Nyhetsflödet 2014-07-27: Tredje världskriget: Utvecklingen i Gaza, del 1

MH17s nedslagsplats

Jag har i ett tidigare inlägg från 2014-03-03  granskat Ukraina-krisen som en eventuell upptakt till ett tredje världskrig. Inlägget fick namnet ”Framtid – Är det tredje världskriget som knackar på dörren”. Händelseutvecklingen sedan dess bekräftar att det finns fog för den oron jag kände redan då. Pro-ryska separatister har tagit kontrollen över Krim-halvön. De har fortsatt med liknande aktiviteter i östra Ukraina vilket har lett till ett regelrätt inbördeskrig. Rysslands roll i detta rapporteras som ”oklar”. Klart är dock att de mobiliserar kraftfullt vid gränsen till Ukraina. Vi kan ana oss till att Putin drabbats av den rysk-/sovjetiska influensan kallad storhetsvansinne. Nyligen sköts också ett civilt passagerarplan ner av separatisterna (se bild ovan - som kuriosa kan vi jämföra den med motsvarande flygplanskrasch vid Pentagon 11:e september 2001....). 

Parallellt med utvecklingen i Ukraina ser vi också en oroande utveckling i världen i övrigt.

• Inbördeskrig i Syrien
• Frågetecknen kring Irans kärnvapenprogram
• Nordkoreas hotfulla agerande och kärnvapenskrammel
• Infekterat ordkrig mellan Japan och Kina
• Kaos i Irak i vad som liknar ett inbördeskrig
• Krigshandlingar i Gaza

Amil al-Husayni

Fokus i dagens inlägg ligger på den senaste tidens händelseutveckling i Gaza. Den senaste konflikten inleddes med rapporter om tre kidnappade israeliska tonåringar som senare hittades mördade, avrättade. Israel svarade med att skicka stridsflyg mot mål i Gaza. Hamas svarade med att avfyra raketer mot Israeliskt territorium. Fortsättningen känner vi. Israel har skickat marktrupper mot Gaza. Dödssiffran är uppe i över 1.150 palestinier, de flesta civila. Motsvarande siffra för den israeliska sidan uppgavs till dryga 40 den 29/7 (3 av dessa civila dödsoffer).

Så varför fortsätter striderna? Vad är det som driver palestinska Hamas att fortsätta skicka dessa raketer som man vet fastnar i Israels kompakta missilförsvar, samtidigt som man vet att det genererar storsläggan tillbaka med oerhört svåra lidanden för den egna civilbefolkningen som följd. Varför agerar Israel så brutalt som man gör trots att man på förhand vet att det kommer att väcka omvärldens fördömanden. Det är ofattbart. Eller?

Vi ska analysera frågan i detta och kommande inlägg (därav ”del 1”). Vad händer om vi för ett ögonblick tar en titt på konflikten från den synvinkel vi etablerat i den här bloggen? För att kunna göra det måste vi först ha en grundläggande förståelse för problemet i sin helhet. Låt oss därför först på ett väldigt övergripande plan ta en titt på allmänna händelseförloppet. Vi gör det med hjälp av en dokumentär som med fokus på det palestinska ledarskapet tittar på händelserna som ledde fram till skapandet av staten Israel. Följande är en kort sammanfattning av det dokumentären tar upp:

1914-1919: Under Första Världskriget delade britterna om det väldiga Ottomanska riket i flera mindre provinser. En av dessa var The British Mandate of Palestine. Den kom att lyda under brittiskt styre fram till 1948 då staten Israel bildades.

November 1917: Britterna publicerar den s.k. Balfour-deklarationen. I den klargörs en mycket kontroversiell målsättning: att man förespråkade etablerandet av en judisk stat inom det Palestinska området. Den judiska befolkningen i området uppgick då till drygt 20.000 personer.

1918: Balfour-deklarationen väckte ilska hos den arabiska och palestinska befolkningen. Protester och attacker mot den judiska befolkningen (till och med dödliga sådana), anordnades av mannen som sedermera kom att bli deras ledare. Han hette Muhammed Amil al-Husayni. Han kom att dömas till 10 års fängelse. Han var bror till Jerusalems dåvarande andlige ledare Kamil al-Husayni.

1921: Khamil al-Husayni avlider. Britterna väljer att utse hans bror Amil, som nyligen släppts i en amnesti, till inte bara ny andlig ledare för Jerusalem utan till andlig ledare för hela den palestinska provinsen. Ett mycket märkligt beslut sett till att han fortfarande betraktades som en upprorsmakare av britterna. Han var 26 år gammal. Saknade de rätta kvalifikationerna och var inte ens med på listan över vilka palestinierna själva önskade se som sin ledare. Ett år senare var al-Husayni även palestiniernas politiske ledare.

1933: Hitler har tagit makten som diktator i Tyskland. Han deklarerar öppet sitt hat och ambitioner mot den judiska befolkningen.  I Palestina strömmar judiska flyktingar till. Den judiska befolkningen växer från ca. 25.000 runt 1920 till 210.000 år 1933. Märkligt nog söker den palestinske ledare etablera kontakter med Hitler, detta trots att det är just Tysklands agerande som driver på den judiska invandringen.

1936-1939: Ökande oroligheter och våldsamheter i provinsen till följd av fortsatt judisk inflyttning ledde till att palestinierna inledde en strejk och sedermera ett uppror mot det brittiska styret. Det kom att kallas ”the Arab Revolt”. Britternas initiala respons var att dela upp Palestina i 2 regioner; en judisk i norr och en palestinsk i söder. Al-Huseyni fängslades men lyckades fly. Han skulle därefter aldrig mer återvända till Palestina men kvarstod som dess ledare under en lång period framöver. Oroligheterna blev mycket blodiga och slutade med att revolten krossades.

1939: Revolten är slut. Men britterna inser att de inte kan bekämpa både Hitler och en palestinsk oroshärd samtidigt. Så trots att man gått segrande ur ”The Arab Revolt” väljer man att presentera ett märkligt förslag, ett s.k. White Paper som skulle inneburit kraftigt minskad judisk invandring (med ett tak satt för densamma) samt ett löfte om en självständig Palestinsk stat år 1949. Svaret från den palestinske ledaren ter sig idag mycket märkligt: han avfärdade det brittiska förslaget och begärde att britterna med omedelbar verkan skulle överlämna Palestina åt araberna. Kort därefter etablerade al-Husayni ett än mer nära samarbete med Axelmakternas ledare, Mussolini och Hitler.

1939-1944: Genom hela andra världskriget står al-Husayni på den tyska sidan. Han känner till att Förintelsen pågår men väljer att överse med detta.

1945-1948: Al-Huseyni döms aldrig för sitt samarbete med nazisterna. Han lyckas fly till Egypten. 1948 bildas staten Israel. Palestinerna går lottlösa ur den uppgörelsen. Befokningen evakueras ut ur området för att göra plats för judiska nybyggare. Detta blir upprinnelsen till den konflikt som varar än idag.

1974: Amin al-Husayni avlider.

Allt detta och mycket mer berättas som sagt i dagens utmärkta BBC dokumentär. I kommande inlägg analyserar vi både historien och dagens situation i området.