Fluor – ett cellgift!

Varför använder vi fluor egentligen. Dess förespråkare hävdar att det stärker emaljen men detta påstående är omdebatterat. Fakta i målet är som följer:

” Den härdande effekt fluorid anses ha på tandemalj, beror på att ämnet hydroxiapatit, som finns i emaljen, får en OH-grupp utbytt mot fluor så att fluorapatit Ca5(PO4)3F bildas. Emaljen blir hårdare, men många anser också att den blir sprödare.”

Att emaljen blir sprödare finns det tydliga indikationer på, bl.a. genom ett flertal fall av s.k. dental fluorosis (se bild som visar på en mildare grad av åkomman).   Att orsaken till denna fluorosis är överexponering av fluor finns det få som bestrider. Wikipedia beskriver orsakerna på följande vis:

Fluorosis

”The most superficial concern in dental fluorosis is aesthetic changes in the permanent dentition (the adult teeth). These changes are prone to occur in children who are excessively exposed to fluoride between 20 and 30 months of age. The critical period of exposure is between 1 and 4 years old, and the child is no longer at risk after 8 years of age. The severity of dental fluorosis depends on the amount of fluoride exposure, the age of the child, individual response, weight, degree of physical activity, nutrition, and bone growth.”

Så hur giftigt är fluor. Enligt oberoende fakta gäller följande:

”Fluor befinner sig i giftighetsgrad någonstans mellan bly och arsenik. Forskning tyder på att fluorider kan orsaka såväl allergier, benskörhet, dental fluoros som neurologiska skador (det senare har bl.a. dr. Phyllis Mullenix beskrivit i sin och medarbetares "Neurotoxicity of sodium fluoride in rats"”

Så varför använder vi fluor överhuvudtaget. Dess effekter på vår tandhälsa är långt ifrån övertygande. Som synes förefaller de negativa effekterna överväga. Effekterna på vår hälsa i övrigt är som synes än mer negativa. Detta gör det svårt att förklara varför varenda tandvårdsprodukt som vi hittar i våra livsmedelsbutiker innehåller just fluor - ända tills vi letar orsakerna till dess ”popularitet” bland de ekonomiska faktorerna.  Historien bakom fluor och dess användning är följande:

”Fluor är ett gulgrönt gasformigt grundämne som framställdes isolerat första gången 1886 av Henri Moissan. Fluor, klor, brom, jod (och det instabila ämnet astat) utgör de s.k. halogenerna bland grundämnena. Fluoratomerna har en mycket stark tendens att förena sig med andra ämnen, så det är ganska svårt att framställa i ren form. Fluor kan förena sig med alla andra ämnen, även med andra halogener. Före andra världskriget förekom ingen större industriell tillverkning av fluor. Senare har processer vid anrikning av uran, aluminiumframställning, produktion av konstgödsel, lera m.m. resulterat i att stora mängder fluor producerats som bi- eller avfallsprodukt.”

Fluor är alltså en biprodukt av flera av våra industriella processer. Det är en restprodukt som är extremt giftig samt kräver stora ekonomiska resurser för att sanera. Precis här har vi orsaken till fluors popularitet: det handlar om att undvika enorma kostnader för sanering samtidigt som pengar kan tjänas på produkter som ”vi alla behöver”. Kommer du ihåg den visan med en text som lyder ”....allting kan säljas med mördande reklam” Aldrig har väl den texten känts mer passande än när det gäller just fluor. Kanske var det inte "konserverad gröt" som avsågs utan just våra tandkrämer.

(Dagens inlägg har baserats på en artikel skriven av Jan Sällström. Jan är docent i experimentell patologi och tillika expert på ämnet fluor. Artikeln går under namnet ”Fluoren inom tandvården är ett cellgift”.)  Återstifta gärna också bekantskapen med en tidigare artikel i den här bloggen, från den 28/11 2013 med titeln ”Doldasanningar om fluor”).