Den Stora Konspirationen

Notera: Bloggen fungerar både som bok och blogg. De första inläggen samlas under fliken "Bakgrund" (se ovan). Bloggens struktur förklaras i fliken med samma namn. Bästa sättet att få ett grepp om vad bloggen går ut på är att se föreläsningen från 2016-09-11 (se flik ovan).

onsdag 14 juni 2017

Fascinerande historia: Så styrs världen!!!

Fokus i dagens inlägg ligger på vår världshistoria. Du kommer att bli varse om hur det gick till när Storbritannien förlorade äganderätten till sitt eget land – en rätt som de sedan den dagen aldrig återtagit. Tvärtom har det förhållandet sedan dess istället expanderat till att också innefatta kolonierna – däribland USA, Kanada och Australien. Kanske har du redan gissat vilka det var som tog över och därefter vidmakthållit den här äganderätten. Just det, vi pratar om Vatikanen/ Påvestaten.

Prins Charles - Saviour of the World
Men dagens videoinslag inleder med en titt på Prins Charles förehavanden i nutid. Visste du att denne man sedan 90-talet varit djupt engagerad i miljöfrågor? Visste du att han blivit förevigad med en staty i Brasilien som fått det blygsamma epitetet ”Saviour of the World”? Visste du att allas vår Prince of Wales är ordförande i en organisation kallad IBLF – International  Business Leaders Forum. Gruppens fokus är miljön och s.k. sustainable development. Gruppen engagerar runt 100 av de största, mest inflytelserika företagen i världen. Gruppen beskriver sig själva, på egna hemsidan, på följande vis:

“IBLF Global is an independent NGO supported by companies, foundations and government agencies. Our mission is to engage business in implementing responsible business practices and creating responsible business cultures.”

Prinsen har m.a.o. blivit ”grön”. Men kan vi lita på ”klimatalarmisterna”? Som vi sett av flera tidigare inlägg så pekar mycket på att den s.k. klimatkrisen är en bluff. Den globala temperaturen har på 18-20 år inte alls stigit utan legat stilla på exakt samma nivå. Härnäst pratas det om ”en liten istid” som beräknas inträffa om 10-15 år. De 97 % av forskningsvärlden som sägs stå bakom klimatlarmet är i själva verket de ekonomiska och politiska företrädarna för ett stort antal forskningsorganisationer som fått svara på en enkät. Kan det tänkas att de svarat med kniven på strupen – att de känt att deras verksamhet skulle vara hotad om de svarade fel. Ganska mycket tyder på det för om du stället vänder dig till forskarna inom samma organisationer så är bilden inte så klar längre. Kan det vara så att det finns andra skäl till varför man låter larmklockorna ljuda över det s.k. miljöhotet? Låt oss undersöka det.

Sovjetunionen - Förtryckarregim eller
grönt föredöme?
Visste du att Sovjetunionen i sin konstitution från 1977 hade liknande formuleringar om sustainability inskrivna som FN har idag i sin Agenda 21/Agenda 2030? Minns vi Sovjetunionen som ett land inriktat på att främja miljön eller minns vi dem främst som ett land inriktat på att kontrollera och styra sin egen befolkning under diktatoriska former? Jag tror de flesta av oss är överens om att den senare beskrivningen är den bättre. Sovjet var tvärtom ett ganska nedsmutsat landområde – brunt snarare än grönt. Visste du att FN:s konstitution till ca 95% är en kopia av Sovjetunionens? Om vi nu är på väg mot en One World Government med FN vid rodret – ger detta faktum då goda vibrationer eller orsak till betänkligheter?

Föreläsaren i dagens videoinslag – Walter J. Veith - för ett liknande resonemang när han påvisar den uppenbara risken för att man med klimatkrisen som medel verkar vilja skrämma upp oss. En uppskrämd befolkning är lätt att styra. Kan vara så att vi är på väg mot ett fascistiskt samhälle - ett samhälle där eliten, de globala företagen, styr världen och de facto sponsrar de ledare de önskar att vi ska ha. Italien under Mussolini är ett typiskt sådant exempel. Kan det vara så att Sovjetunionen bara varit försökskanin för vad som komma skall i resten av världen. Den grupp som styr världen verka ha en förkärlek för just den typen av strategi – ett pilotfall före fullskalemodellen. Så frågan är – vem styr världen?

Är Prins Charles den antikrist som Bibeln talar om? Internet svämmar över av inlägg och artiklar som föreslår just det. Walter Veith förklarar varför den tesen inte håller. Han påpekar att det bara finns en makt/stat som passar in på Bibelns alla referenser till antikrist – nämligen Påvestaten i Rom. Därefter lyfter Veith fram citat från Vatikanens egna skrifter, där de själva poängterar att just fascismen är den styrform som de, alltså katolikerna, föredrar.

Påve Johannes Paulus II kysser marken efter
lnadning på Gatwick 1982
Och detta tar oss tillbaka till grundfrågeställningen i rubriken i dagens inlägg – Vem äger Storbritannien och USA? Vem styr världen? Hela den delen av föreläsningen inleds med ett tidningsklipp från 1982 där den dåvarande påven Johhannes Paulus II kliver av sitt flygplan och kysser marken han beträder. I nästa tidningsklipp ser vi påven på samma 6-dagars rundtur, med bl.a. besök i Canterbury, där han tillsammans med ärkebiskopen knäböjer på den plats där en viss Thomas A Becket mördades år 1170. Varför då? Vem var Thomas A Becket?

Vår föreläsare tar oss nu tillbaka i tiden till 1100-talet. Han fokuserar på världens två äldsta monarkier; Vatikanen och England. Han berättar historien om hur engelske kung Henrik II blev ovän med Vatikanen och sin egen kyrka. Kungen ville regera utan kyrkans inflytande. Thomas A Becket var på den tiden Englands ärkebiskop. Efter en dispyt med både Becket och med Påve Innocent anlitade Kung Henrik fyra av sina knektar till att låta mörda den gode ärkebiskopen. Detta är inget som gjordes ostraffat på den tiden. Henrik II var inget undantag. Först förlorade han sin möjlighet att styra och regera över kyrkan (1172). Nästa steg blev att han straffades. Först blev han tvungen att betala höga straffavgifter. Kort därefter (1176?) blev han offentligen piskad och slagen av ett stort antal munkar i katedralen i Canterbury. Förnedrad helt enkelt. Storbritannien var förnedrat.

Men landets olycka slutade inte där. Deras näste kung, Johan Utan Land (John Lackland), inledde även han i protest. Han ville inte heller låta sig styras av kyrkan. Han blev vederbörligen bestraffad – detta i en serie med händelser som slutade med att han blev bannlyst (excommunicated) av Påven och Kyrkan. Detta var bland de värsta straff du kunde råka ut för på den tiden, särskilt med en befolkning som var vidskeplig och djupt troende. Det hela slutade med att Kung Johan I avsade sig rätten till Kronan – sin rätt att regera över England. Han lade den framför fötterna på påvens sändebud men fick rätt att hyra den tillbaka – mot en avgift. En mycket hög avgift. Detta skedde 1213. Lyssna noga på genomläsningen av fördraget. Det Johan Utan Land skriver över till Påvestaten (inte bara till dåvarande påven Innocent utan till alla hans efterträdare) var rätten till
  • Hela kungariket England
  • Hela kungariket Irland
  • …och alla dess rättigheter och möjligheter

Men som sagt, kungen kunde hyra tillbaka rätten att få härska så länge han inte bröt mot kontraktet. Klarade han det? Självklart inte. Landet hamnade i ekonomiska svårigheter p.g.a. alla straffavgifter som behövde betalas. Detta ledde sedermera fram till det berömda fördraget Magna Charta.  Magna Charta innebar att han lämnade ifrån sig en del av makten till sina hertigar. Men kunde han göra det sett till avtalet tidigare med Rom? Svaret är nej. När kungen signerade Magna Charta den 15/6 1215 så bröt han också mot fördraget han tidigare upprättat med Påven. Här och nu förlorade han rätten till sitt eget land, denne John Lackland. Här och nu, och för all framtid finns den rätten nu hos Påvestaten.

Det betydde att alla erövringar som England därefter skulle göra kom att hamna under påvestatens kontroll! Fundera på vad det innebär för Kanada, Nya Zeeland, USA, Sydafrika, Indien… ja i stort sett hela världen. Vi är alla, allaredan slavar, fysiskt sett!

Tempelriddarnas flagga
Så, hela England under påvestatens kontroll. Fundera vidare på hur påvestaten organiserats. På den tiden (1200-talet) företräddes de av Tempelriddarna. Sedermera har den stafettpinnen gått vidare till Jesuiterna (bland dem The Knights of Malta). Hur ser tempelriddarnas symbol ut? Just det – så nu vet du vad den engelska flaggan egentligen betyder.

I resten av föreläsningen får du en inblick i hur världen verkligen styrs. Vilka organisationer som är inflytelserika och vem eller vilka som tillhört och tillhör dessa organisatoriska enheter. Notera särskilt där det påpekas och förklaras varför ”The American Declaration of Independence” är av noll och intet värde! Det är ett värdelöst pappersark!

Allt detta tar oss tillbaka till Prinsen av Wales. Charles har på senare tid även engagerat sig i andliga frågor. Efter att nyfiket tagit del av vad både hinduism och buddhism har att erbjuda verka han till sist ha fastnat för vad som kallas för The Gaia Hypothesis. Detta är en världsåskådning där människan placeras på samma nivå som djuren medan Moder Jord upplyfts till mer eller mindre gudomlig status. I ljuset av det är han på väg att ändra sin slogen från ”Defender of THE faith” till rätt och slätt ”Defender of Faith”. Sett till den ekumeniska kyrkans allt större inflytande kan ju detta tyckas vara en befogad ändring.  Den ligger i linje med den utstakade vägen mot en One World Religion. Det vi bör fråga oss är om vi kan lita på alla de krafter som företräder rörelsen för sustainable development. I ljuset av det som berättas i dagens videoinslag bör leda till att en och annan varningslampa tänds. Gäller det din?



tisdag 6 juni 2017

Storbritanniens parlamentsval - sensation på gång?

Jeremy Corbyn, Labourpartiets representant
Kan vi använda samma logik och analysmetod som i förra blogginlägget för att förutspå det nära förestående brittiska valet (8:e juni). Ja, vi kan ju åtminstone pröva. Att döma av alla förhandstips och opinionsundersökningar så blir det Theresa May som tar hem spelet. Enligt en opinionsundersökning från YouGov, publicerad i Expressen idag så får Tories 310 platser i parlamentet medan Jeremy Corbyn och hans Labour får nöja sig med 257 (artikeln i sin helhet hittar du här). En artikel i Aftonbladet från den 29:e maj bär rubriken ” Allt du behöver vetaom valet i Storbritannien”. Här får du information om de olika kandidaterna, valsystemet med dess komplicerade röstsammanställning samt en del historik. Aftonbladet fokuserar på procenttalen. Vi får veta att Tories just nu har 42,5% medan Labour trots en kraftfull spurt ännu bara når upp till 36,5%. 

Valet ser i praktiken avgjort ut men vi får inte glömma… Bilderbergfaktorn. Har någon av de båda huvudkombattanterna varit på Bilderbergmöte nyligen? Faktum är att svaret på den frågan är NJAE. Ingen av dem deltog vad vi känner till, vare sig förra året eller i det nu pågående mötet 2017. Men som bloggaren Christopher Everard noterat så skickade Labourpartiet med en av sina topprepresentanter till fjorårsmötet i Dresden – nämligen Helen Goodman, welfare minister i Corbyns skuggregering.. (inlägget i sin helhethittar du här).

Theresa May, Tories

Även det brittiska valet kantas av en del märkliga ställningstaganden och beslut. Det märkligaste av alla är kanske beskedet som Theresa May lämnade för en tid sedan om att hon inte tänkte ställa upp i några TV debatter. Det har hon fått lida av en hel del sedan dess. Även beslutet att utlysa val överhuvudtaget ter sig lite märkligt. Det officiella skälet därtill var att Theresa May ville skaffa sig ett starkt mandat inför utträdesförhandlingarna med EU. Logiken bakom det är inte helt självklar. Fanns det andra skäl bakom? Opinionssiffrorna såg vid tillfället förvisso bra ut. Men samtidigt är opinionen för eller emot BREXIT väldigt splittrad. Många blev chockade över att det blev ett NEJ till EU.Det var jämnt.  Dessutom har de båda huvudrepresentanterna bakom BREXIT numera hoppat av – både Nigel Farage och Boris Johnson. Gissningsvis leder det till besvikelse bland de som röstade för utträde den gången. Säkert fanns det lite av en personkult uppbyggd kring dessa båda figurer.

Återigen i ett val så står valet mellan två impopulära kandidater. Väljarna kommer att lägga sin röst på det minst dåliga alternativet. Så vem vinner? Min gissning: Bilderbergfaktorn avgör. Jeremy Corbyn och hans Labour kommer att stå som slutsegrare nu på torsdag.



måndag 5 juni 2017

Möt Sveriges näste statsminister – Annie Lööf

Sveriges näste statsminister
Med ca 16 månader kvar till nästa väl kan vi konstatera att valet av vår nästa statsminister i praktiken verkar vara klart. Det blir Annie Lööf som kommer att ta över stafettpinnen från Stefan Löfvén. Men vänta nu, frågar sig vän av ordning. I senaste SCB väljarundersökningen som publicerades för några dagar sedan så får Centerpartiet 11.3 % av rösterna (se SVT artikelhär).  Även om det utgör den största ökningen av alla partier jämfört med förra mätningen så räcker det ju inte på långt när till för en statsministerpost i någon koalition.  Tittar vi på oddsen för vem som kommer att bli Sveriges nästa statsminister (länk till DI artikel här) så ser det inte heller kassaskåpssäkert ut – långt därifrån. Annie Lööf som statsminister spelas till 7 ggr pengarna, medan AKB ger 1,7 och Stefan Löfven spelas till 4 ggr insatsen. Visserligen är Annie Lööf i topp vad gäller förtroende bland väljarna. Oavsett om vi tittar på den listan totalt, bland män, bland kvinnor eller ungdom så ligger Annie Lööf i topp (länk till Aftonbladets artikel här), Men faktum kvarstår, det räcker ju inte för att bli statsminister om partiet bara har drygt 11% av rösterna.

Nej, som du förstår är det något annat som ligger bakom min braskande rubrik. Det är ett tecken som brukar vara mer trovärdigt än det säkraste av alla vårtecken. Det handlar om en inbjudan till det här årets Bilderberg-möte (som förresten pågår just nu, i skrivande stund - länk till artikel i FT här). Dessa möten har vi beskrivit vid ett par tidigare tillfällen i bloggen, inte minst

·         25/9-2014 ” Ebola – ännu fler besvärande fakta”  
·         25/6-2015 ” Geoengineering / chemtrails – connecting the dots” 

I inlägget från 2014 ovan beskrev jag dessa möten på följande vis:

”Det är som bekant vid dessa hemliga sammankomster som flera av världens mest inflytelserika personer träffas för att bakom låsta dörrar diskutera vad som står på världsagendan. Här träffas politiker, kungligheter, företrädare för både multinationella företag, media, finansiella och utbildningsinstitutioner.“

Mer information om vilka de är, dess historia m.m. hittar du i de två videoinslagen längst ner i dagens inlägg.

Det finns en märklig trend kopplad till just Bilderbergmöten. Det förefaller som att alla tänkta statsledare i länder som är högaktuella på världsagendan bjuds med till mötena, ibland innan de ens blivit valda i sina respektive hemländer. Exemplen är många och ibland riktigt överraskande. Nyblivne franske presidenten Emmanuel Macron var inbjuden 2014, långt innan han ens bildat parti. Bill Clinton deltog något år innan han blev president 1992, då som en okänd guvernör från Arkansas. Samma sak med Angela Merkel som var inbjuden 2005 och blev förbundskansler i Tyskland  kort därefter. Barack Obama 2008 är ett annat exempel. Bland svenska deltagare märks bl.a. Thorbjörn Fälldin som var inbjuden till ett Bilderbergmöte 1978 och som senare samma år avgick som statsminister efter stridigheter inom den dåvarande motsvarigheten till Alliansen. Fälldin efterträddes av Ola Ullsten (FP) men ett år senare satt Fälldin åter vid rodret efter valet 1979. Fredrik Reinfeldt var inbjuden 2006 och vann valet senare samma år. Stefan Löfvén frotterade sig med eliten 2013. Ett år senare var det han som vann valet. En komplett lista över Sveriges samtliga deltagare i mötet hittar du här.  

Det är också spännande att ta en titt på hur det politiska spelet just nu pågår och hur det ser ut att spela just Annie Lööf väldigt väl i händerna. Anna Kinberg Batra föreslår en öppning gentemot Sverigedemokraterna men är inte beredd att ge dem inflytande i maktens korridor. Effekten kan en barnunge räkna ut – ingen kommer att tycka om ett sådant förslag utan det leder bara till förlorade röster. I tillägg så börjat M-röster höras som kräver hennes avgång. Birgitta Ohlsson utmanar Jan Björklund om partiledarskapet. Effekten blir naturligtvis att partiet kommer att framstå som splittrat och därigenom locka till sig färre väljare. Sverigedemokraterna meddelar att de kommer att sänka varje regering som inte ger dem inflytande, oavsett det blir en höger- eller vänsterregering som föreslås. Samtidigt presenteras Centerpartiet och dess partiledare i väldigt positiva ordalag runt om i våra medier. Väldigt pedagogiskt...

Så låt oss konstatera att Annie Lööf med stor sannolikhet blir vår nästa statsminister. Frågan som då kvarstår att besvara blir: ”I vilken koalition kommer hon att ingå”? Blir det tillsammans med sina tidigare Allianssyskon?  Eller blir det en blocköverskridande struktur tillsammans med Socialdemokraterna och Liberalerna? Eller…?  Det politiska spelet som just nu pågår och som beskrevs ovan kan innebära att en allians mellan S, L och C kan innebära att tillräckligt stort block för att stänga ute SD. Låt oss vänta och se. Hur som helst, trenden är mycket tydlig - Det är inte vi som väljer våra ledare. De väljs ut åt oss.