Den Stora Konspirationen

Notera: Bloggen fungerar både som bok och blogg. De första inläggen samlas under fliken "Bakgrund" (se ovan). Bloggens struktur förklaras i fliken med samma namn. Bästa sättet att få ett grepp om vad bloggen går ut på är att se föreläsningen från 2016-09-11 (se flik ovan).

Visar inlägg med etikett Nyhetsflödet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nyhetsflödet. Visa alla inlägg

torsdag 21 september 2017

Tidens tecken, stundens sanning - och Tredje Världskriget




Noas ark
Kan du tolka tidens tecken? Förstår du dig på nutidens, eller stundens sanning? Genom historien har detta varit av yttersta vikt. Men trots detta är det  ytterst få som försöker förstå den sanning som gäller för stunden. Alltför ofta köper vi in på den sanning som gäller för majoriteten. Vi nöjer oss med det och väljer att inte gå djupare i analysen. Vi väljer den enkla vägen som betyder att vi kan fortsätta våra liv utan att behöva bekymra oss. Vad värre är – de människor  som trots allt gör ett ärligt försök att förstå stundens sanning och sedan också presentera den – de blir ignorerade och förlöjligade. Noa var en sådan person. Den sanning han presenterade var inte populär. Han blev ignorerad. Detsamma gäller för våra tider. Det finns idag människor som presenterar en ”stundens sanning” som inte är populär. Den går tvärs emot den populistiska sanningen, den som det stora flertalet tror på. Idag kallar vi dessa människor för ”foliehattar”, konspirationsteoretiker eller religiösa fanatiker. Men är det rätt? Har vi analyserat stundens sanning tillräckligt för att med säkerhet kunna avfärda dessa människor som knäppgökar? Eller riskerar vi att gå samma öde till möte som de som valde att inte lyssna på Noa?

I de kommande inläggen ska vi följa en föreläsningsserie signerad nyzeeländaren Bruce Telfer. I den här DVD serien, som fått namnet ”Bible signs of the End” presenterar Telfer just sin egen syn på ”stundens sanning”. Han gör det genom att analysera den nutida  händelseutvecklingen och jämföra denna med historiskt referensmaterial samt inte minst – Bibelns profetior. Hans presentation är enkel och lättfattlig. Det som presenteras i den här DVD serien speglar nästan exakt min egen syn på stundens sanning. Därför har jag valt att ta med den i sin helhet i bloggen.

Det första som Mr. Telfer konstaterar är att tredje världskriget (WW3) med stor sannolikhet är mycket nära förestående. En av anledningarna till att han drar den slutsatsen är att världens maktelit tycks tro detsamma. Några exempel:
  • Påve Franciskus sade redan i september 2013 att tredje världkriget närmar sig, steg för steg.
  • Vladimir Putin uttryckte i ett tal från 2014  att ett tredje världskrig är i det närmaste oundvikligt.
  • Samma bedömning ger det kinesiska kommunistpartiet uttryck för – att en storkonflikt med USA är oundvikligt.
  • Lord Jacob Rothschild ger sine aktieägare rådet att ”skydda sina rikedomar” snarare än att spekulera.
  • WikiLeaks har avslöjat en hemlig amerikansk attackplan. Målet för attacken? Ryssland.
  • Vi ser tydliga tecken på att Kina och Ryssland närmar sig varandra i ett allt mer intimt samarbete, även militärt. I Syrien finns det t.ex. både ryska och kinesiska rådgivare till president Assad.
  • Domedagsklockan stod vid tiden för Telfers föreläsning på ”3 minuter före midnatt”. Numera har den flyttats 30 sekunder närmare igen, till 2,5 min i tolv (se separat videoinslag om detta)
  • Makteliten i världen har börjat investera tungt i landningsbanor och mark i Nya Zeeland. Det pågår, vad som kan beskrivas som en massflykt dit.


Så varför tror världens rikaste och mäktigaste att vi rör oss mot WW3? Varför flyttar de till avlägsna platser på jordens yta. Det är detta som Telfers videoserie handlar om. Det är det vi ska titta på i de kommande inläggen i den här bloggen.

Bruce Telfer börjar sin analys med att ta tempen på ”det amerikanska imperiet” – USA. Ja, han använder den termen redan i inledningen och sedan staplar han bevisen som tydligt visar att USA är ett imperium. Det är det mäktigaste imperiet vi haft sedan Romarrikets dagar. Och det är ett imperium, som riskerar att falla inom kort. Bevisen består bl.a. av en stor mängd citat från kända representanter för den amerikanska administrationen. De är inte hemlighetsfulla eller blygsamma när de uttrycker vilken den amerikanska agendan är – nämligen världsvid dominans.  En bok med titeln ”Americas deadliest export – democracy” skriven av William Blum är också avslöjande. I denna går författaren igenom hur USA genom export av sin egen version av ”demokrati” tagit kontroll över stora delar av världens länder. Blum lyfter fram att USA sedan WW2:
  • Försökt att störta mer än 50 demokratiskt valda regeringar
  • Släppt bomber över fler än 30 självständiga nationer
  • Försökt avrätta  mer än 50 utländska ledare
  • Blandat sig i den demokratiska processen och valmekanismen i många länder samt
  • Stoppat nationers strävanden mot ett oberoende


USA har militära baser spridda över hela världen. I länder som USA inte kontrollerar har man omringat landet ifråga med militära baser – Iran, Kina och Ryssland är några sådana exempel. USA övervakar oss som individer med teknik som möjliggör datainsamling av närmast ofattbar storlek. USA bär varje tecken på att vara just ett imperium.

I den vidare analysen går sedan Telfer igenom hur USA, med hjälp av finansiella konstruktioner som understödjer sin egen valuta dollarn, lyckats bibehålla sin maktposition. Han går igenom en vida känd sådan konstruktion som kallades Bretton-Woods (från 1944). Bretton-Woods innebar att dollarns värde var knutet till guld medan övriga världens valutor knöts till dollarn. Det var en konstruktion som med automatik befäste dollarns position som världens dominerande och viktigaste valuta. Men det fanns ett problem med den konstruktionen. Denna brist avslöjades 1971. Vietnam-kriget kostade den amerikanska staten enorma summor – pengar som kom att gräva djupa hål i landets guldreserv (i Fort Knox). Eftersom världens valutor var knutna till dollarn på samma sätt som dollarn till guldet så innebar reserver av dollar en stärkt egen valuta. Men dessa länder kunde enligt Bretton-Woods även växla in sin dollarreserv mot guld, vilket många valde att göra i slutet av 60- talet. När det var som värst kunde USA inte längre följa B-W avtalet. Guldreserven tog slut. Den onda spiralen gick så långt att landet i princip gick i konkurs. Men för att rädda sin valuta, drog sig USA ur Bretton-Woods (genom ett presidentbeslut) för att istället låta valutorna i världen flyta fritt. Det i sig löste inte problemet. Det medförde istället en finansiell instabilitet av sällan skådat slag. Valutor åkte upp och ner som en jo-jo. Investerare världen över hade kunskap om hur svag dollarn var – hur allvarlig situation i USA var. Få vågade därför investera i dollarn som istället hamnade i fritt fall. Något behövde göras. Exakt vad kommer Bruce Telfer att berätta mer om i del 2 av serien. Men se först del 1 som du hittar här nedanför.





onsdag 14 juni 2017

Fascinerande historia: Så styrs världen!!!

Fokus i dagens inlägg ligger på vår världshistoria. Du kommer att bli varse om hur det gick till när Storbritannien förlorade äganderätten till sitt eget land – en rätt som de sedan den dagen aldrig återtagit. Tvärtom har det förhållandet sedan dess istället expanderat till att också innefatta kolonierna – däribland USA, Kanada och Australien. Kanske har du redan gissat vilka det var som tog över och därefter vidmakthållit den här äganderätten. Just det, vi pratar om Vatikanen/ Påvestaten.

Prins Charles - Saviour of the World
Men dagens videoinslag inleder med en titt på Prins Charles förehavanden i nutid. Visste du att denne man sedan 90-talet varit djupt engagerad i miljöfrågor? Visste du att han blivit förevigad med en staty i Brasilien som fått det blygsamma epitetet ”Saviour of the World”? Visste du att allas vår Prince of Wales är ordförande i en organisation kallad IBLF – International  Business Leaders Forum. Gruppens fokus är miljön och s.k. sustainable development. Gruppen engagerar runt 100 av de största, mest inflytelserika företagen i världen. Gruppen beskriver sig själva, på egna hemsidan, på följande vis:

“IBLF Global is an independent NGO supported by companies, foundations and government agencies. Our mission is to engage business in implementing responsible business practices and creating responsible business cultures.”

Prinsen har m.a.o. blivit ”grön”. Men kan vi lita på ”klimatalarmisterna”? Som vi sett av flera tidigare inlägg så pekar mycket på att den s.k. klimatkrisen är en bluff. Den globala temperaturen har på 18-20 år inte alls stigit utan legat stilla på exakt samma nivå. Härnäst pratas det om ”en liten istid” som beräknas inträffa om 10-15 år. De 97 % av forskningsvärlden som sägs stå bakom klimatlarmet är i själva verket de ekonomiska och politiska företrädarna för ett stort antal forskningsorganisationer som fått svara på en enkät. Kan det tänkas att de svarat med kniven på strupen – att de känt att deras verksamhet skulle vara hotad om de svarade fel. Ganska mycket tyder på det för om du stället vänder dig till forskarna inom samma organisationer så är bilden inte så klar längre. Kan det vara så att det finns andra skäl till varför man låter larmklockorna ljuda över det s.k. miljöhotet? Låt oss undersöka det.

Sovjetunionen - Förtryckarregim eller
grönt föredöme?
Visste du att Sovjetunionen i sin konstitution från 1977 hade liknande formuleringar om sustainability inskrivna som FN har idag i sin Agenda 21/Agenda 2030? Minns vi Sovjetunionen som ett land inriktat på att främja miljön eller minns vi dem främst som ett land inriktat på att kontrollera och styra sin egen befolkning under diktatoriska former? Jag tror de flesta av oss är överens om att den senare beskrivningen är den bättre. Sovjet var tvärtom ett ganska nedsmutsat landområde – brunt snarare än grönt. Visste du att FN:s konstitution till ca 95% är en kopia av Sovjetunionens? Om vi nu är på väg mot en One World Government med FN vid rodret – ger detta faktum då goda vibrationer eller orsak till betänkligheter?

Föreläsaren i dagens videoinslag – Walter J. Veith - för ett liknande resonemang när han påvisar den uppenbara risken för att man med klimatkrisen som medel verkar vilja skrämma upp oss. En uppskrämd befolkning är lätt att styra. Kan vara så att vi är på väg mot ett fascistiskt samhälle - ett samhälle där eliten, de globala företagen, styr världen och de facto sponsrar de ledare de önskar att vi ska ha. Italien under Mussolini är ett typiskt sådant exempel. Kan det vara så att Sovjetunionen bara varit försökskanin för vad som komma skall i resten av världen. Den grupp som styr världen verka ha en förkärlek för just den typen av strategi – ett pilotfall före fullskalemodellen. Så frågan är – vem styr världen?

Är Prins Charles den antikrist som Bibeln talar om? Internet svämmar över av inlägg och artiklar som föreslår just det. Walter Veith förklarar varför den tesen inte håller. Han påpekar att det bara finns en makt/stat som passar in på Bibelns alla referenser till antikrist – nämligen Påvestaten i Rom. Därefter lyfter Veith fram citat från Vatikanens egna skrifter, där de själva poängterar att just fascismen är den styrform som de, alltså katolikerna, föredrar.

Påve Johannes Paulus II kysser marken efter
lnadning på Gatwick 1982
Och detta tar oss tillbaka till grundfrågeställningen i rubriken i dagens inlägg – Vem äger Storbritannien och USA? Vem styr världen? Hela den delen av föreläsningen inleds med ett tidningsklipp från 1982 där den dåvarande påven Johhannes Paulus II kliver av sitt flygplan och kysser marken han beträder. I nästa tidningsklipp ser vi påven på samma 6-dagars rundtur, med bl.a. besök i Canterbury, där han tillsammans med ärkebiskopen knäböjer på den plats där en viss Thomas A Becket mördades år 1170. Varför då? Vem var Thomas A Becket?

Vår föreläsare tar oss nu tillbaka i tiden till 1100-talet. Han fokuserar på världens två äldsta monarkier; Vatikanen och England. Han berättar historien om hur engelske kung Henrik II blev ovän med Vatikanen och sin egen kyrka. Kungen ville regera utan kyrkans inflytande. Thomas A Becket var på den tiden Englands ärkebiskop. Efter en dispyt med både Becket och med Påve Innocent anlitade Kung Henrik fyra av sina knektar till att låta mörda den gode ärkebiskopen. Detta är inget som gjordes ostraffat på den tiden. Henrik II var inget undantag. Först förlorade han sin möjlighet att styra och regera över kyrkan (1172). Nästa steg blev att han straffades. Först blev han tvungen att betala höga straffavgifter. Kort därefter (1176?) blev han offentligen piskad och slagen av ett stort antal munkar i katedralen i Canterbury. Förnedrad helt enkelt. Storbritannien var förnedrat.

Men landets olycka slutade inte där. Deras näste kung, Johan Utan Land (John Lackland), inledde även han i protest. Han ville inte heller låta sig styras av kyrkan. Han blev vederbörligen bestraffad – detta i en serie med händelser som slutade med att han blev bannlyst (excommunicated) av Påven och Kyrkan. Detta var bland de värsta straff du kunde råka ut för på den tiden, särskilt med en befolkning som var vidskeplig och djupt troende. Det hela slutade med att Kung Johan I avsade sig rätten till Kronan – sin rätt att regera över England. Han lade den framför fötterna på påvens sändebud men fick rätt att hyra den tillbaka – mot en avgift. En mycket hög avgift. Detta skedde 1213. Lyssna noga på genomläsningen av fördraget. Det Johan Utan Land skriver över till Påvestaten (inte bara till dåvarande påven Innocent utan till alla hans efterträdare) var rätten till
  • Hela kungariket England
  • Hela kungariket Irland
  • …och alla dess rättigheter och möjligheter

Men som sagt, kungen kunde hyra tillbaka rätten att få härska så länge han inte bröt mot kontraktet. Klarade han det? Självklart inte. Landet hamnade i ekonomiska svårigheter p.g.a. alla straffavgifter som behövde betalas. Detta ledde sedermera fram till det berömda fördraget Magna Charta.  Magna Charta innebar att han lämnade ifrån sig en del av makten till sina hertigar. Men kunde han göra det sett till avtalet tidigare med Rom? Svaret är nej. När kungen signerade Magna Charta den 15/6 1215 så bröt han också mot fördraget han tidigare upprättat med Påven. Här och nu förlorade han rätten till sitt eget land, denne John Lackland. Här och nu, och för all framtid finns den rätten nu hos Påvestaten.

Det betydde att alla erövringar som England därefter skulle göra kom att hamna under påvestatens kontroll! Fundera på vad det innebär för Kanada, Nya Zeeland, USA, Sydafrika, Indien… ja i stort sett hela världen. Vi är alla, allaredan slavar, fysiskt sett!

Tempelriddarnas flagga
Så, hela England under påvestatens kontroll. Fundera vidare på hur påvestaten organiserats. På den tiden (1200-talet) företräddes de av Tempelriddarna. Sedermera har den stafettpinnen gått vidare till Jesuiterna (bland dem The Knights of Malta). Hur ser tempelriddarnas symbol ut? Just det – så nu vet du vad den engelska flaggan egentligen betyder.

I resten av föreläsningen får du en inblick i hur världen verkligen styrs. Vilka organisationer som är inflytelserika och vem eller vilka som tillhört och tillhör dessa organisatoriska enheter. Notera särskilt där det påpekas och förklaras varför ”The American Declaration of Independence” är av noll och intet värde! Det är ett värdelöst pappersark!

Allt detta tar oss tillbaka till Prinsen av Wales. Charles har på senare tid även engagerat sig i andliga frågor. Efter att nyfiket tagit del av vad både hinduism och buddhism har att erbjuda verka han till sist ha fastnat för vad som kallas för The Gaia Hypothesis. Detta är en världsåskådning där människan placeras på samma nivå som djuren medan Moder Jord upplyfts till mer eller mindre gudomlig status. I ljuset av det är han på väg att ändra sin slogen från ”Defender of THE faith” till rätt och slätt ”Defender of Faith”. Sett till den ekumeniska kyrkans allt större inflytande kan ju detta tyckas vara en befogad ändring.  Den ligger i linje med den utstakade vägen mot en One World Religion. Det vi bör fråga oss är om vi kan lita på alla de krafter som företräder rörelsen för sustainable development. I ljuset av det som berättas i dagens videoinslag bör leda till att en och annan varningslampa tänds. Gäller det din?



tisdag 6 juni 2017

Storbritanniens parlamentsval - sensation på gång?

Jeremy Corbyn, Labourpartiets representant
Kan vi använda samma logik och analysmetod som i förra blogginlägget för att förutspå det nära förestående brittiska valet (8:e juni). Ja, vi kan ju åtminstone pröva. Att döma av alla förhandstips och opinionsundersökningar så blir det Theresa May som tar hem spelet. Enligt en opinionsundersökning från YouGov, publicerad i Expressen idag så får Tories 310 platser i parlamentet medan Jeremy Corbyn och hans Labour får nöja sig med 257 (artikeln i sin helhet hittar du här). En artikel i Aftonbladet från den 29:e maj bär rubriken ” Allt du behöver vetaom valet i Storbritannien”. Här får du information om de olika kandidaterna, valsystemet med dess komplicerade röstsammanställning samt en del historik. Aftonbladet fokuserar på procenttalen. Vi får veta att Tories just nu har 42,5% medan Labour trots en kraftfull spurt ännu bara når upp till 36,5%. 

Valet ser i praktiken avgjort ut men vi får inte glömma… Bilderbergfaktorn. Har någon av de båda huvudkombattanterna varit på Bilderbergmöte nyligen? Faktum är att svaret på den frågan är NJAE. Ingen av dem deltog vad vi känner till, vare sig förra året eller i det nu pågående mötet 2017. Men som bloggaren Christopher Everard noterat så skickade Labourpartiet med en av sina topprepresentanter till fjorårsmötet i Dresden – nämligen Helen Goodman, welfare minister i Corbyns skuggregering.. (inlägget i sin helhethittar du här).

Theresa May, Tories

Även det brittiska valet kantas av en del märkliga ställningstaganden och beslut. Det märkligaste av alla är kanske beskedet som Theresa May lämnade för en tid sedan om att hon inte tänkte ställa upp i några TV debatter. Det har hon fått lida av en hel del sedan dess. Även beslutet att utlysa val överhuvudtaget ter sig lite märkligt. Det officiella skälet därtill var att Theresa May ville skaffa sig ett starkt mandat inför utträdesförhandlingarna med EU. Logiken bakom det är inte helt självklar. Fanns det andra skäl bakom? Opinionssiffrorna såg vid tillfället förvisso bra ut. Men samtidigt är opinionen för eller emot BREXIT väldigt splittrad. Många blev chockade över att det blev ett NEJ till EU.Det var jämnt.  Dessutom har de båda huvudrepresentanterna bakom BREXIT numera hoppat av – både Nigel Farage och Boris Johnson. Gissningsvis leder det till besvikelse bland de som röstade för utträde den gången. Säkert fanns det lite av en personkult uppbyggd kring dessa båda figurer.

Återigen i ett val så står valet mellan två impopulära kandidater. Väljarna kommer att lägga sin röst på det minst dåliga alternativet. Så vem vinner? Min gissning: Bilderbergfaktorn avgör. Jeremy Corbyn och hans Labour kommer att stå som slutsegrare nu på torsdag.



måndag 5 juni 2017

Möt Sveriges näste statsminister – Annie Lööf

Sveriges näste statsminister
Med ca 16 månader kvar till nästa väl kan vi konstatera att valet av vår nästa statsminister i praktiken verkar vara klart. Det blir Annie Lööf som kommer att ta över stafettpinnen från Stefan Löfvén. Men vänta nu, frågar sig vän av ordning. I senaste SCB väljarundersökningen som publicerades för några dagar sedan så får Centerpartiet 11.3 % av rösterna (se SVT artikelhär).  Även om det utgör den största ökningen av alla partier jämfört med förra mätningen så räcker det ju inte på långt när till för en statsministerpost i någon koalition.  Tittar vi på oddsen för vem som kommer att bli Sveriges nästa statsminister (länk till DI artikel här) så ser det inte heller kassaskåpssäkert ut – långt därifrån. Annie Lööf som statsminister spelas till 7 ggr pengarna, medan AKB ger 1,7 och Stefan Löfven spelas till 4 ggr insatsen. Visserligen är Annie Lööf i topp vad gäller förtroende bland väljarna. Oavsett om vi tittar på den listan totalt, bland män, bland kvinnor eller ungdom så ligger Annie Lööf i topp (länk till Aftonbladets artikel här), Men faktum kvarstår, det räcker ju inte för att bli statsminister om partiet bara har drygt 11% av rösterna.

Nej, som du förstår är det något annat som ligger bakom min braskande rubrik. Det är ett tecken som brukar vara mer trovärdigt än det säkraste av alla vårtecken. Det handlar om en inbjudan till det här årets Bilderberg-möte (som förresten pågår just nu, i skrivande stund - länk till artikel i FT här). Dessa möten har vi beskrivit vid ett par tidigare tillfällen i bloggen, inte minst

·         25/9-2014 ” Ebola – ännu fler besvärande fakta”  
·         25/6-2015 ” Geoengineering / chemtrails – connecting the dots” 

I inlägget från 2014 ovan beskrev jag dessa möten på följande vis:

”Det är som bekant vid dessa hemliga sammankomster som flera av världens mest inflytelserika personer träffas för att bakom låsta dörrar diskutera vad som står på världsagendan. Här träffas politiker, kungligheter, företrädare för både multinationella företag, media, finansiella och utbildningsinstitutioner.“

Mer information om vilka de är, dess historia m.m. hittar du i de två videoinslagen längst ner i dagens inlägg.

Det finns en märklig trend kopplad till just Bilderbergmöten. Det förefaller som att alla tänkta statsledare i länder som är högaktuella på världsagendan bjuds med till mötena, ibland innan de ens blivit valda i sina respektive hemländer. Exemplen är många och ibland riktigt överraskande. Nyblivne franske presidenten Emmanuel Macron var inbjuden 2014, långt innan han ens bildat parti. Bill Clinton deltog något år innan han blev president 1992, då som en okänd guvernör från Arkansas. Samma sak med Angela Merkel som var inbjuden 2005 och blev förbundskansler i Tyskland  kort därefter. Barack Obama 2008 är ett annat exempel. Bland svenska deltagare märks bl.a. Thorbjörn Fälldin som var inbjuden till ett Bilderbergmöte 1978 och som senare samma år avgick som statsminister efter stridigheter inom den dåvarande motsvarigheten till Alliansen. Fälldin efterträddes av Ola Ullsten (FP) men ett år senare satt Fälldin åter vid rodret efter valet 1979. Fredrik Reinfeldt var inbjuden 2006 och vann valet senare samma år. Stefan Löfvén frotterade sig med eliten 2013. Ett år senare var det han som vann valet. En komplett lista över Sveriges samtliga deltagare i mötet hittar du här.  

Det är också spännande att ta en titt på hur det politiska spelet just nu pågår och hur det ser ut att spela just Annie Lööf väldigt väl i händerna. Anna Kinberg Batra föreslår en öppning gentemot Sverigedemokraterna men är inte beredd att ge dem inflytande i maktens korridor. Effekten kan en barnunge räkna ut – ingen kommer att tycka om ett sådant förslag utan det leder bara till förlorade röster. I tillägg så börjat M-röster höras som kräver hennes avgång. Birgitta Ohlsson utmanar Jan Björklund om partiledarskapet. Effekten blir naturligtvis att partiet kommer att framstå som splittrat och därigenom locka till sig färre väljare. Sverigedemokraterna meddelar att de kommer att sänka varje regering som inte ger dem inflytande, oavsett det blir en höger- eller vänsterregering som föreslås. Samtidigt presenteras Centerpartiet och dess partiledare i väldigt positiva ordalag runt om i våra medier. Väldigt pedagogiskt...

Så låt oss konstatera att Annie Lööf med stor sannolikhet blir vår nästa statsminister. Frågan som då kvarstår att besvara blir: ”I vilken koalition kommer hon att ingå”? Blir det tillsammans med sina tidigare Allianssyskon?  Eller blir det en blocköverskridande struktur tillsammans med Socialdemokraterna och Liberalerna? Eller…?  Det politiska spelet som just nu pågår och som beskrevs ovan kan innebära att en allians mellan S, L och C kan innebära att tillräckligt stort block för att stänga ute SD. Låt oss vänta och se. Hur som helst, trenden är mycket tydlig - Det är inte vi som väljer våra ledare. De väljs ut åt oss.








torsdag 4 maj 2017

Återbesök i ”Alla presidentens män”


I inlägget från den 3/3 i år, med titeln ”Alla Presidentensmän” tog vi en titt på vilka kopplingar President Donald Trump kunde tänkas ha till organisationen CFR – Council on Foreign Relations. Det jag bl.a. skrev i det inlägget var följande:

”Jag blev häromdagen nyfiken på vilka kopplingar president Donald Trump kan tänkas ha gentemot Council of Foreign Relations (CFR). Den som flitigt följer den här bloggen vet att CFR är USA:s ”skuggregim” – alltså den organisation som i praktiken leder världens just nu mäktigaste stat. Jag gjorde därför en enkel sökning i Google” …  ”Bland det första som dyker upp är ett videoinslag från den just avslutade presidentvalskampanjen. I den får Donald Trump frågan om vem eller vilka han skulle vända sig till för råd i frågor som berör nationens säkerhet. Utan att blinka svarar presidentkandidat Trump att Richard Haass definitivt skulle vara en sådan person. Så vem är Richard Haas? Han är sedan 2003 ordförande för CFR (president of CFR)… Vänta nu. Hade vi inte nyss fått veta att CFR (en organisation som förresten skapats av David Rockefeller) skulle vara oroade över president Trumps framfart? Hur hänger det här ihop? Svaret är att det naturligtvis inte gör det. Som du redan märkt av tidigare inslag (från den 30/11 2016 med titeln "Vad händer härnäst i USA?") så vimlar det av etablissemangets representanter i Trumps regering och bland hans närmaste rådgivare.”

Det där är ju ganska spännande. Donald Trump lanserades ju allmänt som s.k. ”anti establishment”. Delar av hans kampanj gick också ut på att tydligt ge oss det intrycket. Men en titt under ytan ger oss alltså en helt annan bild.

Trump och McMasters skakar hand på klassiskt frimurarvis...
Sedan publicerandet av just det inlägget visar det sig att YouTube tagit bort ALLA videor där Donald Trump berättar att Richard Haass var en person han skulle vända sig till i frågor som rör nationens säkerhet. Det är soprent. Motiveringen som YouTube för fram för sitt beslut att avsluta det konto som lagt upp just den videon är ”Copyright infringements”. Detta känns en smula konstruerat med tanke på att videoinslagen var hämtade från officiella utfrågningar som TV-sändes under presidentvalskampanjen 2016.Men, men…  Är det så att det pågår smygcensurering på YouTube?

Nåväl, hur gick det då. Vem utsågs till slut till National Security Advisor i Trumps regering. Ja, efter ett kort mellanspel av Michael Flynn så fastnade Mr Trump till slut för Lt. Gen. H. R. McMaster. Och ja, du gissar rätt. Han är naturligtvis medlem i CFR. Går du sedan in och läser en artikel i web-tidningen New American, en artikel från 25/2 med rubriken  ” Some of Trump's Picks Have Troubling Linksto Globalism, CFR” så får du med all önskvärd tydlighet klart för dig hur lite anti-etablissemang Donald Trump faktiskt är och hur hårt knuten USA:s skuggregering. Precis som sina 44 föregångare är han enbart en marionett.



måndag 1 maj 2017

Skänk INTE blint pengar till välgörenhetsorganisationer!

Har du någon gång skänkt pengar till välgörenhet. Eller har du någon gång skrivit under ett upprop på nätet, arrangerat av en organisation som förefaller trovärdig? De flesta av oss svarar nog ja på de frågorna. Jag har gjort det vid ett flertal tidpunkter och under utsträckta perioder. Jag har t.ex. skänkt pengar till Greenpeace. Jag har skrivit under deras upprop angående exploatering i Arktis. Jag har varit frestad att skänka pengar till Läkare Utan Gränsar och Röda Korset – men faktiskt avstått. Alldeles nyligen skrev jag dock under ett annat ”ädelt” upprop arrangerat av en organisation vid namn AVAAZ. Men jag har slutat att blint ge mitt stöd åt dessa organisationer som jag egentligen vet väldigt lite om. Jag har slutat därför att jag successivt kommit till insikt om att dessa organisationer nästan uteslutande är toppstyrda. Basen utgörs av engagerade människor som med mycket goda avsikter kämpar, ofta ideellt, för en sak de brinner för. Men faktum är att i toppen, och utan insyn,   styrs dessa organisationer av krafter som har en dold agenda.

White Helmets logo.
Givetvis en triangel...
I förra inlägget blev vi varse om att organisationen White Helmets ser ut att ha haft en mycket tveksam roll i sarin-gasattacken nyligen i provinsen Idlib i Syrien. I det inlägget skrev jag bl.a. följande:
  • Bilder från nedslagsplatsen visar hur White Helmets personal tar hand om offren bara timmar efter att den utförts. De rör sig i området iförda otillräckligt med skyddsrustning (inga handskar, masker på en del medan andra saknar eller har satt på sig den slarvigt). Analytiker påpekar att detta normalt skulle utgöra livsfara för personalen.
  • Vidare påpekas det i artikeln att Al-Qaeda nyligen kidnappat ca 250 personer från byarna Majdal and Khattab. Detta illdåd utfördes bara en vecka innan attacken mot Idlib. Lokala källor menar att några av offren i Idlib utgörs av de saknade från Majdal och Khattab.


Av ovanstående kan vi lätt få intrycket att White Helmets arrangerat sin egen "räddningsinsats". Vi kan också få intrycket att de har ett samröre med Al Qaeda. Från tidigare vet vi att Al Qaeda skapades av oss här i väst (och ser ut att fortfarande kontrolleras av dess skapare). I dagens videoinslag tar vi därför en mer djuplodande titt på just organisationen White Helmets. I en föreläsning signerad den brittiska undersökande journalisten Vanessa Beeley serveras vi fakta som det är svårt att tillbakavisa. Vanessa är väl påläst och har under många år arbetat som journalist i Mellanöstern. Palestina är hennes specialområde men hon har också ägnat mycket tid åt konflikten i Syrien.

I föreläsningen ges vi en rundtur bland ett stort antal mycket välkända välgörenhetsorganisationer. Vi får veta vilka krafter som står bakom, hur de sponsras samt vilka andra organisationer de samarbetar med. Det är en föga smickrande exposé för organisationer som Amnesty International, Avaaz, Human Rights Watch, USAID, Läkare Utan Gränser samt nära nog samtliga FN:s välgörenhetsorgan. Deras kopplingar till de vi i bloggen känner som ”Den Globala Eliten” är väldokumenterad. Att vi ändå skänker pengar till dessa organ, beror i stor utsträckning på att media ger dem ett slags legitimitet. Media hjälper till att ta in dem i finrummet. Vi känner oss väl förtrogna och trygga tillsammans med dem.

Fokus i videoinslagen i dagens inlägg ligger dock på Syrien och White Helmets. Organisationen var 2016 favoriter till att få Nobels Fredspris. De snuvades dock i sista stund från den utnämningen som istället gick till Colombias president för arbetet med att mäkla fred med den s.k. FARC-gerillan. Däremot tilldelades de 2017 en Oscars-statyett för bästa dokumentär (short subject). Filmens namn är just The White Helmets. Detta är blott 2 exempel på hur krafter här i väst försöker glorifiera organisationen. Men det finns alltså tveksamheter, som t.ex. att:

  • Gruppen enbart är verksam i områden som kontrolleras av rebellgrupper som Al Nusra-fronten och ISIS. Detta syns inte minst i inspelningar från deras räddningsinsatser där det oftast i bakgrunden vajar flaggor som avslöjar på vilket område de befinner sig.
  • Frågar du lokalbefolkningen i Syrien om vad de tycker om The White Helmets möts du oftast av frågande blickar: ”-Vilka är de?”. När du däremot ger en beskrivning av gruppen skiner dock intervjuobjektet ofta upp och säger ”-Ahhh. Du menar The Nusra Front Civil Defense”?
  • Gruppens ledare nekades nyligen ett visum och deporterades från USA (Dulles Airport Washington) eftersom han kunnat kopplas samman med terroraktiviteter. Många tror att det var detta som avgjorde att Nobels Fredspris i slutändan inte kunde delas ut till White Helmets.
  • Gruppen beskrivs som oberoende, både politiskt och finansiellt. Men de mottar stora summor (ca 100 miljoner dollar) i stöd från både USA, EU och Storbritannien.
  • Gruppens sägs kämpa för att rädda liv i Syrien, oavsett vilken sida offret tillhör. Ändå har medlemmar av White Helmets vid ett flertal tillfällen setts och filmats i sammanhang där offren förnedras. De har också setts i videor där regelrätta avrättningar utförs.

Detta är endast ett axplock av all den kontrovers som cirkulerar kring dem. Ta en titt på dagens videoinslag och avgör själv. Leta gärna på egen hand upp annat material på nätet som behandlar samma ämne. Det är inte svårt att hitta seriöst och trovärdigt material. Jag lägger med ytterligare 2 korta videoinslag inslag här nedan.








måndag 17 april 2017

Terror attacken i Stockholm – false flag eller ej?

Det var ett tag sedan jag skrev om någon av alla dessa terroristattacker som inträffar ned jämna mellanrum i någon europeisk storstad. Jag har hoppat över Köpenhamn, Paris, Bryssel, München. Berlin och London. Anledningen därtill är att de tycks följa ett välbekant mönster som vi redan täckt i ett flertal inlägg i den här bloggen. Vi kallar mönstret för ”false flag attacks”. Nedan hittar du länkar till inlägg i den här bloggen på just temat false flag attacks.


 Vill du veta mer om vad som kännetecknar en sådan attack rekommenderas dagens första videoinslag – ett slags manual för nybörjare. Här får du veta allt om vad som bör ingå.

När nu en terrorattack inträffar på min egen hemmaplan – i Sverige, Stockholm – så känns det dock värt att ta en närmare titt på just den här händelsen. Finns det tecken på att det kan ha varit en false flag eller ej?  Jämför vi med de 10 komponenterna från videoinslaget så upptäcker vi att oroväckande många – faktiskt det stora flertalet - av dessa kan bockas av. Vad som är särskilt alarmerande är det faktum att det bara 1-2 dagar innan attacken genomfördes en terrorövning, en s.k. drill exercise, med ett scenario som var mycket likt det som senare inträffade. Läs exempelvis en artikel i Expressen från den 10/4-2017 med rubriken ” Övade dagen före – Åhléns var ett av målen”.  Fokus i artikeln ligger på en intervju med sjuksköterskan Agneta Carlswärd Kjellin. Följande är hämtat från Expressens artikel:

Dagen innan övade hon på ett fiktivt scenario där en bomb placerades på Åhléns.
– När jag fick höra vad som hade hänt kunde jag knappt tro att det var sant. Det var ju precis som det vi hade övat på, säger hon.”

Du kanske inte ser detta som något märkligt men om du betänker det faktum att liknande ”drill exercises” också genomförts i direkt anslutning till åtminstone följande terrorattacker så kanske en stilla undrar väcks i ditt sinne:
  • Oklahoma City 1995
  • Elfte september 2001
  • Madrid 11 mars 2004
  • London 7/7 2005
  • Stockholm 2010
  • Oslo/Utøya 2011
  • Sandy Hook 2012
  • Boston Maraton 2013
  • Konstgödselfabriken i West, Texas, 2013
  • 13 november 2015, Paris
  • San Bernardino, Kalifornien, 2015
  • Westminster, London 2017
  • Drottninggatan, Stockholm, 2017


Listan är hämtad från en artikel i ”Peter Harold – Skrivarens blogg” (se vidare länk).  I artikeln beskrivs attentaten samt respektive drill exercise mer utförligt. Det kan tyckas att även den mest hårdnackade konspirationsskeptikern borde lyfta på ögonbrynen åt detta faktum.

Men om inte det räcker, vad sägs då om Tunnelbaneattacken i London 2005. Här pågick det en gigantisk drill exercise samtidigt som den riktiga inträffade. Det scenario som övades involverade 3 st tunnelbanestationer. Det var exakt just de 3 stationer som senare kom att angripas.
VIDEO ” London Bomb Drills

Någon kanske undrar vad sannolikheten är för att något sådant här ska inträffa rent slumpmässigt. Ett försäkringsbolag tog på sig uppgiften att räkna ut det hela, enbart med fokus på den första 10-årsperioden (alltså 1995-2005). Det kom fram till att chansen för detta var 1 på 10 upphöjt till 41. För att sätta det i perspektiv så kan vi konstatera att antalet sandkorn på jordklotet beräknas till 10 upphöjt till 18. Här kan vi alltså tala om att hitta en nål i en höstack… (se video om false flags i allmänhet samt nämnda uträkning i synnerhet).  

Redan här kan vi alltså konstatera att Lastbilsattacken i Stockholm kvalificerar in som klart misstänkt vad gäller möjlig false flag. Det finns andra tecken. Bara det faktum att en terrorist kommer gående längs Stockholms gator med en väska fylld med sprängmedel och att han råkar ”snubbla över” en lastbil ståendes nära Stockholms viktigaste gågata, övergiven och med nyckel i. Hmmm… Även symbolik och numerologi talar sitt tydliga språk. Precis som i fallet med händelserna i London 2005 så hittar vi favoritsiffrorna 7-7-7 dolda i datumet (2+1+4 samt 7 och 7).

Vidare kan man konstatera att filmsekvenser från Drottninggatan bara minuterna efter attentatet visar på ett antal tveksamheter. Lastbilen har t.ex. lyckats krossa en blomkruka som stod i dess väg medan nästa blomkruka som också står just där spåren drar fram, ändå är helt oskadd (ta en titt ca 9m50s in i sista videoinslaget idag).  Vidare hittar vi en helt intryckt glasruta trots att spåren indikerar att lastbilen drog förbi flera meter ifrån (på andra sidan gatan).  Det finns m.a.o en hel del som behöver utredas och förklaras vad gäller attacken mot Drottninggatan den 7/4-2017.



onsdag 5 april 2017

Gasattacken i Syrien – var källkritisk innan du dömer

Gasattack mot Idlib, Syrien
Nyheterna domineras av den senaste dödliga flygattacken mot staden Khan Sheikhun i provinsen Idlib i Syrien. Det kemiska stridsmedlet sarin har använts med ett stort antal civila dödsoffer - både vuxna och barn – som resultat. Scenerna är förfärliga. Allt tyder på att det är den syriske presidenten Al Assads styrkor som ligger bakom. Världen förväntar sig kraftfulla åtgärder.

Media i väst har redan bestämt sig för den syriska regimens skuld. Krigsrubriker pumpas ut, den ena mer fördömande än den andra. Alla försök att hävda något annat avfärdar våra journalister som dimridåer. Detta exemplifieras av ett citat från Aftonbladets krönikör Wolfgang Hansson som skriver följande:

Målet med Syriens och Rysslands desinformation är inte att vi ska tro på deras version. Viktigast är att lägga ut dimridåer och så ett frö av tvivel. Tillräckligt för att världen ska tveka att agera. Hur länge ska omvärlden göra Assad och Putin till viljes?” (länk till hela artikeln

Men att avgöra vad som är sanning och lögn i målet är ingalunda enkelt. Beakta till exempel bifogad artikel från den arabiska nyhetssajten Al Masdar News (AMN) – från 4/4 2017 med rubriken ” Jumping toconclusions; something is not adding up in Idlib chemical weapons attack”. Det är en lågmäld och analytisk artikel som med all rätt sår tvivel i västliga medias förhastade slutsatser. Det påpekas bl.a. att:

  • Bilder från nedslagsplatsen visar hur White Helmets personal tar hand om offren bara timmar efter att den utförts. De rör sig i området iförda otillräckligt med skyddsrustning (inga handskar, masker på en del medan andra saknar eller har satt på sig den slarvigt). Analytiker påpekar att detta normalt skulle utgöra livsfara för personalen.
  • Vidare påpekas det i artikeln att Al-Qaeda nyligen kidnappat ca 250 personer från byarna Majdal and Khattab. Detta illdåd utfördes bara en vecka innan attacken mot Khan Sheikhun. Lokala källor menar att några av offren i Idlib utgörs av de saknade från Majdal och Khattab.
  • Ytterligare fakta som ifrågasätter den officiella versionen av vad som hände utgörs av ett nyhetstweet från Orient TV. I det fördöms den syriska regimens användande av saringas. Problemet är bara att just detta tweet publicerades ett par timmar före själva attacken.


I tillägg ska vi komma ihåg att Al Assads styrkor har ett kompakt övertag i konflikten. Att i det läget genomföra en attack mot den egna befolkningen ter sig som helt ologiskt. Regimen skulle ha allt att förlora och ingenting att vinna på ett sådant agerande.

En analys av attacken mot Idlib indikerar alltså att det mycket väl kan röra sig om en ny s.k. False Flag attack. I den här bloggen har vi ju tidigare sett många exempel på att sådana utförts tidigare. Inte minst den kampanj som gick under namnet Operation Gladio (länk till inlägg från den 24/10-2013)..





fredag 3 mars 2017

Alla presidentens män

Vem minns boken och filmen med titeln ”(Och) alla presidentens män”? Boken skrevs 1974, filmen släpptes 2 år senare. Det handlar om Watergate-affären; hur den avslöjades av 2 grävande journalister, Carl Bernstein och Bob Woodward vid Washington Post. Affären började med gripandet av fem män för inbrott i det demokratiska partiets högkvarter i Watergate-komplexet den 17 juni 1972. FBI kopplade inbrottstjuvarnas kontanter till en slaskfond som användes av kommittén för omval av presidenten (CRP), den officiella organisationen för Nixons kampanj. I juli 1973 avslöjade de bevis som anbringats mot presidentens personal, inklusive vittnesmål från tidigare anställda (i en utredning som genomfördes av Senate Watergate Committee) att president Nixon hade ett bandinspelningssystem i sitt kontor och att han hade spelat in många konversationer. Affären ledde så småningom till att president Nixon tvingades avgå den 9/8 1974. Boken och filmen handlar alltså ytterst om vad vi kan veta om en person genom dennes kopplingar till andra individer och organisationer.

Jag blev häromdagen nyfiken på vilka kopplingar president Donald Trump kan tänkas ha gentemot Council of Foreign Relations (CFR). Den som flitigt följer den här bloggen vet att CFR är USA:s ”skuggregim” – alltså den organisation som i praktiken leder världens just nu mäktigaste stat. Jag gjorde därför en enkel sökning i Google med hjälp av söksträngen ”Trump CFR”. Det jag fick upp var sida upp och sida ner med artiklar om hur oroade CFR är över den ”rebelliske” Trumps framfart. Kom ihåg att vissa ser honom som anti-etablissemang.  I dessa artiklar uttrycker sig kända konspirationsteoretiker (däribland Alex Jones) triumfatoriskt över att någon äntligen punkterat Den Globala Elitens kontroll och maktapparat. En folkets man har stoppat denna diaboliska organisations strävan efter att införa New World Order. Men stämmer detta eller är det möjligen ett falskspår som placerats ut för att förvilla oss? För egen del är jag skeptisk till tankar om att Trump skulle vara en "folkets man". Som indikerats i tidigare inlägg tror jag tvärtom att Trump är Den Globala Elitens marionett. Såvitt jag kan se passar Trump perfekt i ett scenario som i slutändan leder till att New World Order införs.

Richard Haas, Trumps råd-
givare i frågor om
nationell säkerhet
Därför sökte jag med hjälp av Google vidare. Jag la till ett ord i söksträngen så att det nu stod ”Trump CFR connections” i den. Vips börjar resultatet bli mer intressant.  Bland det första som dyker upp är ett videoinslag från den just avslutade presidentvalskampanjen. I den får Donald Trump frågan om vem eller vilka han skulle vända sig till för råd i frågor som berör nationens säkerhet. Utan att blinka svarar presidentkandidat Trump att Richard Haas definitivt skulle vara en sådan person. Så vem är Richard Haas? Han är sedan 2003 ordförande för CFR (president of CFR)… Vänta nu. Hade vi inte nyss fått veta att CFR (en organisation som förresten skapats av David Rockefeller) skulle vara oroade över president Trumps framfart? Hur hänger det här ihop? Svaret är att det naturligtvis inte gör det. Som du redan märkt av tidigare inslag (från den 30/11 2016 med titeln "Vad händer härnäst i USA?") så vimlar det av etablissemangets representanter i Trumps regering och bland hans närmaste rådgivare. Newt Gingrich och Rudy Giuliani för att bara nämna två.



Men Richard Haas, ordförande i CFR, verkade särskilt intressant (länk till Wikipedia text här). Därför gick jag vidare och sökte mer information om honom. Bland det han gjort utöver sin tid som ordförande i CFR ingår följande
  • Särskilt sändebud till Nordirland där han verkade för att arbeta fram det fredsfördrag som undertecknades av protestanter och katoliker 1998
  • Mellan åren 2001 – 2003 var han strategisk rådgivare åt president Bush och arbetade då inom state department
  • År 1991 blev han belönad av president George H W Bush (alltså Bush senior) med en medalj för sitt arbete med att ta fram strategier för USA:s agerande under Kuwait-kriget (alltså det första kriget mot Irak).

A world in disarray

Utöver det är han författare till ett flertal böcker. Hans senaste verk bär titeln ”A World in Disarray: American Foreign Policy and the Crisis of the Old Order”. Eftersom detta är just hans senaste verk blev jag särskilt intresserad och försökte ta reda på vad den handlar om.  Jag sökte upp boken på Amazon.com (länk här). Det står inte särskilt mycket av värde i den allmänna beskrivningen av boken, så därför sökte jag upp recensionerna av densamma. Recensioner på Amazon är i sig ganska intressanta. Vi ska ju tro att de flesta skrivits av privatpersoner som du och jag. Men många av recensionerna skrivs av personer som har en koppling till författaren, boken eller en organisation som vill promota boken. Den första recensionen jag hittade faller troligen inom den senare kategorin. Här är recensionen i sin helhet:

In a "World In Disarray" Dr. Haass gives a comprehensive and thoughtful overview of the old international world order and how we got where we are today. Additionally he offers an objective analysis, covering all the hot spot areas from Russia, the Middle East, China and nuclear nonproliferation. Haass also prescribes substantive solutions for steps both governments and civil societies can take at coming up with better and more feasible foreign policy decisions for a more complex as he refers to it "world order 2.0." A badly needed breath of fresh air for a new American foreign policy and a must read for global citizen.
Andy Laub- Young Professionals in Foreign Policy, Director.”  

Intressant tycker jag. I boken ger alltså Richard Haas oss en översikt av hur The Old World Order växte fram och hur den påverkat oss fram tills nu. Därefter beskriver han alla konflikter som pågår idag. All oro vi ser runt om i världen. Han avslutar genom att ge råd för hur och med vilken policy vi kan ta oss ur den knipa världen befinner sig i. Han beskriver hur vi kan ta oss till ”World Order version 2.0”. Hmmm. Låter inte det bekant? Låter inte det som en policy för att gå mot en ny världsordning? En New World Order? Kom alltså ihåg att denna bok skrivits av den man som Donald Trump litar på allra mest i frågor om nationell säkerhet och utrikespoltik!!! Tror du fortfarande att Donald Trump är anti-etablissemang?





söndag 5 februari 2017

En analys av Donald Trumps 2 första veckor vid rodret

Två veckor har gått med Donald Trump vid rodret. Det är två veckor som knappast lämnat någon oberörd. För det stora flertalet framstår han som en oberäknelig galning. Men är han det? Eller ingår det han gör i en noggrant uträknad plan? Vad går isåfall den planen ut på? Låt oss ta en närmare titt.
Fredagen den 20:e januari Donald Trump som president för Förenta Staterna. Här nedan sammanfattas de viktigaste punkterna bland vad som hänt, beslutats och åstadkommits sedan dess:

Missiltest i Iran
  • Han meddelade Mexikos president Enrique Peňa Nieto att den beryktade muren mellan de 2 länderna ska byggas och att Mexico förväntas bidra med finansiering till densamma. Nieto svarade att han inte var intresserad. Trump kontrade med ett hot om att införa höga tullavgifter på Mexikanska importvaror. När inte heller detta hjälper har Trump börjat hota med att skicka invasionstrupp över gränsen om inte så kallade ”bad hombres” stoppas.
  • Förra helgen avbröt Trump abrupt ett telefonsamtal med Australiens premiärminister Malcolm Turnbull. Detta sedan ett avtal som upprättats under Obama-tiden kommit på tal – ett avtal som stipulerar att USA ska ta  emot tusentals illegala båtflyktningar från Australien. Trump blev upprörd och avslutade det planerade, timslånga samtalet redan efter 27 minuter med orden ”Jag ska studera det här dumma avtalet!”
  • Den iranska regimen genomförde helt nyligen ett missiltest. Fler sådana är planerade. Vita huset har utfärdat en officiell varning riktad mot Iran. Man meddelar att en militär insats mot landet inte är utesluten – och organisationen National Iranian American Council varnar för att hoten kan sluta med en väpnad konflikt.
  • Donald Trump har med omedelbar verkan utfärdat ett inreseförbud för alla personer med medborgarskap i något av följande 7 länder; Iran, Irak, Jemen, Syrien, Libyen, Sudan och Somalia. Detta inkluderar personer med dubbla pass – vilket drabbar flera svenska medborgare. Irritationen bland världens muslimer är mycket stor. I tillägg har Trump blåst av all flyktingmottagning.
  • Trump har även agerat i mellanöstern-frågan. Han har utlovat en flytt av den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem – något som sticker i ögonen på palestinska företrädare. Stärkta av en Israel-vänlig president har premiärminister Nethanyahu meddelat att närmare 5.000 nya bosättningar planeras på Västbanken. Palestinska företrädare är bestörta, men USA med Trump i spetsen lär inte protestera (även om man tillfälligt stannat upp och funderar på lämplig reaktion).
  • Trump har vidare lovat att förgöra terrorgruppen IS på bara 30 dagar.
  • På hemmaplan har Trump skrivit på ett avtal som ger grönt ljus åt byggandet av en oljeledning genom ett miljömässigt känsligt område i North Dakota. Under Obama-tiden lyckades en stor proteströrelse efter många om och men få stopp på de här planerna. Men nu rivs alltså det beslutet upp med motiveringen att många nya amerikanska jobb kommer att skapas.
  • Med samma motiv som grund har Trump-administrationen valt att riva upp flera planerade handelsavtal – däribland TPP (med Asien) och TTIP (med Europa).
  • Dessutom verkar klimatavtalet från Paris vara i farozonen för att rivas upp av Trump.


Listan kan göras längre (vi har ju inte ens nämnt alla historier om "fake news", anklagelser mot CIA och mot media-kåren) men vi stoppar där.  Vill vi säga något positivt om allt detta kan vi konstatera att USA åtminstone har fått en handlingskraftig president. Skulle vi göra motsvarande analys av Stefan Löfvens första 2.5 år vid makten skulle listan i det närmaste bli tom. Han har initierat några utredningar, kommenderat 150 militärer till Gotland, fått till ett oavgjort resultat mot två svenska kommuner i frågan om att lagra ryska gasrör i svenska hamnar och … ja… mer än så blir det väl inte… Eller?

Trump och hans favoritsymbol
Men vad gäller Trump är det alltså det negativa omdömet som överväger. Vi får bilden av en protektionistisk president som inte tvekar att spela ett utrikespolitiskt spel med mycket, mycket höga insatser. Något som politiken gentemot Mexiko och Iran tydligt speglar. Vad händer när motsvarande taktik används gentemot Kina eller Ryssland? De lär inte skrämmas av lite sanktions- eller vapenskrammel.

För egen del tycker jag att allt det här tydligt indikerar vart vi är på väg. Världens skuggregim använder sig av Trump-kortet på klassiskt vis med hjälp av den välkända taktiken kallad ”Hegels dialektik”, d.v.s. Tes + Anti-tes à Syntes. Ta alltså två extrema ståndpunkter (tes och anti-tes), gnid dem mot varandra och ut kommer det på förhand önskade resultatet (syntes). I motsats till de senaste årtiondenas stävanden mot globalisering – med frihandelsavtal, fri rörlighet över gränserna och nationalstatens minskande betydelse – introduceras nu en makt med rakt motsatt agenda. Både Trumps valseger, sättet han inlett sin ämbetsperiod på samt Brexit-rörelsens framgångar är tydliga exempel på detta. Nu är det stängda gränser, nationalism och något som gränsar till fascism som gäller. Vi har några år framför oss där vi kommer att få se de fasansfulla effekterna av en extrem sådan politik. När det hela är över så kommer världens befolkning att be om, ja just det… New World Order. Vi kommer att vara företrädelsevis positiva till en världsregering i FN:s regi. Och vem tror ni kommer att leda den? Jag skulle inte bli förvånad om ett välbekant ansikte dyker upp – Barack Obama. I kölvattnet av detta kommer FN:s egen, på förhand framtagna världsreligion att förespråkas, den som beskrivits i inlägget ”FN:sockulta agenda”.

Jag tycker att mycket tyder på att det är så här Trump ska förstås. Och vi har bara sett början på detta. Men förtvivla inte. Glöm inte vad som väntar vid regnbågens slut. Glöm inte löftet som utfärdades i förra inlägget – det om ” Konspirationen. Hypotesen. Bevisen – Profetior, del 2” 



tisdag 13 december 2016

Fake news – en attack mot all alternativmedia

Vad var det som egentligen avgjorde det amerikanska presidentvalet? En viktig faktor som nu lyfts fram i eftervalsanalysen är s.k. Fake News – påhittade nyheter. Bland det absolut vikigaste i den kategorin hör de läckta e-mailen från både Hillary Clintons och John Podestas privata servrar (den senare en f.d. Chief of Staff för Bill Clinton 1998-2001 samt Hillary Clintons stabschef under valkampanjen). De läckta mailen fick Donald Trump att börja prata om att paret Clinton ägnat sig åt kriminell verksamhet. Trump lovade att ”spärra in” paret Clinton om han själv blev vald. Bakom läckan ställde sig organisationer som WikiLeaks (med Julian Assagne i spetsen) samt Anonymous – en välkänd s.k. Hackergrupp.

Så vad var det då för information som dolde sig bakom dessa eMail? Här råder det total förvirring och här kommer meningarna att gå isär under en lång tid framöver. Ur den förvirringen uppstod ett rykte som kommit att gå under namnet ”Pizzagate”. Pizzagate beskrivs på följande vis i Wikipedia:

” Reports of this conspiracy theory emerged during the 2016 United States presidential election cycle. The theory was started by Internet users reading John Podesta's emails released by Wikileaks in early November 2016. Users speculated that some words in Podesta's emails were code words for pedophilia and human trafficking. The theory also proposed that the ring was a meeting ground for satanic ritual abuse. Other claims that the theory proposed include the use of handkerchief codes (interpreted from a widely-cited email with a "Pizza-related" handkerchief), the alleged use of pedophile symbols in the logos of various organizations, and John Podesta and his brother Tony Podesta's alleged connection to the disappearance of Madeleine McCann.”

Bröderna Podesta utpekade som misstänkta
i fallet Madeleine McCann
En minst sagt ganska snaskig historia som du märker, med inslag av anklagelser om både pedofili, satanism och mord. Som du märker poängterar man nu från officiellt håll att ryktet var falskt. Samtidigt är detta en historia som fick mycket stor uppmärksamhet under valkampanjen. Det var många i alternativmedia som ”svalde det här betet, med hull och hår”. (dock varken WikiLeaks eller Anonymous). Konsekvenserna av det här falska spåret kunde ha blivit dödliga. Den 4:e december attackerades den utpekade pizzerian och dess ägare av en man beväpnad med gevär och pistol. Mannen sköt vilt omkring sig, men ingen kom till skada (se länk till artikel i Washington Times om händelsen).

Så hur uppstod ryktet? Vem spred det? Och varför fick den sådan spridning? Om vi börjar med det senare så finns det en tydlig förklaring till varför ryktet gick som en löpeld genom alternativmedia. Detta beror på att det sedan tidigare florerar mängder av historier om att eliten, inte minst den politiska eliten, ägnar sig åt pedofili, sexuella ritualer och även mord. Söker du på exempelvis på YouTube så märker du att denna webbsida svämmar över av material som tar upp just det ämnet. Detsamma gäller andra liknande sidor inom alternativmedia. Mycket av materialet förefaller trovärdigt. Mycket trovärdigt. Materialet backas ju dessutom upp av nyheter som till och med når ut i mainstream medias kanaler – historier som faktiskt leder till åtal. Det är inte sällan vi nås av nyheter om pedofilnätverk som avslöjas. Det är förvånansvärt ofta som dessa nätverk inkluderar individer som tillhör samhällets topp. Ett exempel är det nyligen avslöjade nätverket i Norge där du bl.a. hittar högt uppsatta chefer i näringslivet bland de som anklagas. Men att hävda att ovan nämnda material från YouTube och alternativmedia är bekräftad sanning är att gå för långt.

Så vem spred ryktet? Här står etablissemanget med både politiker, media och myndigheter enade bakom ett anklagande finger – det var Ryssland som hackade sig in i dessa datorer och planterade falskt material som sedermera läckta ut. Borde vi inte fråga oss vad det finns för bevis för en sådan anklagelse? I en artikel från BBC från 10:e december hänvisas till källor inom CIA för att få tyngd bakom detta. Men vänta nu - var det inte CIA som låg bakom de falska ryktena om att Irak år 2002 skulle ha tillgång till massförstörelsevapen? Falska rykten som sedermera ledde till ett krig och 10 år lång amerikans ockupation av landet? Hur många människoliv gick inte till spillo på grund av det falska  ryktet?

Hur som helst – resultatet av debaclet ovan (förutom att det kommer att varnas för Ryssland som en alltmer farlig fiende) blir en attack mot Fake News och de som nu pekas ut som spridare av falska nyheter. Det blir alltså en attack mot alternativmedia. Facebook och Google har redan börjat se över hur man ska kunna filtrera bort nyheter och rykten av oönskat slag. Andra lär följa efter. Visst är det väl skönt att veta att våra överordnade ”tar hand om oss och skyddar oss från allt som kan vara farligt i denna värld” J

Men hur vet vi att det inte var etablissemanget självt som planterade detta spår, just för att få en möjlighet att gå efter alternativmedia? Borde inte frågan ”Who benefits” vara relevant i det här läget?




onsdag 30 november 2016

Vad händer härnäst i USA?

Newt Gingrich
Det tog inte många dagar innan den nyvalde presidenten, Donald Trump, började backa på ett flertal vallöften. Han började visa sin rätta färg. Plötsligt stod han där och hyllade Hillary Clinton och hennes make Bill för deras ”fantastiska insatser” för det amerikanska folket. I klimatfrågan lät han inte längre lika övertygad som han gjort under kampanjen. ObamaCare kanske inte alls var så dåligt trots allt… det borde räcka med ett namnbyte smärre justeringar av innehållet. En närmare analys av de nomineringar Trump gjort indikerar att ingenting alls har förändrats. Istället är det åter etablissemangets krafter som ges plats även i hans regering. Ta en närmare titt på namn som Rudy Giuliani och Newt Gingrich och fundera över vad de har uträttat tidigare så borde en annan bild av verkligheten sakta växa fram. Det vi borde inse i ljuset av detta är att hela valet (återigen) varit ett enda långt skådespel. En charad fylld med dramatiska utspel och avslöjanden som enbart bör betraktas som ren underhållning. Eller ren och skär lögn om vi så vill. Lyssna på James Corbetts’ korta eftervalsaanalys så förstår du vad jag menar. Följ gärna de råd vi får från James: teckna ner alla löften han gav under valkampanjen och följ upp hur han faktiskt kommer att agera och leverera i varje sådan fråga.


Direkt efter valet utbröt oroligheter runt om i USA. På ort efter ort samlades människor för att demonstrera sitt missnöje med valresultatet. Demonstrera mot Trump. Demonstrationerna blev vid ett flertal tillfällen våldsamma. Efter detta har tveksamheter kring själva valproceduren och rösträknandet uppdagats. Det finns de som menar att datorerna som använts för sammanställandet av röstresultatet har hackats och manipulerats av obehöriga individer, grupper eller till och med stat(er). Detta har lett till att rösterna i några av staterna i skrivande stund räknas om – för hand. En sådan omräkning tros gynna Hillary Clinton. Donald Trump å sin sida ”sitter inte stilla i båten”. Han menar att miljontals röster borde betraktas som ogiltiga – att någon lagt dess röster åt personer som inte är röstberättigade och i en del fall till och med avlidna. Så kriget fortsätter i någon mening och kan mycket väl leda till ett eftermäle i någon form. Kan följande sceanerio måhända vara tänkbart?

Demonstrationer mot Trump
”Omräkningen av rösterna resulterar i att Hillary till slut hävdas som vinnare. Putins Ryssland pekas ut som en av de drivande krafterna i det nätverk av hackare som legat bakom intrånget i de datorer som använts i rösträknandet. Trump fortsätter att hävda valfusk och lutar sig mot att miljontals röster är att betrakta som illegala. Kaos utbryter på gatorna runt om i landet. Anhängare till respektive kandidat drabbar samman i alltmer våldsamma uppgörelser. Polis och militär kallas in för att stävja. Detta leder till att undantagstillstånd (Marshall Law) utlyses av Donald Trump som trots allt kvarstår som de facto president.”

En vågad gissning måhända. Vi får avvakta och se vad som faktiskt händer.

En annan favorit som analyserat årets USA val är Walter J Veith. Veith börjar med att konstatera att Hillary Clinton och Donald Trump är släkt. De är i 19:e led kusiner med varandra. Sett till blodsband spelade alltså valet ingen som helst roll. Veith lägger också en hel del fokus på profetior. En av dessa ”profeter” som lyfts fram är Homer Simpson. Ska vi tro på vad Homer Simpson förutspår kommer Trumps tid som president att leda till finansiell kollaps där ett utfattigt USA blir beroende av hjälp från Kina. Hillary kommer att bli den som efterträder Trump.

Men huvudfokus i Veiths valanalys ligger på andra profeter och profetior – särskilt då bibelns profetior i Danielsboken och Uppenbarelseboken. Han lyfter fram den slutsats som Martin Luther m.fl. kom fram till under Reformationen: nämligen att Katolska Kyrkan och USA är de två odjur (beasts) som bibeln varnar mänskligheten för. Vidare lyfter han fram en text från Uppenbarelseboken som säger att ”The second beast will form an image of the first beast”. Innebörden av detta är att USA med tiden kommer att utvecklas till an avbild av påvestaten. Veith menar att om bibelns profetior ska kunna uppfyllas så innebär det att vi återigen ska gå mot tider där kyrka och stat i USA inte längre hålls åtskilda utan att de i allt högre grad förenas. Detta bör vi alltså vara vaksamma på.
I en brilliant analys lyfter han fram hur den ”hegelianska dialektiken” (d.v.s. den globala elitens favoritmetod för att genomföra politisk förändring) kommer att användas (och redan används) för att få det amerikanska samhället att röra sig i precis den just beskrivna riktningen.

The Lyndon Johnson Amandment
Vi får bl.a. veta att paret Trump/Pence har lovat att upphäva det som kallas för ”The Johnson Amendment”. Detta innebär att USA kommer att öppna upp för religiösa krafters inblandning i det politiska livet igen, på ett sätt som inte varit möjligt sedan Kennedys dagar. Notera att den kristna evangeliska rörelsen kan ha varit tungan på vågen i valet. De s.k. karismatiska teve-evangelisterna ställde sig helhjärtat och nära nog mangrant bakom Donald Trumps kampanj. En del gick så långt att de talade om för sina församlingsmedlemmar att en röst på Clinton vore jämställt med att begå en synd. En titt på Trumps s.k. ”advisory board” avsöjar en hel del om hur religionens ledare nu tar plats i politikens finrum. Särskilt då katoliker och evangelister.

2017 innebär att Reformationen firar 500 år. Det är snart 500 år sedan (den 31/10 år 1517) som Martin Luther spikade upp sina 95 teser, sin protest, på porten till slottskyrkan i Wittenberg. 2017 kommer med att innebära slutet för den protesten. Vi kommer att se religiösa krafter gå samman i förening. De kommer att deklarera enighet. Just nu pågår förhandlingar mellan Påve Franciskus och övriga kristna församlingar som syftar till att göra ett sådant samgående möjligt.

Trump har anfört att han tänker ”minska gapet mellan kyrka och stat”. Han har lovat att montera ned de lagar som skiljer stat och kyrka från varandra. Så medan USA i allt högre takt går mot att förena kyrka och stat så växer sig Vatikanen allt starkare och starkare - helt i enighet med bibelns profetior.