Profetior – går det att förutspå framtiden?

Har vi människor förmågan att förutspå framtiden? De flesta av oss svarar säkert nej på den frågan. Men, genom historien finns det en handfull personer som påstås ha haft den förmågan. I dagens inlägg tar vi en titt på en av dessa, nämligen mannen som räknas som den på ”senare tid” mest framgångsrike profeten – Michel Nostradamus (1503 – 1566).

Michel Nostradamus - mannen som
kunde "se" morgondagen

Nostradamus familj var ursprungligen av judisk härkomst. Hans farfar hade dock konverterat till katolicismen. Nostradamus själv blev apotekare. Han ägnade sig åt alkemi men hade från studietiden även med sig kunskaper om astronomi, astrologi och läkekonst. Han förlorade hela sin familj i sviterna av den pest som på den tiden svepte genom Frankrike och Europa. Med tiden började han skriva och publicera – inledningsvis horoskop av mer individuell och personlig karaktär. Med tiden utvecklades detta till regelrätta profetior av mer övergripande, världslig karaktär. Hans mest kända verk blev Profetiorna – en samling verser (quotrains) som sades förutspå framtiden för mänskligheten. Mottagandet av verket blev blandat. Men när dåvarande franske kungen Henry II dog på ett sätt som exakt motsvarade en av Nostradamus verser spreds ryktet om Nostradamus förmåga snabbt. En annan profetia besannades 1566 – den som förutspådde hans egen död. Sedan dess har ett mycket stort antal verser kommit att betraktas som besannade. Dessa händelser innefattar Napoleons framfart i Europa, Hitlers uppgång och fall, atombomberna över Japan 1945, Kennedys död, Sovjetunionens upplösning (som förutspåddes med häpnadsväckande tidsmässig exakthet). Flera av hans verser har ännu inte inträffat. Dessa talar om katastrofala händelser för jorden och dess invånare; ett tredje världskrig mellan de stora världsreligionerna, svält, torka, naturkatastrofer och ”de-population”.

I sina verser förutspår Nostradamus att tre osedvanligt krigslystna och mäktiga ledare kommer att drabba världen. De flesta Nostradamus-kännare menar att 2 av dessa redan passerat revy – Napoleon och Hitler. Den tredje menar många lever bland oss denna dag. Dagens dokumentär handlar om Nostradamus och hans proftetior – både de som besannats och de som återstår. Dokumentären försöker vara objektiv – både skeptiker och de som är övertygade får komma till tals. Det är en fascinerande berättelse.

För egen del blev jag på allvar intresserad av Nostradamus i samband med händelserna den 11 september 2001. Jag kände då redan till att Nostradamus förutspått ett tredje världskrig, centrerat kring konflikten mellan kristna och judar å ena sidan, muslimer å andra. Jag ville ta reda på mer om detta. Därför köpte jag en bok med titeln ”Nostradamus World War III 2002”, författad av David S. Montague. Boken i sig är upplagd på så vis att vi inledningsvis får stifta bekantskap med, vad författaren betraktar som Nostradamus mest framgångsrika profetior (i det att de anses vara besannade). Därefter följer ett försök av författaren att, baserat på proftiorna, försöka förutså framtiden. Särskilt då händelseutvecklingen för det Montague uppfattar som tredje världskriget, där han menade att terrorattentaten var själva startpunkten för det kriget.

Kort efter terrorattentaten inledde USA flygangrepp mot Afghanistan. Talibanerna jagades på flykten och en USA-vänlig regim med Karzai i spetsen tillsattes. Därefter vände USA, med George W. Bush i spetsen, blickarna mot Irak. Det påstods att Saddam Hussein förfogade över massförstörelsevapen samt att han samarbetade med Al Qaida. Förberedelser för det som kom att utvecklas till Irak-kriget inleddes under 2002. I slutet av januari 2003, den 31:e, planerades ett möte mellan Bush och brittiske premiärministern Tony Blair. Ämnet för mötet var just hur Irak-frågan skulle hanteras. Ett angrepp föreföll sannolikt. 

Inför det mötet dök en av Nostradamus verser upp i mitt medvetande. Versen löd:

”The chief of London through the realm of America,
The isle of Scotland tempered by frost,
King and Reb will face such a treacherous antichrist,
That he will place everyone in the conflict”

Det här var märkligt minns jag att jag tyckte. Versen tycktes vara på väg att besannas. ”King and Reb” översätts i allmänhet av Nostradamus-kännare som den brittiska monarkin och USA (som bröt sig loss från England genom ett rebelliskt uppror). Saddam Hussein tolkade jag vid det tillfället som en möjlig anti-krist. Allt som saknades nu var en ordentlig snöstorm över Storbritannien.

En speciell relation

Jag minns att jag befann mig i London den dagen. Jag hade anlänt med flyg från Göteborg. Ingen snö. Jag åkte ut till NW London för ett affärsmöte. Ingen snö. Tillbaka på flygplatsen på sen eftermiddag, hungrig efter dagens möten. Ingen snö. VI gick och satte oss i en av flygplatsens restauranger, åt en bit mat och kopplade av inför hemresan. Därefter gick vi till vår gate där jag tittade ut genom fönstret. Snö!!! Det formligen vräkte ner. Traktorer gick på högvarv och försökte skotta rent start och landningsbanor. Förgäves. Alla flyg ställdes in den kvällen. Flygtrafiken återupptogs inte förrän dagen efter. Ett enda flyg kom iväg. I det satt den Tony Blair, på väg till sitt möte med George W. Bush. Utfallet av det mötet blev vad som i det närmaste kunde betraktas som en gemensam krigsförklaring mot Saddam Hussein. Själv satt jag på terminalen och kände en rysning genom kroppen. Wow. Var detta besannandet av en Nostradamus-profetia som jag fått uppleva. Det kändes så då. Och i ljuset senare avslöjanden om den hemliga överenskommelse de båda ledarna ingick den dagen - om att angripa Irak oavsett om massförstörelsevapen skulle hittas eller ej - så har den känslan ytterligare förstärkts.

Länk till wiki artikel om möte den 31/1 2003  

Länk till nyhetsartikel om det brittiska snöovädret dendagen 

Så frågan kvarstår – kan vi människor förutspå framtiden? Den frågan kan jag inte besvara. Men i ljuset av mina erfarenheter vill jag hålla öppet för att det faktiskt kan vara så. Särskilt om vi betänker det som berättades i ett tidigare inlägg signerat Lloyd Pye: Nämligen att vi människor bara i allmänhet kan utnyttja ca. 10 % av vår hjärnas kapacitet. Vad skulle vi klara av om vi lyckades gå utanför den gränsen? Vem vet?