Den här bloggen handlar om vår nutid; händelser som rapporteras via media. I bloggen sätter vi in dessa händelser i ett historiskt perspektiv. Det finns 2 sätt att se på historia; det som på engelska kallas Accidental View kontra Conspiratory View. Skolan och media lär ut den förstnämnda, att omständigheter driver fram händelser som krig och revolutioner. I den här bloggen tar vi reda på om senare tiders krig och revolutioner snarare är resultatet av mänsklig planering; en konspiration.
Notera: Bloggen fungerar både som bok och blogg. De första inläggen samlas under fliken "Bakgrund" (se ovan). Bloggens struktur förklaras i fliken med samma namn. Bästa sättet att få ett grepp om vad bloggen går ut på är att se föreläsningen från 2016-09-11 (se flik ovan).
Kan du tolka tidens tecken? Förstår du dig på nutidens,
eller stundens sanning? Genom historien har detta varit av yttersta vikt. Men
trots detta är det ytterst få som
försöker förstå den sanning som gäller för stunden. Alltför ofta köper vi in på
den sanning som gäller för majoriteten. Vi nöjer oss med det och väljer att
inte gå djupare i analysen. Vi väljer den enkla vägen som betyder att vi kan
fortsätta våra liv utan att behöva bekymra oss. Vad värre är – de människor som trots allt gör ett ärligt försök att
förstå stundens sanning och sedan också presentera den – de blir ignorerade och
förlöjligade. Noa var en sådan person. Den sanning han presenterade var inte populär.
Han blev ignorerad. Detsamma gäller för våra tider. Det finns idag människor
som presenterar en ”stundens sanning” som inte är populär. Den går tvärs emot
den populistiska sanningen, den som det stora flertalet tror på. Idag kallar
vi dessa människor för ”foliehattar”, konspirationsteoretiker eller religiösa
fanatiker. Men är det rätt? Har vi analyserat stundens sanning tillräckligt för
att med säkerhet kunna avfärda dessa människor som knäppgökar? Eller riskerar
vi att gå samma öde till möte som de som valde att inte lyssna på Noa?
I de kommande inläggen ska vi följa en föreläsningsserie
signerad nyzeeländaren Bruce Telfer. I den här DVD serien, som fått namnet ”Bible
signs of the End” presenterar Telfer just sin egen syn på ”stundens sanning”.
Han gör det genom att analysera den nutida
händelseutvecklingen och jämföra denna med historiskt referensmaterial
samt inte minst – Bibelns profetior. Hans presentation är enkel och
lättfattlig. Det som presenteras i den här DVD serien speglar nästan exakt min
egen syn på stundens sanning. Därför har jag valt att ta med den i sin helhet i
bloggen.
Det första som Mr. Telfer konstaterar är att tredje
världskriget (WW3) med stor sannolikhet är mycket nära förestående. En av
anledningarna till att han drar den slutsatsen är att världens maktelit tycks
tro detsamma. Några exempel:
Påve Franciskus sade redan i september 2013 att
tredje världkriget närmar sig, steg för steg.
Vladimir Putin uttryckte i ett tal från
2014 att ett tredje världskrig är i det
närmaste oundvikligt.
Samma bedömning ger det kinesiska
kommunistpartiet uttryck för – att en storkonflikt med USA är oundvikligt.
Lord Jacob Rothschild ger sine aktieägare rådet
att ”skydda sina rikedomar” snarare än att spekulera.
WikiLeaks har avslöjat en hemlig amerikansk
attackplan. Målet för attacken? Ryssland.
Vi ser tydliga tecken på att Kina och Ryssland
närmar sig varandra i ett allt mer intimt samarbete, även militärt. I Syrien
finns det t.ex. både ryska och kinesiska rådgivare till president Assad.
Domedagsklockan stod vid tiden för Telfers
föreläsning på ”3 minuter före midnatt”. Numera har den flyttats 30 sekunder närmare
igen, till 2,5 min i tolv (se separat videoinslag om detta)
Makteliten i världen har börjat investera tungt
i landningsbanor och mark i Nya Zeeland. Det pågår, vad som kan beskrivas som en
massflykt dit.
Så varför tror världens rikaste och mäktigaste att vi rör
oss mot WW3? Varför flyttar de till avlägsna platser på jordens yta. Det är
detta som Telfers videoserie handlar om. Det är det vi ska titta på i de
kommande inläggen i den här bloggen.
Bruce Telfer börjar sin analys med att ta tempen på ”det
amerikanska imperiet” – USA. Ja, han använder den termen redan i inledningen och
sedan staplar han bevisen som tydligt visar att USA är ett imperium. Det är det
mäktigaste imperiet vi haft sedan Romarrikets dagar. Och det är ett imperium, som
riskerar att falla inom kort. Bevisen består bl.a. av en stor mängd citat från
kända representanter för den amerikanska administrationen. De är inte
hemlighetsfulla eller blygsamma när de uttrycker vilken den amerikanska agendan
är – nämligen världsvid dominans. En bok
med titeln ”Americas deadliest export – democracy” skriven av William Blum är
också avslöjande. I denna går författaren igenom hur USA genom export av sin
egen version av ”demokrati” tagit kontroll över stora delar av världens länder.
Blum lyfter fram att USA sedan WW2:
Försökt att störta mer än 50 demokratiskt valda
regeringar
Släppt bomber över fler än 30 självständiga
nationer
Försökt avrätta
mer än 50 utländska ledare
Blandat sig i den demokratiska processen och
valmekanismen i många länder samt
Stoppat nationers strävanden mot ett oberoende
USA har militära baser spridda över hela världen. I länder
som USA inte kontrollerar har man omringat landet ifråga med militära baser –
Iran, Kina och Ryssland är några sådana exempel. USA övervakar oss som individer
med teknik som möjliggör datainsamling av närmast ofattbar storlek. USA bär
varje tecken på att vara just ett imperium.
I den vidare analysen går sedan Telfer igenom hur USA, med
hjälp av finansiella konstruktioner som understödjer sin egen valuta dollarn,
lyckats bibehålla sin maktposition. Han går igenom en vida känd sådan konstruktion
som kallades Bretton-Woods (från 1944). Bretton-Woods innebar att dollarns värde var knutet
till guld medan övriga världens valutor knöts till dollarn. Det var en
konstruktion som med automatik befäste dollarns position som världens
dominerande och viktigaste valuta. Men det fanns ett problem med den
konstruktionen. Denna brist avslöjades 1971. Vietnam-kriget kostade den
amerikanska staten enorma summor – pengar som kom att gräva djupa hål i landets
guldreserv (i Fort Knox). Eftersom världens valutor var knutna till dollarn på
samma sätt som dollarn till guldet så innebar reserver av dollar en stärkt egen
valuta. Men dessa länder kunde enligt Bretton-Woods även växla in sin dollarreserv mot guld, vilket många valde att göra i slutet av 60- talet. När det var som
värst kunde USA inte längre följa B-W avtalet. Guldreserven tog slut. Den onda
spiralen gick så långt att landet i princip gick i konkurs. Men för att rädda
sin valuta, drog sig USA ur Bretton-Woods (genom ett presidentbeslut) för att
istället låta valutorna i världen flyta fritt. Det i sig löste inte problemet.
Det medförde istället en finansiell instabilitet av sällan skådat slag. Valutor
åkte upp och ner som en jo-jo. Investerare världen över hade kunskap om hur
svag dollarn var – hur allvarlig situation i USA var. Få vågade därför
investera i dollarn som istället hamnade i fritt fall. Något behövde göras. Exakt
vad kommer Bruce Telfer att berätta mer om i del 2 av serien. Men se först del
1 som du hittar här nedanför.
Fokus i dagens inlägg ligger på vår världshistoria. Du
kommer att bli varse om hur det gick till när Storbritannien förlorade
äganderätten till sitt eget land – en rätt som de sedan den dagen aldrig
återtagit. Tvärtom har det förhållandet sedan dess istället expanderat till att
också innefatta kolonierna – däribland USA, Kanada och Australien. Kanske har
du redan gissat vilka det var som tog över och därefter vidmakthållit den här
äganderätten. Just det, vi pratar om Vatikanen/ Påvestaten.
Prins Charles - Saviour of the World
Men dagens videoinslag inleder med en titt på Prins Charles
förehavanden i nutid. Visste du att denne man sedan 90-talet varit djupt
engagerad i miljöfrågor? Visste du att han blivit förevigad med en staty i
Brasilien som fått det blygsamma epitetet ”Saviour of the World”? Visste du att
allas vår Prince of Wales är ordförande i en organisation kallad IBLF –
International Business Leaders Forum.
Gruppens fokus är miljön och s.k. sustainable development. Gruppen engagerar
runt 100 av de största, mest inflytelserika företagen i världen. Gruppen
beskriver sig själva, på egna hemsidan, på följande vis:
“IBLF Global is an
independent NGO supported by companies, foundations and government agencies.
Our mission is to engage business in implementing responsible business
practices and creating responsible business cultures.”
Prinsen har m.a.o. blivit ”grön”. Men kan vi lita på ”klimatalarmisterna”?
Som vi sett av flera tidigare inlägg så pekar mycket på att den s.k.
klimatkrisen är en bluff. Den globala temperaturen har på 18-20 år inte alls
stigit utan legat stilla på exakt samma nivå. Härnäst pratas det om ”en liten
istid” som beräknas inträffa om 10-15 år. De 97 % av forskningsvärlden som sägs
stå bakom klimatlarmet är i själva verket de ekonomiska och politiska
företrädarna för ett stort antal forskningsorganisationer som fått svara på en
enkät. Kan det tänkas att de svarat med kniven på strupen – att de känt att
deras verksamhet skulle vara hotad om de svarade fel. Ganska mycket tyder på
det för om du stället vänder dig till forskarna inom samma organisationer så är
bilden inte så klar längre. Kan det vara så att det finns andra skäl till varför
man låter larmklockorna ljuda över det s.k. miljöhotet? Låt oss undersöka det.
Sovjetunionen - Förtryckarregim eller
grönt föredöme?
Visste du att Sovjetunionen i sin konstitution från 1977
hade liknande formuleringar om sustainability inskrivna som FN har idag i sin
Agenda 21/Agenda 2030? Minns vi Sovjetunionen som ett land inriktat på att
främja miljön eller minns vi dem främst som ett land inriktat på att
kontrollera och styra sin egen befolkning under diktatoriska former? Jag tror
de flesta av oss är överens om att den senare beskrivningen är den bättre. Sovjet
var tvärtom ett ganska nedsmutsat landområde – brunt snarare än grönt. Visste
du att FN:s konstitution till ca 95% är en kopia av Sovjetunionens? Om vi nu är
på väg mot en One World Government med FN vid rodret – ger detta faktum då goda
vibrationer eller orsak till betänkligheter?
Föreläsaren i dagens videoinslag – Walter J. Veith - för ett
liknande resonemang när han påvisar den uppenbara risken för att man med
klimatkrisen som medel verkar vilja skrämma upp oss. En uppskrämd befolkning är
lätt att styra. Kan vara så att vi är på väg mot ett fascistiskt samhälle - ett
samhälle där eliten, de globala företagen, styr världen och de facto sponsrar
de ledare de önskar att vi ska ha. Italien under Mussolini är ett typiskt
sådant exempel. Kan det vara så att Sovjetunionen bara varit försökskanin för
vad som komma skall i resten av världen. Den grupp som styr världen verka ha en
förkärlek för just den typen av strategi – ett pilotfall före
fullskalemodellen. Så frågan är – vem styr världen?
Är Prins Charles den antikrist som Bibeln talar om? Internet
svämmar över av inlägg och artiklar som föreslår just det. Walter Veith
förklarar varför den tesen inte håller. Han påpekar att det bara finns en makt/stat
som passar in på Bibelns alla referenser till antikrist – nämligen Påvestaten i
Rom. Därefter lyfter Veith fram citat från Vatikanens egna skrifter, där de själva
poängterar att just fascismen är den styrform som de, alltså katolikerna,
föredrar.
Påve Johannes Paulus II kysser marken efter
lnadning på Gatwick 1982
Och detta tar oss tillbaka till grundfrågeställningen i rubriken
i dagens inlägg – Vem äger Storbritannien och USA? Vem styr världen? Hela den
delen av föreläsningen inleds med ett tidningsklipp från 1982 där den dåvarande
påven Johhannes Paulus II kliver av sitt flygplan och kysser marken han
beträder. I nästa tidningsklipp ser vi påven på samma 6-dagars rundtur, med bl.a.
besök i Canterbury, där han tillsammans med ärkebiskopen knäböjer på den plats
där en viss Thomas A Becket mördades år 1170. Varför då? Vem var Thomas A
Becket?
Vår föreläsare tar oss nu tillbaka i tiden till 1100-talet.
Han fokuserar på världens två äldsta monarkier; Vatikanen och England. Han
berättar historien om hur engelske kung Henrik II blev ovän med Vatikanen och
sin egen kyrka. Kungen ville regera utan kyrkans inflytande. Thomas A Becket
var på den tiden Englands ärkebiskop. Efter en dispyt med både Becket och med
Påve Innocent anlitade Kung Henrik fyra av sina knektar till att låta mörda den
gode ärkebiskopen. Detta är inget som gjordes ostraffat på den tiden. Henrik II
var inget undantag. Först förlorade han sin möjlighet att styra och regera över
kyrkan (1172). Nästa steg blev att han straffades. Först blev han tvungen att
betala höga straffavgifter. Kort därefter (1176?) blev han offentligen piskad
och slagen av ett stort antal munkar i katedralen i Canterbury. Förnedrad helt
enkelt. Storbritannien var förnedrat.
Men landets olycka slutade inte där. Deras näste kung, Johan
Utan Land (John Lackland), inledde även han i protest. Han ville inte heller låta sig styras av kyrkan. Han blev vederbörligen bestraffad – detta i en
serie med händelser som slutade med att han blev bannlyst (excommunicated) av
Påven och Kyrkan. Detta var bland de värsta straff du kunde råka ut för på den
tiden, särskilt med en befolkning som var vidskeplig och djupt troende. Det hela
slutade med att Kung Johan I avsade sig rätten till Kronan – sin rätt att
regera över England. Han lade den framför fötterna på påvens sändebud men fick
rätt att hyra den tillbaka – mot en avgift. En mycket hög avgift. Detta skedde 1213. Lyssna noga på genomläsningen av fördraget. Det Johan Utan Land skriver
över till Påvestaten (inte bara till dåvarande påven Innocent utan till alla
hans efterträdare) var rätten till
Hela kungariket England
Hela kungariket Irland
…och alla dess rättigheter och möjligheter
Men som sagt, kungen kunde hyra tillbaka rätten att få
härska så länge han inte bröt mot kontraktet. Klarade han det? Självklart inte.
Landet hamnade i ekonomiska svårigheter p.g.a. alla straffavgifter som behövde
betalas. Detta ledde sedermera fram till det berömda fördraget Magna
Charta. Magna Charta innebar att han
lämnade ifrån sig en del av makten till sina hertigar. Men kunde han göra det
sett till avtalet tidigare med Rom? Svaret är nej. När kungen signerade Magna
Charta den 15/6 1215 så bröt han också mot fördraget han tidigare upprättat med
Påven. Här och nu förlorade han rätten till sitt eget land, denne John
Lackland. Här och nu, och för all framtid finns den rätten nu hos Påvestaten.
Det betydde att alla erövringar som England därefter skulle
göra kom att hamna under påvestatens kontroll! Fundera på vad det innebär för Kanada,
Nya Zeeland, USA, Sydafrika, Indien… ja i stort sett hela världen. Vi är alla,
allaredan slavar, fysiskt sett!
Tempelriddarnas flagga
Så, hela England under påvestatens kontroll. Fundera vidare
på hur påvestaten organiserats. På den tiden (1200-talet) företräddes de av
Tempelriddarna. Sedermera har den stafettpinnen gått vidare till Jesuiterna
(bland dem The Knights of Malta). Hur ser tempelriddarnas symbol ut? Just det –
så nu vet du vad den engelska flaggan egentligen betyder.
I resten av föreläsningen får du en inblick i hur världen
verkligen styrs. Vilka organisationer som är inflytelserika och vem eller vilka
som tillhört och tillhör dessa organisatoriska enheter. Notera särskilt där det
påpekas och förklaras varför ”The American Declaration of Independence” är av noll
och intet värde! Det är ett värdelöst pappersark!
Allt detta tar oss tillbaka till Prinsen av Wales. Charles
har på senare tid även engagerat sig i andliga frågor. Efter att nyfiket tagit
del av vad både hinduism och buddhism har att erbjuda verka han till sist ha
fastnat för vad som kallas för The Gaia Hypothesis. Detta är en världsåskådning
där människan placeras på samma nivå som djuren medan Moder Jord upplyfts till
mer eller mindre gudomlig status. I ljuset av det är han på väg att ändra sin
slogen från ”Defender of THE faith” till rätt och slätt ”Defender of Faith”.
Sett till den ekumeniska kyrkans allt större inflytande kan ju detta tyckas
vara en befogad ändring. Den ligger i
linje med den utstakade vägen mot en One World Religion. Det vi bör fråga oss
är om vi kan lita på alla de krafter som företräder rörelsen för sustainable
development. I ljuset av det som berättas i dagens videoinslag bör leda till
att en och annan varningslampa tänds. Gäller det din?
Kan vi använda samma logik och analysmetod som i förra blogginlägget för att förutspå
det nära förestående brittiska valet (8:e juni). Ja, vi kan ju åtminstone
pröva. Att döma av alla förhandstips och opinionsundersökningar så blir det
Theresa May som tar hem spelet. Enligt en opinionsundersökning från YouGov,
publicerad i Expressen idag så får Tories 310 platser i parlamentet medan
Jeremy Corbyn och hans Labour får nöja sig med 257 (artikeln i sin helhet hittar du här). En artikel i Aftonbladet från den 29:e maj bär rubriken ” Allt du behöver vetaom valet i Storbritannien”. Här får du information om de olika kandidaterna,
valsystemet med dess komplicerade röstsammanställning samt en del historik.
Aftonbladet fokuserar på procenttalen. Vi får veta att Tories just nu har 42,5%
medan Labour trots en kraftfull spurt ännu bara når upp till 36,5%.
Valet ser i praktiken avgjort ut men vi får inte glömma…
Bilderbergfaktorn. Har någon av de båda huvudkombattanterna varit på
Bilderbergmöte nyligen? Faktum är att svaret på den frågan är NJAE. Ingen av
dem deltog vad vi känner till, vare sig förra året eller i det nu pågående
mötet 2017. Men som bloggaren Christopher Everard noterat så skickade Labourpartiet
med en av sina topprepresentanter till fjorårsmötet i Dresden – nämligen Helen
Goodman, welfare minister i Corbyns skuggregering.. (inlägget i sin helhethittar du här).
Theresa May, Tories
Även det brittiska valet kantas av en del märkliga
ställningstaganden och beslut. Det märkligaste av alla är kanske beskedet som
Theresa May lämnade för en tid sedan om att hon inte tänkte ställa upp i några
TV debatter. Det har hon fått lida av en hel del sedan dess. Även beslutet att
utlysa val överhuvudtaget ter sig lite märkligt. Det officiella skälet därtill
var att Theresa May ville skaffa sig ett starkt mandat inför
utträdesförhandlingarna med EU. Logiken bakom det är inte helt självklar.
Fanns det andra skäl bakom? Opinionssiffrorna såg vid tillfället förvisso bra
ut. Men samtidigt är opinionen för eller emot BREXIT väldigt splittrad. Många
blev chockade över att det blev ett NEJ till EU.Det var jämnt. Dessutom har de båda huvudrepresentanterna
bakom BREXIT numera hoppat av – både Nigel Farage och Boris Johnson.
Gissningsvis leder det till besvikelse bland de som röstade för utträde den
gången. Säkert fanns det lite av en personkult uppbyggd kring dessa båda figurer.
Återigen i ett val så står valet mellan två impopulära
kandidater. Väljarna kommer att lägga sin röst på det minst dåliga
alternativet. Så vem vinner? Min gissning: Bilderbergfaktorn avgör. Jeremy
Corbyn och hans Labour kommer att stå som slutsegrare nu på torsdag.
Med ca 16 månader kvar till nästa väl kan vi konstatera att
valet av vår nästa statsminister i praktiken verkar vara klart. Det blir Annie
Lööf som kommer att ta över stafettpinnen från Stefan Löfvén. Men vänta nu,
frågar sig vän av ordning. I senaste SCB väljarundersökningen som publicerades
för några dagar sedan så får Centerpartiet 11.3 % av rösterna (se SVT artikelhär). Även om det utgör den största ökningen av alla partier jämfört med förra mätningen
så räcker det ju inte på långt när till för en statsministerpost i någon
koalition. Tittar vi på oddsen för vem
som kommer att bli Sveriges nästa statsminister (länk till DI artikel här) så ser det inte heller
kassaskåpssäkert ut – långt därifrån. Annie Lööf som statsminister spelas till
7 ggr pengarna, medan AKB ger 1,7 och Stefan Löfven spelas till 4 ggr insatsen. Visserligen är Annie Lööf i topp vad
gäller förtroende bland väljarna. Oavsett om vi tittar på den listan totalt,
bland män, bland kvinnor eller ungdom så ligger Annie Lööf i topp (länk till Aftonbladets artikel här), Men faktum kvarstår, det räcker ju inte för att bli statsminister om partiet
bara har drygt 11% av rösterna.
Nej, som du förstår är det något annat som ligger bakom min
braskande rubrik. Det är ett tecken som brukar vara mer trovärdigt än det
säkraste av alla vårtecken. Det handlar om en inbjudan till det här årets
Bilderberg-möte (som förresten pågår just nu, i skrivande stund - länk till artikel i FT här). Dessa möten
har vi beskrivit vid ett par tidigare tillfällen i bloggen, inte minst
I inlägget från 2014 ovan beskrev jag dessa möten på
följande vis:
”Det är som bekant vid dessa
hemliga sammankomster som flera av världens mest inflytelserika personer
träffas för att bakom låsta dörrar diskutera vad som står på världsagendan. Här
träffas politiker, kungligheter, företrädare för både multinationella företag,
media, finansiella och utbildningsinstitutioner.“
Mer information om vilka de är, dess historia m.m. hittar du i de två videoinslagen längst ner i dagens inlägg.
Det finns en märklig trend kopplad till just
Bilderbergmöten. Det förefaller som att alla tänkta statsledare i länder som är
högaktuella på världsagendan bjuds med till mötena, ibland innan de ens blivit valda i
sina respektive hemländer. Exemplen är många och ibland riktigt överraskande.
Nyblivne franske presidenten Emmanuel Macron var inbjuden 2014, långt innan han
ens bildat parti. Bill Clinton deltog något år innan han blev president 1992,
då som en okänd guvernör från Arkansas. Samma sak med Angela Merkel som var
inbjuden 2005 och blev förbundskansler i Tyskland kort därefter. Barack Obama 2008 är ett
annat exempel. Bland svenska deltagare märks bl.a. Thorbjörn Fälldin som var inbjuden till ett Bilderbergmöte 1978 och som senare samma år avgick som statsminister efter stridigheter inom den dåvarande motsvarigheten till Alliansen. Fälldin efterträddes av Ola Ullsten (FP) men ett år senare satt Fälldin åter vid rodret efter valet 1979. Fredrik Reinfeldt var inbjuden 2006 och vann valet
senare samma år. Stefan Löfvén frotterade sig med eliten 2013. Ett år senare
var det han som vann valet. En komplett lista över Sveriges samtliga deltagare
i mötet hittar du här.
Det är också spännande att ta en titt på hur det politiska
spelet just nu pågår och hur det ser ut att spela just Annie Lööf väldigt väl i
händerna. Anna Kinberg Batra föreslår en öppning gentemot Sverigedemokraterna
men är inte beredd att ge dem inflytande i maktens korridor. Effekten kan en
barnunge räkna ut – ingen kommer att tycka om ett sådant förslag utan det leder
bara till förlorade röster. I tillägg så börjat M-röster höras som kräver hennes avgång. Birgitta Ohlsson utmanar Jan Björklund om
partiledarskapet. Effekten blir naturligtvis att partiet kommer att framstå som
splittrat och därigenom locka till sig färre väljare. Sverigedemokraterna
meddelar att de kommer att sänka varje regering som inte ger dem inflytande,
oavsett det blir en höger- eller vänsterregering som föreslås. Samtidigt presenteras Centerpartiet och dess partiledare i väldigt positiva ordalag runt om i våra medier. Väldigt pedagogiskt...
Så låt oss konstatera att Annie Lööf med stor sannolikhet
blir vår nästa statsminister. Frågan som då kvarstår att besvara blir: ”I
vilken koalition kommer hon att ingå”? Blir det tillsammans med sina tidigare
Allianssyskon? Eller blir det en
blocköverskridande struktur tillsammans med Socialdemokraterna och Liberalerna?
Eller…? Det politiska spelet som just nu
pågår och som beskrevs ovan kan innebära att en allians mellan S, L och C kan
innebära att tillräckligt stort block för att stänga ute SD. Låt oss vänta och
se. Hur som helst, trenden är mycket tydlig - Det är inte vi som väljer våra
ledare. De väljs ut åt oss.
I inlägget från den 3/3 i år, med titeln ”Alla Presidentensmän” tog vi en titt på vilka kopplingar President Donald Trump kunde tänkas ha till
organisationen CFR – Council on Foreign Relations. Det jag bl.a. skrev i det
inlägget var följande:
”Jag blev häromdagen nyfiken på vilka kopplingar president Donald Trump
kan tänkas ha gentemot Council of Foreign Relations (CFR). Den som flitigt
följer den här bloggen vet att CFR är USA:s ”skuggregim” – alltså den
organisation som i praktiken leder världens just nu mäktigaste stat. Jag gjorde
därför en enkel sökning i Google” … ”Bland
det första som dyker upp är ett videoinslag från den just avslutade
presidentvalskampanjen. I den får Donald Trump frågan om vem eller vilka han
skulle vända sig till för råd i frågor som berör nationens säkerhet. Utan att
blinka svarar presidentkandidat Trump att Richard Haass definitivt skulle vara
en sådan person. Så vem är Richard Haas? Han är sedan 2003 ordförande för CFR
(president of CFR)… Vänta nu. Hade vi inte nyss fått veta att CFR (en
organisation som förresten skapats av David Rockefeller) skulle vara oroade
över president Trumps framfart? Hur hänger det här ihop? Svaret är att det
naturligtvis inte gör det. Som du redan märkt av tidigare inslag (från den
30/11 2016 med titeln "Vad händer härnäst i USA?") så vimlar det av
etablissemangets representanter i Trumps regering och bland hans närmaste
rådgivare.”
Det där är ju ganska spännande. Donald Trump lanserades ju
allmänt som s.k. ”anti establishment”. Delar av hans kampanj gick också ut på
att tydligt ge oss det intrycket. Men en titt under ytan ger oss alltså en helt
annan bild.
Trump och McMasters skakar hand på klassiskt frimurarvis...
Sedan publicerandet av just det inlägget visar det sig att YouTube
tagit bort ALLA videor där Donald
Trump berättar att Richard Haass var en person han skulle vända sig till i
frågor som rör nationens säkerhet. Det är soprent. Motiveringen som YouTube för
fram för sitt beslut att avsluta det konto som lagt upp just den videon är ”Copyright
infringements”. Detta känns en smula konstruerat med tanke på att videoinslagen
var hämtade från officiella utfrågningar som TV-sändes under presidentvalskampanjen
2016.Men, men… Är det så att det pågår
smygcensurering på YouTube?
Nåväl, hur gick det då. Vem utsågs till slut till National
Security Advisor i Trumps regering. Ja, efter ett kort mellanspel av Michael
Flynn så fastnade Mr Trump till slut för Lt. Gen. H. R. McMaster. Och ja, du
gissar rätt. Han är naturligtvis medlem i CFR. Går du sedan in och läser en
artikel i web-tidningen New American, en artikel från 25/2 med rubriken ” Some of Trump's Picks Have Troubling Linksto Globalism, CFR” så
får du med all önskvärd tydlighet klart för dig hur lite anti-etablissemang
Donald Trump faktiskt är och hur hårt knuten USA:s skuggregering. Precis som
sina 44 föregångare är han enbart en marionett.
Har du någon gång skänkt pengar till välgörenhet. Eller har du
någon gång skrivit under ett upprop på nätet, arrangerat av en organisation som
förefaller trovärdig? De flesta av oss svarar nog ja på de frågorna. Jag har
gjort det vid ett flertal tidpunkter och under utsträckta perioder. Jag har t.ex.
skänkt pengar till Greenpeace. Jag har skrivit under deras upprop angående exploatering
i Arktis. Jag har varit frestad att skänka pengar till Läkare Utan Gränsar och
Röda Korset – men faktiskt avstått. Alldeles nyligen skrev jag dock under ett
annat ”ädelt” upprop arrangerat av en organisation vid namn AVAAZ. Men jag har
slutat att blint ge mitt stöd åt dessa organisationer som jag egentligen vet väldigt
lite om. Jag har slutat därför att jag successivt kommit till insikt om att
dessa organisationer nästan uteslutande är toppstyrda. Basen utgörs av engagerade människor som med mycket goda avsikter kämpar, ofta ideellt, för en sak de brinner för. Men faktum är att i toppen, och utan insyn, styrs dessa organisationer av krafter som har en dold
agenda.
White Helmets logo. Givetvis en triangel...
I förra inlägget blev vi varse om att organisationen White
Helmets ser ut att ha haft en mycket tveksam roll i sarin-gasattacken nyligen i
provinsen Idlib i Syrien. I det inlägget skrev jag bl.a. följande:
Bilder från nedslagsplatsen visar hur White
Helmets personal tar hand om offren bara timmar efter att den utförts. De rör
sig i området iförda otillräckligt med skyddsrustning (inga handskar, masker på
en del medan andra saknar eller har satt på sig den slarvigt). Analytiker
påpekar att detta normalt skulle utgöra livsfara för personalen.
Vidare
påpekas det i artikeln att Al-Qaeda nyligen kidnappat ca 250 personer från
byarna Majdal and Khattab. Detta illdåd utfördes bara en vecka innan attacken
mot Idlib. Lokala källor menar att några av offren i Idlib utgörs av de saknade
från Majdal och Khattab.
Av ovanstående kan vi lätt få intrycket att White Helmets arrangerat sin egen "räddningsinsats". Vi kan också få intrycket att de har ett samröre med
Al Qaeda. Från tidigare vet vi att Al Qaeda skapades av oss här i väst (och ser
ut att fortfarande kontrolleras av dess skapare). I dagens videoinslag tar vi
därför en mer djuplodande titt på just organisationen White Helmets. I en
föreläsning signerad den brittiska undersökande journalisten Vanessa Beeley
serveras vi fakta som det är svårt att tillbakavisa. Vanessa är väl påläst och
har under många år arbetat som journalist i Mellanöstern. Palestina är hennes
specialområde men hon har också ägnat mycket tid åt konflikten i Syrien.
I föreläsningen ges vi en rundtur bland ett stort antal
mycket välkända välgörenhetsorganisationer. Vi får veta vilka krafter som står
bakom, hur de sponsras samt vilka andra organisationer de samarbetar med. Det
är en föga smickrande exposé för organisationer som Amnesty International,
Avaaz, Human Rights Watch, USAID, Läkare Utan Gränser samt nära nog samtliga
FN:s välgörenhetsorgan. Deras kopplingar till de vi i bloggen känner som ”Den
Globala Eliten” är väldokumenterad. Att vi ändå skänker pengar till dessa
organ, beror i stor utsträckning på att media ger dem ett slags legitimitet.
Media hjälper till att ta in dem i finrummet. Vi känner oss väl förtrogna och
trygga tillsammans med dem.
Fokus i videoinslagen i dagens inlägg ligger dock på Syrien
och White Helmets. Organisationen var 2016 favoriter till att få Nobels
Fredspris. De snuvades dock i sista stund från den utnämningen som istället
gick till Colombias president för arbetet med att mäkla fred med den s.k.
FARC-gerillan. Däremot tilldelades de 2017 en Oscars-statyett för bästa
dokumentär (short subject). Filmens namn är just The White Helmets. Detta är
blott 2 exempel på hur krafter här i väst försöker glorifiera organisationen.
Men det finns alltså tveksamheter, som t.ex. att:
Gruppen enbart är verksam i områden som
kontrolleras av rebellgrupper som Al Nusra-fronten och ISIS. Detta syns inte
minst i inspelningar från deras räddningsinsatser där det oftast i bakgrunden vajar
flaggor som avslöjar på vilket område de befinner sig.
Frågar du lokalbefolkningen i Syrien om vad de
tycker om The White Helmets möts du oftast av frågande blickar: ”-Vilka är de?”.
När du däremot ger en beskrivning av gruppen skiner dock intervjuobjektet ofta
upp och säger ”-Ahhh. Du menar The Nusra Front Civil Defense”?
Gruppens ledare nekades nyligen ett visum och deporterades
från USA (Dulles Airport Washington) eftersom han kunnat kopplas samman med
terroraktiviteter. Många tror att det var detta som avgjorde att Nobels Fredspris i slutändan inte kunde delas ut till White Helmets.
Gruppen beskrivs som oberoende, både politiskt
och finansiellt. Men de mottar stora summor (ca 100 miljoner dollar) i stöd
från både USA, EU och Storbritannien.
Gruppens sägs kämpa för att rädda liv i Syrien,
oavsett vilken sida offret tillhör. Ändå har medlemmar av White Helmets vid ett
flertal tillfällen setts och filmats i sammanhang där offren förnedras. De har
också setts i videor där regelrätta avrättningar utförs.
Detta är endast ett axplock av all den kontrovers som
cirkulerar kring dem. Ta en titt på dagens videoinslag och avgör själv. Leta
gärna på egen hand upp annat material på nätet som behandlar samma ämne. Det är
inte svårt att hitta seriöst och trovärdigt material. Jag lägger med ytterligare
2 korta videoinslag inslag här nedan.
Det var ett tag sedan jag skrev om någon av alla dessa
terroristattacker som inträffar ned jämna mellanrum i någon europeisk storstad.
Jag har hoppat över Köpenhamn, Paris, Bryssel, München. Berlin och London.
Anledningen därtill är att de tycks följa ett välbekant mönster som vi redan
täckt i ett flertal inlägg i den här bloggen. Vi kallar mönstret för ”false
flag attacks”. Nedan hittar du länkar till inlägg i den här bloggen på just
temat false flag attacks.
Vill du veta mer om
vad som kännetecknar en sådan attack rekommenderas dagens första videoinslag –
ett slags manual för nybörjare. Här får du veta allt om vad som bör ingå.
När nu en terrorattack inträffar på min egen hemmaplan – i
Sverige, Stockholm – så känns det dock värt att ta en närmare titt på just den
här händelsen. Finns det tecken på att det kan ha varit en false flag eller ej?
Jämför vi med de 10 komponenterna från
videoinslaget så upptäcker vi att oroväckande många – faktiskt det stora
flertalet - av dessa kan bockas av. Vad som är särskilt alarmerande är det
faktum att det bara 1-2 dagar innan attacken genomfördes en terrorövning, en
s.k. drill exercise, med ett scenario som var mycket likt det som senare
inträffade. Läs exempelvis en artikel i Expressen från den 10/4-2017 med
rubriken ” Övade dagen före – Åhléns var ett av målen”. Fokus i artikeln ligger på en intervju
med sjuksköterskan Agneta Carlswärd Kjellin. Följande är hämtat från Expressens
artikel:
” Dagen innan övade hon på ett fiktivt scenario där en bomb placerades på
Åhléns.
– När jag fick höra vad som hade hänt kunde jag knappt tro att det var
sant. Det var ju precis som det vi hade övat på, säger hon.”
Du kanske inte ser detta som något märkligt men om du
betänker det faktum att liknande ”drill exercises” också genomförts i direkt
anslutning till åtminstone följande terrorattacker så kanske en stilla undrar
väcks i ditt sinne:
Oklahoma City 1995
Elfte september 2001
Madrid 11 mars 2004
London 7/7 2005
Stockholm 2010
Oslo/Utøya 2011
Sandy Hook 2012
Boston Maraton 2013
Konstgödselfabriken i West, Texas, 2013
13 november 2015, Paris
San Bernardino, Kalifornien, 2015
Westminster, London 2017
Drottninggatan, Stockholm, 2017
Listan är hämtad från en artikel i ”Peter Harold – Skrivarens
blogg” (se vidare länk). I artikeln beskrivs attentaten samt respektive drill exercise mer utförligt. Det
kan tyckas att även den mest hårdnackade konspirationsskeptikern borde lyfta på
ögonbrynen åt detta faktum.
Men om inte det räcker, vad sägs då om Tunnelbaneattacken i
London 2005. Här pågick det en gigantisk drill exercise samtidigt som den
riktiga inträffade. Det scenario som övades involverade 3 st
tunnelbanestationer. Det var exakt just de 3 stationer som senare kom att
angripas.
Någon kanske undrar vad sannolikheten är för att något
sådant här ska inträffa rent slumpmässigt. Ett försäkringsbolag tog på sig uppgiften
att räkna ut det hela, enbart med fokus på den första 10-årsperioden (alltså
1995-2005). Det kom fram till att chansen för detta var 1 på 10 upphöjt till 41.
För att sätta det i perspektiv så kan vi konstatera att antalet sandkorn på
jordklotet beräknas till 10 upphöjt till 18. Här kan vi alltså tala om att
hitta en nål i en höstack… (se video om false flags i allmänhet samt nämnda
uträkning i synnerhet).
Redan här kan vi alltså konstatera att Lastbilsattacken i
Stockholm kvalificerar in som klart misstänkt vad gäller möjlig false flag. Det
finns andra tecken. Bara det faktum att en terrorist kommer gående längs
Stockholms gator med en väska fylld med sprängmedel och att han råkar ”snubbla
över” en lastbil ståendes nära Stockholms viktigaste gågata, övergiven och med
nyckel i. Hmmm… Även symbolik och numerologi talar sitt tydliga språk. Precis
som i fallet med händelserna i London 2005 så hittar vi favoritsiffrorna 7-7-7
dolda i datumet (2+1+4 samt 7 och 7).
Vidare kan man konstatera att filmsekvenser från
Drottninggatan bara minuterna efter attentatet visar på ett antal tveksamheter.
Lastbilen har t.ex. lyckats krossa en blomkruka som stod i dess väg medan nästa
blomkruka som också står just där spåren drar fram, ändå är helt oskadd (ta en
titt ca 9m50s in i sista videoinslaget idag). Vidare hittar vi en helt intryckt glasruta
trots att spåren indikerar att lastbilen drog förbi flera meter ifrån (på andra
sidan gatan). Det finns m.a.o en hel del
som behöver utredas och förklaras vad gäller attacken mot Drottninggatan den
7/4-2017.
Nyheterna domineras av den senaste dödliga flygattacken mot staden Khan Sheikhun i provinsen Idlib i Syrien. Det kemiska stridsmedlet sarin har använts med ett stort antal civila
dödsoffer - både vuxna och barn – som resultat. Scenerna är förfärliga. Allt
tyder på att det är den syriske presidenten Al Assads styrkor som ligger bakom.
Världen förväntar sig kraftfulla åtgärder.
Media i väst har redan bestämt sig för den syriska regimens
skuld. Krigsrubriker pumpas ut, den ena mer fördömande än den andra. Alla
försök att hävda något annat avfärdar våra journalister som dimridåer. Detta
exemplifieras av ett citat från Aftonbladets krönikör Wolfgang Hansson som
skriver följande:
”Målet med Syriens och Rysslands desinformation är inte att vi ska tro
på deras version. Viktigast är att lägga ut dimridåer och så ett frö av tvivel.
Tillräckligt för att världen ska tveka att agera. Hur länge ska omvärlden göra
Assad och Putin till viljes?” (länk till hela artikeln)
Men att avgöra vad som är sanning och lögn i målet är
ingalunda enkelt. Beakta till exempel bifogad artikel från den arabiska
nyhetssajten Al Masdar News (AMN) – från 4/4 2017 med rubriken ” Jumping toconclusions; something is not adding up in Idlib chemical weapons attack”. Det är en lågmäld och analytisk artikel som med all rätt sår tvivel i västliga
medias förhastade slutsatser. Det påpekas bl.a. att:
Bilder från nedslagsplatsen visar hur White
Helmets personal tar hand om offren bara timmar efter att den utförts. De rör
sig i området iförda otillräckligt med skyddsrustning (inga handskar, masker på
en del medan andra saknar eller har satt på sig den slarvigt). Analytiker
påpekar att detta normalt skulle utgöra livsfara för personalen.
Vidare påpekas det i artikeln att Al-Qaeda nyligen
kidnappat ca 250 personer från byarna Majdal and Khattab. Detta illdåd utfördes
bara en vecka innan attacken mot Khan Sheikhun. Lokala källor menar att några av offren
i Idlib utgörs av de saknade från Majdal och Khattab.
Ytterligare fakta som ifrågasätter den officiella
versionen av vad som hände utgörs av ett nyhetstweet från Orient TV. I det
fördöms den syriska regimens användande av saringas. Problemet är bara att just
detta tweet publicerades ett par timmar före själva attacken.
I tillägg ska vi komma ihåg att Al Assads styrkor har ett
kompakt övertag i konflikten. Att i det läget genomföra en attack mot den egna
befolkningen ter sig som helt ologiskt. Regimen skulle ha allt att förlora och
ingenting att vinna på ett sådant agerande.
En analys av attacken mot Idlib indikerar alltså att det
mycket väl kan röra sig om en ny s.k. False Flag attack. I den här bloggen har
vi ju tidigare sett många exempel på att sådana utförts tidigare. Inte minst
den kampanj som gick under namnet Operation Gladio (länk till inlägg från den 24/10-2013)..
Vem minns boken och filmen med titeln ”(Och) alla
presidentens män”? Boken skrevs 1974, filmen släpptes 2 år senare. Det handlar
om Watergate-affären; hur den avslöjades av 2 grävande journalister, Carl
Bernstein och Bob Woodward vid Washington Post. Affären började med gripandet
av fem män för inbrott i det demokratiska partiets högkvarter i Watergate-komplexet
den 17 juni 1972. FBI kopplade inbrottstjuvarnas kontanter till en slaskfond
som användes av kommittén för omval av presidenten (CRP), den officiella
organisationen för Nixons kampanj. I juli 1973 avslöjade de bevis som
anbringats mot presidentens personal, inklusive vittnesmål från tidigare
anställda (i en utredning som genomfördes av Senate Watergate Committee) att
president Nixon hade ett bandinspelningssystem i sitt kontor och att han hade
spelat in många konversationer. Affären ledde så småningom till att president
Nixon tvingades avgå den 9/8 1974. Boken och filmen handlar alltså ytterst om
vad vi kan veta om en person genom dennes kopplingar till andra individer och organisationer.
Jag blev häromdagen nyfiken på vilka kopplingar president Donald Trump kan tänkas ha gentemot Council of Foreign Relations (CFR). Den som
flitigt följer den här bloggen vet att CFR är USA:s ”skuggregim” – alltså den
organisation som i praktiken leder världens just nu mäktigaste stat. Jag gjorde
därför en enkel sökning i Google med hjälp av söksträngen ”Trump CFR”. Det jag fick
upp var sida upp och sida ner med artiklar om hur oroade CFR är över den ”rebelliske”
Trumps framfart. Kom ihåg att vissa ser honom som anti-etablissemang. I dessa artiklar uttrycker sig kända
konspirationsteoretiker (däribland Alex Jones) triumfatoriskt över att någon
äntligen punkterat Den Globala Elitens kontroll och maktapparat. En folkets man
har stoppat denna diaboliska organisations strävan efter att införa New World
Order. Men stämmer detta eller är det möjligen ett falskspår som placerats ut för att förvilla oss? För egen del är jag skeptisk till tankar om att Trump skulle vara en "folkets man". Som indikerats i
tidigare inlägg tror jag tvärtom att Trump är Den Globala Elitens marionett. Såvitt
jag kan se passar Trump perfekt i ett scenario som i slutändan leder till att
New World Order införs.
Richard Haas, Trumps råd- givare i frågor om nationell säkerhet
Därför sökte jag med hjälp av Google vidare. Jag la till ett
ord i söksträngen så att det nu stod ”Trump CFR connections” i den. Vips
börjar resultatet bli mer intressant.
Bland det första som dyker upp är ett videoinslag från den just
avslutade presidentvalskampanjen. I den får Donald Trump frågan om vem eller
vilka han skulle vända sig till för råd i frågor som berör nationens säkerhet.
Utan att blinka svarar presidentkandidat Trump att Richard Haas definitivt skulle vara en sådan person. Så vem är Richard Haas? Han är sedan 2003
ordförande för CFR (president of CFR)… Vänta nu. Hade vi inte nyss fått veta
att CFR (en organisation som förresten skapats av David Rockefeller) skulle
vara oroade över president Trumps framfart? Hur hänger det här ihop? Svaret är
att det naturligtvis inte gör det. Som du redan märkt av tidigare inslag (från
den 30/11 2016 med titeln "Vad händer härnäst i USA?") så vimlar det av etablissemangets representanter i Trumps regering och bland
hans närmaste rådgivare. Newt Gingrich och Rudy Giuliani för att bara nämna två.
Men Richard Haas, ordförande i CFR, verkade särskilt
intressant (länk till Wikipedia text här). Därför gick jag vidare och sökte mer information om honom. Bland det han gjort
utöver sin tid som ordförande i CFR ingår följande
Särskilt sändebud till Nordirland där han
verkade för att arbeta fram det fredsfördrag som undertecknades av protestanter
och katoliker 1998
Mellan åren 2001 – 2003 var han strategisk
rådgivare åt president Bush och arbetade då inom state department
År 1991 blev han belönad av president George H W
Bush (alltså Bush senior) med en medalj för sitt arbete med att ta fram
strategier för USA:s agerande under Kuwait-kriget (alltså det första kriget mot
Irak).
A world in disarray
Utöver det är han författare till
ett flertal böcker. Hans
senaste verk bär titeln ”A World in Disarray: American Foreign Policy and the
Crisis of the Old Order”. Eftersom detta är just hans senaste verk blev jag
särskilt intresserad och försökte ta reda på vad den handlar om. Jag sökte upp boken på Amazon.com (länk här). Det står
inte särskilt mycket av värde i den allmänna beskrivningen av boken, så därför
sökte jag upp recensionerna av densamma. Recensioner på Amazon är i sig ganska
intressanta. Vi ska ju tro att de flesta skrivits av privatpersoner som du och
jag. Men många av recensionerna skrivs av personer som har en koppling till
författaren, boken eller en organisation som vill promota boken. Den första
recensionen jag hittade faller troligen inom den senare kategorin. Här är recensionen i sin helhet:
“In a
"World In Disarray" Dr. Haass gives a comprehensive and thoughtful
overview of the old international world order and how we got where we are
today. Additionally he offers an objective analysis, covering all the hot spot
areas from Russia, the Middle East, China and nuclear nonproliferation. Haass
also prescribes substantive solutions for steps both governments and civil
societies can take at coming up with better and more feasible foreign policy
decisions for a more complex as he refers to it "world order 2.0." A
badly needed breath of fresh air for a new American foreign policy and a must
read for global citizen.
Andy Laub- Young
Professionals in Foreign Policy, Director.”
Intressant tycker jag. I boken ger
alltså Richard Haas oss en översikt av hur The Old World Order växte fram och
hur den påverkat oss fram tills nu. Därefter beskriver han alla konflikter som
pågår idag. All oro vi ser runt om i världen. Han avslutar genom att ge råd för
hur och med vilken policy vi kan ta oss ur den knipa världen befinner sig i. Han
beskriver hur vi kan ta oss till ”World Order version 2.0”. Hmmm. Låter inte
det bekant? Låter inte det som en policy för att gå mot en ny världsordning? En
New World Order? Kom alltså ihåg att denna bok skrivits av den man som Donald
Trump litar på allra mest i frågor om nationell säkerhet och utrikespoltik!!!
Tror du fortfarande att Donald Trump är anti-etablissemang?
Två veckor har gått med Donald Trump vid rodret. Det är två
veckor som knappast lämnat någon oberörd. För det stora flertalet framstår han
som en oberäknelig galning. Men är han det? Eller ingår det han gör i en
noggrant uträknad plan? Vad går isåfall den planen ut på? Låt oss ta en närmare
titt.
Fredagen den 20:e januari Donald Trump som president för
Förenta Staterna. Här nedan sammanfattas de viktigaste punkterna bland vad som
hänt, beslutats och åstadkommits sedan dess:
Missiltest i Iran
Han meddelade Mexikos president Enrique Peňa
Nieto att den beryktade muren mellan de 2 länderna ska byggas och att Mexico
förväntas bidra med finansiering till densamma. Nieto svarade att han inte var
intresserad. Trump kontrade med ett hot om att införa höga tullavgifter på
Mexikanska importvaror. När inte heller detta hjälper har Trump börjat hota med
att skicka invasionstrupp över gränsen om inte så kallade ”bad hombres”
stoppas.
Förra helgen avbröt Trump abrupt ett
telefonsamtal med Australiens premiärminister Malcolm Turnbull. Detta sedan ett
avtal som upprättats under Obama-tiden kommit på tal – ett avtal som stipulerar
att USA ska taemot tusentals illegala
båtflyktningar från Australien. Trump blev upprörd och avslutade det planerade,
timslånga samtalet redan efter 27 minuter med orden ”Jag ska studera det här
dumma avtalet!”
Den iranska regimen genomförde helt nyligen ett missiltest. Fler sådana är planerade. Vita huset har utfärdat en officiell
varning riktad mot Iran. Man meddelar att en militär insats mot landet inte är
utesluten – och organisationen National Iranian American Council varnar för att
hoten kan sluta med en väpnad konflikt.
Donald Trump har med omedelbar verkan utfärdat
ett inreseförbud för alla personer med medborgarskap i något av följande 7
länder; Iran, Irak, Jemen, Syrien, Libyen, Sudan och Somalia. Detta inkluderar
personer med dubbla pass – vilket drabbar flera svenska medborgare. Irritationen
bland världens muslimer är mycket stor. I tillägg har Trump blåst av all
flyktingmottagning.
Trump har även agerat i mellanöstern-frågan. Han
har utlovat en flytt av den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem
– något som sticker i ögonen på palestinska företrädare. Stärkta av en
Israel-vänlig president har premiärminister Nethanyahu meddelat att närmare
5.000 nya bosättningar planeras på Västbanken. Palestinska företrädare är
bestörta, men USA med Trump i spetsen lär inte protestera (även om man
tillfälligt stannat upp och funderar på lämplig reaktion).
Trump har vidare lovat att förgöra terrorgruppen IS på bara 30 dagar.
På hemmaplan har Trump skrivit på ett avtal som
ger grönt ljus åt byggandet av en oljeledning genom ett miljömässigt känsligt
område i North Dakota. Under Obama-tiden lyckades en stor proteströrelse efter
många om och men få stopp på de här planerna. Men nu rivs alltså det beslutet
upp med motiveringen att många nya amerikanska jobb kommer att skapas.
Med samma motiv som grund har
Trump-administrationen valt att riva upp flera planerade handelsavtal –
däribland TPP (med Asien) och TTIP (med Europa).
Dessutom verkar klimatavtalet från Paris vara i farozonen för att rivas upp av
Trump.
Listan kan göras längre (vi har ju inte ens nämnt alla
historier om "fake news", anklagelser mot CIA och mot media-kåren) men vi stoppar
där. Vill vi säga något positivt om allt
detta kan vi konstatera att USA åtminstone har fått en handlingskraftig
president. Skulle vi göra motsvarande analys av Stefan Löfvens första 2.5 år
vid makten skulle listan i det närmaste bli tom. Han har initierat några
utredningar, kommenderat 150 militärer till Gotland, fått till ett oavgjort
resultat mot två svenska kommuner i frågan om att lagra ryska gasrör i svenska
hamnar och … ja… mer än så blir det väl inte… Eller?
Trump och hans favoritsymbol
Men vad gäller Trump är det alltså det negativa omdömet som överväger. Vi får
bilden av en protektionistisk president som inte tvekar att spela ett
utrikespolitiskt spel med mycket, mycket höga insatser. Något som politiken
gentemot Mexiko och Iran tydligt speglar. Vad händer när motsvarande taktik
används gentemot Kina eller Ryssland? De lär inte skrämmas av lite sanktions-
eller vapenskrammel.
För egen del tycker jag att allt det här tydligt indikerar
vart vi är på väg. Världens skuggregim använder sig av Trump-kortet på
klassiskt vis med hjälp av den välkända taktiken kallad ”Hegels dialektik”,
d.v.s. Tes + Anti-tes à
Syntes. Ta alltså två extrema ståndpunkter (tes och anti-tes), gnid dem mot
varandra och ut kommer det på förhand önskade resultatet (syntes). I motsats
till de senaste årtiondenas stävanden mot globalisering – med frihandelsavtal,
fri rörlighet över gränserna och nationalstatens minskande betydelse –
introduceras nu en makt med rakt motsatt agenda. Både Trumps valseger, sättet
han inlett sin ämbetsperiod på samt Brexit-rörelsens framgångar är tydliga
exempel på detta. Nu är det stängda gränser, nationalism och något som gränsar
till fascism som gäller. Vi har några år framför oss där vi kommer att få se de
fasansfulla effekterna av en extrem sådan politik. När det hela är över så
kommer världens befolkning att be om, ja just det… New World Order. Vi kommer
att vara företrädelsevis positiva till en världsregering i FN:s regi. Och vem tror
ni kommer att leda den? Jag skulle inte bli förvånad om ett välbekant ansikte
dyker upp – Barack Obama. I kölvattnet av detta kommer FN:s egen, på förhand
framtagna världsreligion att förespråkas, den som beskrivits i inlägget ”FN:sockulta agenda”.
Jag tycker att mycket tyder på att det är så här Trump ska
förstås. Och vi har bara sett början på detta. Men förtvivla inte. Glöm inte
vad som väntar vid regnbågens slut. Glöm inte löftet som utfärdades i förra
inlägget – det om ” Konspirationen. Hypotesen. Bevisen – Profetior, del 2”
Vad var det som egentligen avgjorde det amerikanska
presidentvalet? En viktig faktor som nu lyfts fram i eftervalsanalysen är s.k.
Fake News – påhittade nyheter. Bland det absolut vikigaste i den kategorin hör
de läckta e-mailen från både Hillary Clintons och John Podestas privata servrar
(den senare en f.d. Chief of Staff för Bill Clinton 1998-2001 samt Hillary
Clintons stabschef under valkampanjen). De läckta mailen fick Donald Trump att
börja prata om att paret Clinton ägnat sig åt kriminell verksamhet. Trump
lovade att ”spärra in” paret Clinton om han själv blev vald. Bakom läckan
ställde sig organisationer som WikiLeaks (med Julian Assagne i spetsen) samt
Anonymous – en välkänd s.k. Hackergrupp.
Så vad var det då för information som dolde sig bakom dessa
eMail? Här råder det total förvirring och här kommer meningarna att gå isär
under en lång tid framöver. Ur den förvirringen uppstod ett rykte som kommit
att gå under namnet ”Pizzagate”. Pizzagate beskrivs på följande vis i Wikipedia:
” Reports of this conspiracy theory emerged during the 2016 United
States presidential election cycle. The theory was started by Internet users
reading John Podesta's emails released by Wikileaks in early November 2016.
Users speculated that some words in Podesta's emails were code words for
pedophilia and human trafficking. The theory also proposed that the ring was a
meeting ground for satanic ritual abuse. Other claims that the theory proposed
include the use of handkerchief codes (interpreted from a widely-cited email
with a "Pizza-related" handkerchief), the alleged use of pedophile
symbols in the logos of various organizations, and John Podesta and his brother
Tony Podesta's alleged connection to the disappearance of Madeleine McCann.”
Bröderna Podesta utpekade som misstänkta
i fallet Madeleine McCann
En minst sagt ganska snaskig historia som du märker, med
inslag av anklagelser om både pedofili, satanism och mord. Som du märker
poängterar man nu från officiellt håll att ryktet var falskt. Samtidigt är
detta en historia som fick mycket stor uppmärksamhet under valkampanjen. Det
var många i alternativmedia som ”svalde det här betet, med hull och hår”. (dock
varken WikiLeaks eller Anonymous). Konsekvenserna av det här falska spåret kunde
ha blivit dödliga. Den 4:e december attackerades den utpekade pizzerian och
dess ägare av en man beväpnad med gevär och pistol. Mannen sköt vilt omkring
sig, men ingen kom till skada (se länk till artikel i Washington Times om
händelsen).
Så hur uppstod ryktet? Vem spred det? Och varför fick den
sådan spridning? Om vi börjar med det senare så finns det en tydlig förklaring
till varför ryktet gick som en löpeld genom alternativmedia. Detta beror på att
det sedan tidigare florerar mängder av historier om att eliten, inte minst den
politiska eliten, ägnar sig åt pedofili, sexuella ritualer och även mord. Söker
du på exempelvis på YouTube så märker du att denna webbsida svämmar över av
material som tar upp just det ämnet. Detsamma gäller andra liknande sidor inom
alternativmedia. Mycket av materialet förefaller trovärdigt. Mycket trovärdigt.
Materialet backas ju dessutom upp av nyheter som till och med når ut i
mainstream medias kanaler – historier som faktiskt leder till åtal. Det är inte
sällan vi nås av nyheter om pedofilnätverk som avslöjas. Det är förvånansvärt
ofta som dessa nätverk inkluderar individer som tillhör samhällets topp. Ett
exempel är det nyligen avslöjade nätverket i Norge där du bl.a. hittar högt
uppsatta chefer i näringslivet bland de som anklagas. Men att hävda att ovan
nämnda material från YouTube och alternativmedia är bekräftad sanning är att gå
för långt.
Så vem spred ryktet? Här står etablissemanget med både
politiker, media och myndigheter enade bakom ett anklagande finger – det var
Ryssland som hackade sig in i dessa datorer och planterade falskt material som
sedermera läckta ut. Borde vi inte fråga oss vad det finns för bevis för en
sådan anklagelse? I en artikel från BBC från 10:e december hänvisas till källor inom CIA för att
få tyngd bakom detta. Men vänta nu - var det inte CIA som låg bakom de falska ryktena om att Irak år
2002 skulle ha tillgång till massförstörelsevapen? Falska rykten som sedermera
ledde till ett krig och 10 år lång amerikans ockupation av landet? Hur många människoliv gick inte till spillo på grund av det falska ryktet?
Hur som helst – resultatet av debaclet ovan (förutom att det
kommer att varnas för Ryssland som en alltmer farlig fiende) blir en attack mot
Fake News och de som nu pekas ut som spridare av falska nyheter. Det blir alltså
en attack mot alternativmedia. Facebook och Google har redan börjat se över hur
man ska kunna filtrera bort nyheter och rykten av oönskat slag. Andra lär följa
efter. Visst är det väl skönt att veta att våra överordnade ”tar hand om oss
och skyddar oss från allt som kan vara farligt i denna värld” J
Men hur vet vi att det inte var etablissemanget självt som
planterade detta spår, just för att få en möjlighet att gå efter
alternativmedia? Borde inte frågan ”Who benefits” vara relevant i det här
läget?
Det tog inte många dagar innan den nyvalde presidenten,
Donald Trump, började backa på ett flertal vallöften. Han började visa sin
rätta färg. Plötsligt stod han där och hyllade Hillary Clinton och hennes make
Bill för deras ”fantastiska insatser” för det amerikanska folket. I
klimatfrågan lät han inte längre lika övertygad som han gjort under kampanjen. ObamaCare
kanske inte alls var så dåligt trots allt… det borde räcka med ett namnbyte
smärre justeringar av innehållet. En närmare analys av de nomineringar Trump
gjort indikerar att ingenting alls har förändrats. Istället är det åter
etablissemangets krafter som ges plats även i hans regering. Ta en närmare titt
på namn som Rudy Giuliani och Newt Gingrich och fundera över vad de har
uträttat tidigare så borde en annan bild av verkligheten sakta växa fram. Det
vi borde inse i ljuset av detta är att hela valet (återigen) varit ett enda
långt skådespel. En charad fylld med dramatiska utspel och avslöjanden som
enbart bör betraktas som ren underhållning. Eller ren och skär lögn om vi så
vill. Lyssna på James Corbetts’ korta eftervalsaanalys så förstår du vad jag
menar. Följ gärna de råd vi får från James: teckna ner alla löften han gav
under valkampanjen och följ upp hur han faktiskt kommer att agera och leverera i
varje sådan fråga.
Direkt efter valet utbröt oroligheter runt om i USA. På ort
efter ort samlades människor för att demonstrera sitt missnöje med
valresultatet. Demonstrera mot Trump. Demonstrationerna blev vid ett flertal
tillfällen våldsamma. Efter detta har tveksamheter kring själva valproceduren och
rösträknandet uppdagats. Det finns de som menar att datorerna som använts för
sammanställandet av röstresultatet har hackats och manipulerats av obehöriga
individer, grupper eller till och med stat(er). Detta har lett till att rösterna
i några av staterna i skrivande stund räknas om – för hand. En sådan omräkning
tros gynna Hillary Clinton. Donald Trump å sin sida ”sitter inte stilla i båten”.
Han menar att miljontals röster borde betraktas som ogiltiga – att någon lagt
dess röster åt personer som inte är röstberättigade och i en del fall till och
med avlidna. Så kriget fortsätter i någon mening och kan mycket väl leda till
ett eftermäle i någon form. Kan följande sceanerio måhända vara tänkbart?
Demonstrationer mot Trump
”Omräkningen av rösterna resulterar i att Hillary
till slut hävdas som vinnare. Putins Ryssland pekas ut som en av de drivande
krafterna i det nätverk av hackare som legat bakom intrånget i de datorer som
använts i rösträknandet. Trump fortsätter att hävda valfusk och lutar sig mot
att miljontals röster är att betrakta som illegala. Kaos utbryter på gatorna
runt om i landet. Anhängare till respektive kandidat drabbar samman i alltmer
våldsamma uppgörelser. Polis och militär kallas in för att stävja. Detta leder
till att undantagstillstånd (Marshall Law) utlyses av Donald Trump som trots
allt kvarstår som de facto president.”
En vågad gissning måhända. Vi får avvakta och se vad som
faktiskt händer.
En annan favorit som analyserat årets USA val är Walter J
Veith. Veith börjar med att konstatera att Hillary Clinton och Donald Trump är
släkt. De är i 19:e led kusiner med varandra. Sett till blodsband spelade
alltså valet ingen som helst roll. Veith lägger också en hel del fokus på
profetior. En av dessa ”profeter” som lyfts fram är Homer Simpson. Ska vi tro
på vad Homer Simpson förutspår kommer Trumps tid som president att leda till
finansiell kollaps där ett utfattigt USA blir beroende av hjälp från Kina.
Hillary kommer att bli den som efterträder Trump.
Men huvudfokus i Veiths valanalys ligger på andra profeter
och profetior – särskilt då bibelns profetior i Danielsboken och Uppenbarelseboken.
Han lyfter fram den slutsats som Martin Luther m.fl. kom fram till under
Reformationen: nämligen att Katolska Kyrkan och USA är de två odjur (beasts)
som bibeln varnar mänskligheten för. Vidare lyfter han fram en text från Uppenbarelseboken
som säger att ”The second beast will form an image of the first beast”.
Innebörden av detta är att USA med tiden kommer att utvecklas till an avbild av
påvestaten. Veith menar att om bibelns profetior ska kunna uppfyllas så innebär
det att vi återigen ska gå mot tider där kyrka och stat i USA inte längre hålls
åtskilda utan att de i allt högre grad förenas. Detta bör vi alltså vara
vaksamma på.
I en brilliant analys lyfter han fram hur den ”hegelianska
dialektiken” (d.v.s. den globala elitens favoritmetod för att genomföra
politisk förändring) kommer att användas (och redan används) för att få det
amerikanska samhället att röra sig i precis den just beskrivna riktningen.
The Lyndon Johnson Amandment
Vi får bl.a. veta att paret Trump/Pence har lovat att
upphäva det som kallas för ”The Johnson Amendment”. Detta innebär att USA
kommer att öppna upp för religiösa krafters inblandning i det politiska livet
igen, på ett sätt som inte varit möjligt sedan Kennedys dagar. Notera att den
kristna evangeliska rörelsen kan ha varit tungan på vågen i valet. De s.k. karismatiska
teve-evangelisterna ställde sig helhjärtat och nära nog mangrant bakom Donald
Trumps kampanj. En del gick så långt att de talade om för sina
församlingsmedlemmar att en röst på Clinton vore jämställt med att begå en synd.
En titt på Trumps s.k. ”advisory board” avsöjar en hel del om hur religionens
ledare nu tar plats i politikens finrum. Särskilt då katoliker och
evangelister.
2017 innebär att Reformationen firar 500 år. Det är snart 500
år sedan (den 31/10 år 1517) som Martin Luther spikade upp sina 95 teser, sin
protest, på porten till slottskyrkan i Wittenberg. 2017 kommer med att innebära
slutet för den protesten. Vi kommer att se religiösa krafter gå samman i
förening. De kommer att deklarera enighet. Just nu pågår förhandlingar mellan
Påve Franciskus och övriga kristna församlingar som syftar till att göra ett
sådant samgående möjligt.
Trump har anfört att han tänker ”minska gapet mellan kyrka
och stat”. Han har lovat att montera ned de lagar som skiljer stat och kyrka
från varandra. Så medan USA i allt högre takt går mot att förena kyrka och
stat så växer sig Vatikanen allt starkare och starkare - helt i enighet med
bibelns profetior.