 100 % bevisat att han befann sig i den s.k. Dal-Tex byggnaden, en plats där några av de alternativa skyttarna från Operation 40 sägs ha befunnit sig.

Det är som du förstår en mycket intressant, laddad och spännande radiointervju på nära 2 timmar som väntar. Jag hoppas att det jag beskrivit ovan lockar dig tillräckligt för att vilja ta reda på mer.

Video: Operation 40: Elite global assassination group...

Om Assassinations och False Flag Attacks

Flera inlägg i den här bloggen har handlat om ”assassinations” och ”false flag attacks”. I dagens inlägg presenterar vi en verklig expert på området. Danske Ole Dammegard har ägnat runt 30 år av sitt liv åt att forska kring detta. Hans forskning går långt bortom det vi får veta genom att följa våra dagliga mediakällor. Han avslöjar att varje händelse av den här typen följer visst mönster samt att man kan skönja en ”röd tråd” bakom varje attack. Följer man denna röda tråd till dess ände upptäcker man att det alltid är samma grupp av människor som har sitt smutsiga finger med i planerandet och genomförandet av dessa attacker. Spåren leder alltså till samma globala elit som vi följer i den här bloggen.

Dagens videoinslag är en föreläsning signerad just nämnde Dammegard. Vi får ett smakprov på vad hans forskning har resulterat i. Han nämner en rad attacker, några som redan täckts i vår blogg, men även en hel del nytt. Här finns även en del attentat med nordiskt intresse; mordet på Olof Palme, Estonia-katastrofen samt terrorattacken mot Oslo och Utöya. En del av forskningen leder till publicerandet av böcker. Hans mest kända verk bär titeln ”Coup d’etat in slow motion”. Den boken beskriver författaren själv på följande vis:

” For more than 30 years I have worked on solving the mystery behind the assassination of the Swedish Prime Minister Olof Palme, something that has turned out to be a very dangerous task and has cost the lives of two dear friends.

My book “Coup d’etat in Slowmotion” / 'Statskupp i Slowmotion' is not just any book, but an intense study of one of the biggest murder investigations in modern history (with some 1000 pages with lots of photos, documents, detailled maps and images).

What is still claimed to be the deed of a madman has turned out to have its roots within the international military complex and world finances at the very highest level.

The book has been called 'a true Bomb of Truth' and my extensive research has revealed incredible links to other big political 'events' like the killing of JFK, John Lennon, Robert Kennedy, Che Guevara, Salvador Allende, and Pablo Neruda as well as the sinking of m/s Estonia, killing almost 1000 people.”

Dammegard berättar att han tycker att attentaten som genomförts allt oftare kännetecknas av slarv i planerandet. Detta, tillsammans med moderna kommunikationsmedel som mobiltelefoner och internet gör att det blivit allt lättare att upptäcka att dessa attacker är iscensatta – planerade av en inre kraft.  Mordet/halshuggningen av en soldat i östra London helt nyligen ägnas särskilt mycket uppmärksamhet. Här menar Dammegard att det är särskilt slarvigt – särskilt uppenbart. Och han har rätt. I en del fall är spåren så uppenbara och genanta att det närmast är skrattretande.

För den intresserade är det värt att känna till att Ole Dammegard kommer till Göteborg nu till helgen. Det är föreningen Cui Bono som bjuder in till en söndagsföreläsning med titeln ” Politiska mord & false flag operations”. Dessutom har han en egen websida med tillgång till hans böcker, videor och annat intressant material (länk här).

Video: Ole Dammegard- Light on conspiracies

Ett löjets skimmer över Sandy Hook-sagan

Adam Lanza, förövaren från Sandy Hook

Minns du skolattacken i Sandy Hook. De flesta av oss gör det. Massakern beskrivs på följande vis i wikipedia:

”Massakern i Newtown var en skottlossning som ägde rum den 14 december 2012 i staden Newtown i Connecticut i USA. En ensam manlig förövare i 20-årsåldern, Adam Lanza, öppnade eld på för- och lågstadieskolan Sandy Hook Elementary School. Antalet omkomna uppges till 28 personer varav 20 är elever på skolan, 6 vuxna på skolan, Adams mor och Adam själv.[2] Gärningsmannens mor, Nancy Lanza, var frånskild och sköts i hemmet före massakern. Lanza begick självmord efter massakern.”

Artikeln i wikipedia refererar vidare till en artikelserie om attentatet i SVD (se länk). Ett år efter attentatet publicerades polisrapporten från händelsen. DN rapporterade händelsen på följande vis (länk till DNs artikel)

Allt detta ger oss intrycket av en verklig händelse, rapporterad av media på ett korrekt sätt. Men, miljontals människor i USA ifrågasätter den officiella versionen av händelserna den dagen. De har all anledning att göra detta, vilket dagens dokumentär kommer att visa med all önskvärd tydlighet.

Ifrågasättandet började tidigt, som en reaktion på de mest uppenbara tveksamheterna i rapportering. Det rörde sig bl.a. om:

-          Uppenbart skådespeleri från vittnen, föräldrar till offren och barn/familjer som överlevt massakern.  Här utgör agerandet från Robbie Parker ett slående sådant exempel. Robbie var pappa till ett av offren – en 6 årig flicka vid namn Emelie. Han förefaller upprymd innan sitt framträdande. Han skämtar och skrattar innan han går upp på scen och förbereder sig för sin roll. Så uppfattades det.

Video: Robbie Parkers presskonferens 

-          Vittnen som vid ett flertal tillfällen ändrade betydelsefulla detaljer i hur de återgav händelseförloppet den dagen.

-          Misstämmighet mellan ett flertal vittnesuppgifter.

Flera av klippen som lades ut på YouTube genererade uppmot 10 miljoner ”views”. Många var irriterade och upprörda. De ventilerade detta i olika sammanhang. Men med tiden bedarrade den upprörda stämningen och kritiken, inte för att de blivit motbevisade utan helt enkelt för att det blev uppenbart för dem att deras ansträngningar inte skulle leda någon vart.  De möttes enbart av tystnad och nekande svar utan vidare förklaringar.

Men alla gav inte upp. Parallellt med den officiella utredningen har en alternativ sådan bedrivits. Ett flertal, av varandra oberoende privatpersoner, har gjort en genomgripande analys av hela storyn. Dagens videoinslag ” We Need to Talk about Sandy Hook - NEW 2015 Documentary” utgör en sammanställning av resultatet av deras analys. Bilden de redovisar kastar ett löjets skimmer över den officiella versionen, som inte bara skjuts i sank. Den pulveriseras. Här följer några av de punkter som blottläggs i dokumentären, i en del fall riktigt generande sådana:

• En del personer förefaller ha känt till massakern redan innan den inträffade. Insamlingar på nätet inleddes redan före den 14:e december.
• Videomaterial från mainstream rapporteringen den dagen visar sig vara kopierat material. När originalet väl spåras visar det sig att datumet på detta indikerar att det var inspelat dagen före själva massakern. Något som indikerar att det genomfördes en slags generalrepetition dagen innan.
• DNA analys av de vapen som användes av Adam Lanza innehåller inte alls Adam Lanzas DNA avtryck. Istället visar det sig vara fingeravtryck från några av de anställda på skolan.
• Statistik från FBI visar att 0 personer mördades i Sandy Hook det året. NOLL. Det är ju skönt men samtidigt en smula oroväckande. Särskilt som just den här statistiken brukar vara mycket tillförlitlig.
• Bilder tagna från helikopter den dagen visar att polis, ambulans och utredare INTE åkte till Lanzas hus den dagen. De åkte istället till grannens hus…
• Analys av vittnen, inblandade föräldrar m.fl. visar att många av dessa faktiskt är skådespelare till yrket. Dessutom visar det sig att många av dem har kopplingar till en del av de organisationer vi studerar i den här bloggen; däribland CFR – Council of Foreign Relations.

Jag hoppas att ovanstående axplock väcker din nyfikenhet så pass att du faktiskt tar en titt på dagens dokumentär. Här redovisas inte bara alla oegentligheter utan vi blir som tittare också uppmärksammande på vad som förefaller vara det faktiska syftet med hela denna charad. Ännu en uppvisning i taktiken Problem – Reaction –Solution m.a.o. Vi är alltför väl bekanta med denna. Är detta viktigt? Betänk att detta handlar om medias och myndigheters hantering av den kanske värsta skolmassakern i historien.Ja det är viktigt. Det visar tydligt att vi inte kan lita på vare sig myndigheter eller media. Det är en tydlig indikation på att de ljuger för oss i syfte att genomdriva en hemlig agenda vars yttersta syfte vi inte är medvetna om. Det är dags att vakna. 

 Video: We need to talk about Sandy Hook

Whistleblowers: f.d. FBI-chef berättar sanningen

Dagens inlägg tillägnas Ted Gunderson (7 November, 1928 – 31 July, 2011). Hans karriär inom FBI vittnar om hur betrodd han var. Följandeklipp från wikipedia ger oss en inblick i detta:

“Ted Gunderson was born in Colorado Springs. He graduated from the University of Nebraska in 1950. Gunderson joined the Federal Bureau of Investigation in December 1951 under J. Edgar Hoover. He served in the Mobile, Knoxville, New York City, and Albuquerque offices. He held posts as an Assistant Special Agent-in-Charge in New Haven and Philadelphia. In 1973 he became the head of the Memphis FBI and then the head of the Dallas FBI in 1975.[5] Ted Gunderson was appointed the head of the Los Angeles FBI in 1977. In 1979 he was one of a handful interviewed for the job of FBI director, which ultimately went to William H. Webster.” 

Det var strax efter det att Mr. Gunderson lämnade sin tjänst inom FBI som han började bli medveten om oegentligheter som begåtts inom den amerikanska administrationen. Det började med att han undersökte vad som blivit känt som ”the Jeffrey McDonald murder case” och har fortsatt allt sedan dess. I takt med att hans utredning fortsatt så har härvan bara större och större. Många kallar honom konspirationsteoretiker. Själv kallar han sig för konspirationsrealist. Oavsett vad så var han en hjälte.

Ted Gunderson försökte under många år nå ut till allmänheten med sin information, men som så många andra upptäckte han hur svårt detta är.  År 2003, kort efter terrorattentaten mot New York, satte han sig ner bakom sitt skrivbord och spelade in sin berättelse på video. Det han berättar är mycket väldokumenterat. För i stort sett varje påstående har han möjlighet att lägga fram bevis. Brevväxling med högt uppsatta inom administrationen, internutredningar, memos etc. Myndigheterna kan inte motbevisa det han säger, så de väljer som vanligt den enda utvägen – tystnad.

Oklahoma City bombing

Mycket av det Gunderson berättar är för dig som följer den här bloggen inte nytt.  Men han lyfter även fram fakta som jag kommer att täcka i större detalj framgent. Därför är det väl värt din tid att ta del av hans berättelse. Det han berättar är följande:

• Att de flesta terrorattentat och attacker mot amerikanska intressen utomlands har iscensatts av krafter inom de egna leden, FBI och CIA. De är s.k.”false flag events”. Gunderson räknar bl.a. upp händelser som Pearl Harbor, mordet på både John F. och Bobby Kennedy, WTC bomben 1993, Oklahoma City bomben 1995, Terrorattentaten mot WTC och Pentagon 2001 och påstår att alla dessa händelser faller under kategorin False Flag attacks. Den sistnämnda attacken (WTC 911) ägnar han särskilt mycket tid åt att peneterera.

• Att krafter inom den amerikanska administrationen samt högt upp inom ”corporate USA” ägnar sig åt handel med droger, prostitution, sexslaveri, pedofili, bortrövande av barn och t.o.m. sataniska ritualer med blodsoffer m.m. Han berättar att över 80 barn per timma försvinner i USA idag (2005). Det uppskattas att över 2.500 av dessa fall årligen rör sig om kidnappning och mord. Allt han berättar är som sagt väl dokumenterat.

Instinktivt tänker du kanske att det som räknas upp i andra punkten är alltför magstarkt. Det kan inte vara sant. Tyvärr finns det mycket som tyder på det. Det är inte bara avslöjandena alldeles nyligen där prins Andrew anklagas för att umgåtts sexuellt med en då minderårig flicka där hon själv kallade sig för sexslav. Eller avslöjanden om alla dessa katolska präster som har begått och fortsätter att begå brott med sexuell anknytning mot barn (det senaste fallet står idagens nyhetslöp). Det han berättar faller inom en kategori kallad MK Ultra, ett ämne vi kommer att få anledning att återkomma till i senare inlägg i bloggen. Nu till dagens videor. Först nämnda ”selfie” från 2003 (8 delar). Som bonus även en föreläsning från 2005. Båda är på dryga timman vardera. Välj vilken du föredrar eller se båda.

Ted Gunderson "self interview" part 1

Ted Gunderson "self interview" part 2

Ted Gunderson "self interview" part 3

Ted Gunderson "self interview" part 4

Ted Gunderson "self interview" part 5

Ted Gunderson "self interview" part 6

Ted Gunderson "self interview" part 7

Ted Gunderson "self interview" part 8

Ted Gunderson Tells it all (2005)

Attacken mot Charlie Hebdo i Paris – en lögn?

Ett par veckor efter attacken mot Charlie Hebdo börjar bilden klarna. Det kommer in allt fler ledtrådar som pekar mot att den officiella versionen av händelserna den dagen inte stämmer.  Attacken mot den franska satirtidningen börjar mer och mer att se ut som en s.k. ”False Flag-attack”. Vi börjar med det senaste: Rothschilds äger eller har tagit över publicerandet av tidningen Charlie Hebdo. Åtminstone enligt en holländsk nyhetskälla som säger att någon köpte tidningen (eller rätten att trycka och distribuera den) en kort tid efter attacken. Köpare var en medlem av familjen Rothschild (Edouard baron Rothschild). Dessutom visar det sig att en av tecknarna på tidningen hade ett förhållande med en välkänd, högt uppsatt Rothschild-anställd. Ännu en gång visar sig den röda tråden som vi följer i den här bloggen. Märkligt…

                                                          Video: The Rothschilds own Charlie Hebdo?

Gräver man ännu djupare bland materialet som lagts ut på YouTube så finner man nästa märkliga omständighet. Det visar sig att en av de huvudsakliga Charle Hebdo utredarna, polischef Herlic Fredou, begick självmord knappt en dag efter terrorattacken. Fredou hittades vid sitt skrivbord med sin tjänstepistol jämte sig. Vad som noteras speciellt i videoinslaget är att Helric Fredou hade i sin utredning kommit att fokusera på ”ett av offrens familj”.

Video: PolischefHelric Fredou’s självmord

Efter ytterligare ett spadtag bland tillgänglig information på YouTube kommer nästa ytterst märkliga omständighet. En nyhetskanal i Frankrike har avslöjat att familjen i fråga vad gäller Helric Fredous utredning var Jeanette Bougrabs familj. Alltså nämnda flickvännen till en av de mördade satirtecknarna.

Video: Fler detaljerom Helric Fredous påstådda självmord

Vän av ordning frågor sig om det verkligen rör sig om självmord eller om Fredou kommit något känsligt på spåren?

I tillägg till allt detta finns det ytterligare ett stort antal märkliga omständigheter kring attacken.  Här följer ett knippe av dessa

1. Videosekvenser från dödsskjutningen av en polisman utanför tidningsredaktionen visar att polismannen, trots att han sköts från nära håll, inte började blöda. Istället visar samma videosekvens att skottet inte ens träffade sitt mål utan slog ned i marken framför polismannens huvud. Varken den skjutne eller skytten förefaller påverkas av några rekyleffekter. Ändå rapporterar mainstream media att polisen träffades i huvudet och avled.
2. Bröderna som uförde attacken agerade mycket professionellt genom hela skeendet. Men de gjorde ett misstag. De glömde ett id-kort i sin bil…!!? Franska polisen säger att ”-utan det hade vi fått svårt att identifiera terroristerna”. Det är påfallande ofta som terrorister ”glömmer” sina id-handlingar i samband med de attacker de utför. Detta skedde t.ex. även i samband med dåden den elfte september 2001, då ett helt oskadat pass tillhörande en av terroristerna hittades i de brinnande rasresterna.
3. Attacken förefaller ha förutspåtts av redaktionen på Charlie Hebdo som i ett december nummer publicerade följande bild (ta en titt på översättningen högst upp i den bilden).

Som sagt, detta är ett knippe av de märkliga omständigheter som föreligger och som gör att vi bör förhålla oss mycket skeptiska till den officiella rapporteringen kring händelserna den dagen, med efterföljande gisslandramat. Som ett sista exempel kan vi lyssna till en videoupptagning med Cherif Kouachi, en av de båda terrorbröderna och därefter Amedy Coulibaly, gisslantagaren i den judiska butiken. Kouachi säger:

• att attacken finansierades av Anwar al-Awlaki, amerikansk medborgare och imam som dödades i en drönarattack 2011 (kom ihåg att säkerhetstjänsten hade bröderna Kouachi under uppsikt ända till 2014 – hur kunde man missa detta?)

På frågan hur attacken synkroniserades så säger Amedy Coulibaly:

• att bröderna tog hand om attacken mot redaktionen medan ”vi” (Coulibaly och vem då?) tog hand om poliserna

Video: Intervjuer med terroristerna / gisslantagarna

Just de märkligheter som nämnt ovan utgör början på nästa videoinslag, ett lite längre sådant som förutom dessa även innehåller ett längre inslag där följande påstås:

• att Israel är en zionistisk stat, en stat kontrollerad av Rothschilds
• att judar generellt är emot zionister och ofta visar detta i demonstrationer
• att judar och iranska regimen inte är fiender utan tvärtom har vänskapliga band
• att iranska regimen däremot är emot zionister (en inställning de alltså delar med judar)
• att den zionistiska regimen är en kriminell organisation
• att  USA’s regering och administration kontrolleras (genom infiltration) av zionister
• att Storbrittanniens regering och administration kontrolleras (genom infiltration) av zionister

I tillägg varnas i videoinslaget för att USA förbereds för inbördeskrig och Marshall Law (vilket vi blivit varse i tidigare blogginlägg). Bl.a. visas en trailer för filmen Gray State (en film som ännu inte visats) cirka 57m30s in i inslaget. Märkligt nog har man alldeles nyligen hittat just den filmens producent, David Crowley död i sitt hus, tillsammans med övriga familjemedlemmar (fru och ett barn). Polisen rubricerar det hela som mord/självmord begånget av David Crowley själv men håller samtidigt dörren öppen för andra förklaringar med tanke på en del av omständigheterna i fallet.

Video: Paris shootings exposed/hoax/false flag - The big picture. NWO, Rothschild Zionism

Video: Om David Crowleys död

Vad hände med Lincoln, Garfield, McFadden och Kennedy?

Tre av namnen är säkert välbekanta. I USA har sammanlagt 4 presidenter utsatts för attentat och mördats. 3 av dessa är Abraham Lincoln (1865), James Garfield (1881), John F. Kennedy (1963). Men vem var Louis McFadden? Och vem var den fjärde mördade presidenten?

Louis McFadden var bankman och kongressledamot.Mellan 1920-31 var han “Chairman of the United States House Committee on Banking and Currency”. Han var starkt kritisk mot The Federal  Reserve System som han menade skadade amerikanska intressen.  I ett berömt 25 min långt tal 1932 anklagade han The Fed för att ha skapat Den Stora Depressionen samt för att ha sponsrat Den Ryska Revolutionen. Han lämnade in stämningsansökan mot både president Hoover och mot styrelesen för The Federal Reserve.  Han var kort sagt en besvärlig man för de som kontrollerade sedeltryckandet i USA. 1936 genomfördes ett tredje försök att mörda McFadden. Den här gången lyckades man. Det McFadden hade gemensamt med Lincoln, Garfield och Kennedy var att alla fyra motarbetade krafterna bakom The Federal Reserve System.  Detta berättar dagens första dokumentär om.

William McKinley

Den fjärde mördade presidenten var William McKinley. Det finns inte så mycket att peka på vad gäller uppenbara orsaker till varför han mördades. Han sägs ha varit en populär president, tillika en fredskämpe som länge höll emot att engagera amerikanska soldater i något krig. 1898 sänktes dock ett amerikanskt militärfartyg, ”the Maine”, i Havannas hamn. Skulden lades på Spanien. Amerika inledde ett krig mot spanjorerna. Ett krig som man vann och i den efterföljande freden övertog USA kontrollen över inte bara Karibien (Kuba och Puerto Rico) utan även Filippinerna och Guam. Grunden till USAs roll som stormakt på den globala arenan lades här. Ett intressant sammanträffande är att McKinley efterträddes vid sin död av vicepresident Theodor Roosevelt. Theodore Roosevelt beskrivs på följande vis i Wikipedia:

”…han invaldes i New Yorks kongress 1881 och blev en ledare för den progressiva medelklassbetonade falangen inom det republikanska partiet. 1882 etablerade han sig som historiker med en bok om sjöfasen i 1812 års krig och begav sig 1884, efter sin hustrus och mors död till Dakota som ranchägare och sheriff. 1886 kandiderade han, 28 år gammal till posten som New Yorks borgmästare och kom på tredje plats. Han blev så småningom polischef i New York och gjorde sig känd som ihärdig bekämpare av korruption och ineffektivitet och utnämndes 1898 till sjöminister. Efter utbrottet av spansk-amerikanska kriget avgick han och begav sig som ledare för ett eget regemente, the rough riders ("raska ryttarna") till Kuba och återvände som överste och krigshjälte. Roosevelt valdes 1898 till New Yorks guvernör och 1900 till vicepresident under William McKinleys andra administration, i hög grad på grund av påtryckningar från affärsintressen för att få bort honom från inflytelserika poster ”

Några saker sticker ut i sammanhanget:

• 1898 blev Theodor Roosevelt utnämnd till sjöminister.
• Han avgick för att delta i kriget mot Spanien och blev överste och krigshjälte på kuppen
• Senare år 1898 utsågs Roosevelt till staten New Yorks guvernör 1998
• Roosevelt blev vicepresident efter påtryckningar från affärsintressen
• McKinley mördades i staden Buffalo, i staten New York
• Theodore Roosevelt tog over som president vid McKinleys död.

Lägger vi ihop ett och ett här kan vi ana konturerna till en möjlig konspiration. Vilka var dessa affärsintressen som fick Roosevelt utsedd till vice president? Längre än så ska jag dock inte gå i pusslandet. Jag vill ju inte riskera att kallas konspirationsteoretiker…

Värt att notera är att det i efterhand har konstaterats att USS Maine inte sänktes av spanjorerna. Det har konstaterats att explosionen orsakats av krafter som kom inifrån skeppet och inte från ett mina utanför. Så alternativen som kvarstår är att denna explosion antingen orsakades av en olycka eller att den framkallats med flit – ett False Flag Event. Sett till nästa dokumentär; en genomgång av hur USA startat eller gått in i krig baserat på False Flag Events bör ge oss en tankeställare.