Den Stora Konspirationen: En analys av Donald Trumps 2 första veckor vid rodret

Två veckor har gått med Donald Trump vid rodret. Det är två veckor som knappast lämnat någon oberörd. För det stora flertalet framstår han som en oberäknelig galning. Men är han det? Eller ingår det han gör i en noggrant uträknad plan? Vad går isåfall den planen ut på? Låt oss ta en närmare titt.

Fredagen den 20:e januari Donald Trump som president för Förenta Staterna. Här nedan sammanfattas de viktigaste punkterna bland vad som hänt, beslutats och åstadkommits sedan dess:

Missiltest i Iran

Han meddelade Mexikos president Enrique Peňa Nieto att den beryktade muren mellan de 2 länderna ska byggas och att Mexico förväntas bidra med finansiering till densamma. Nieto svarade att han inte var intresserad. Trump kontrade med ett hot om att införa höga tullavgifter på Mexikanska importvaror. När inte heller detta hjälper har Trump börjat hota med att skicka invasionstrupp över gränsen om inte så kallade ”bad hombres” stoppas.
Förra helgen avbröt Trump abrupt ett telefonsamtal med Australiens premiärminister Malcolm Turnbull. Detta sedan ett avtal som upprättats under Obama-tiden kommit på tal – ett avtal som stipulerar att USA ska ta emot tusentals illegala båtflyktningar från Australien. Trump blev upprörd och avslutade det planerade, timslånga samtalet redan efter 27 minuter med orden ”Jag ska studera det här dumma avtalet!”
Den iranska regimen genomförde helt nyligen ett missiltest. Fler sådana är planerade. Vita huset har utfärdat en officiell varning riktad mot Iran. Man meddelar att en militär insats mot landet inte är utesluten – och organisationen National Iranian American Council varnar för att hoten kan sluta med en väpnad konflikt.
Donald Trump har med omedelbar verkan utfärdat ett inreseförbud för alla personer med medborgarskap i något av följande 7 länder; Iran, Irak, Jemen, Syrien, Libyen, Sudan och Somalia. Detta inkluderar personer med dubbla pass – vilket drabbar flera svenska medborgare. Irritationen bland världens muslimer är mycket stor. I tillägg har Trump blåst av all flyktingmottagning.
Trump har även agerat i mellanöstern-frågan. Han har utlovat en flytt av den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem – något som sticker i ögonen på palestinska företrädare. Stärkta av en Israel-vänlig president har premiärminister Nethanyahu meddelat att närmare 5.000 nya bosättningar planeras på Västbanken. Palestinska företrädare är bestörta, men USA med Trump i spetsen lär inte protestera (även om man tillfälligt stannat upp och funderar på lämplig reaktion).
Trump har vidare lovat att förgöra terrorgruppen IS på bara 30 dagar.
På hemmaplan har Trump skrivit på ett avtal som ger grönt ljus åt byggandet av en oljeledning genom ett miljömässigt känsligt område i North Dakota. Under Obama-tiden lyckades en stor proteströrelse efter många om och men få stopp på de här planerna. Men nu rivs alltså det beslutet upp med motiveringen att många nya amerikanska jobb kommer att skapas.
Med samma motiv som grund har Trump-administrationen valt att riva upp flera planerade handelsavtal – däribland TPP (med Asien) och TTIP (med Europa).
Dessutom verkar klimatavtalet från Paris vara i farozonen för att rivas upp av Trump.

Listan kan göras längre (vi har ju inte ens nämnt alla historier om "fake news", anklagelser mot CIA och mot media-kåren) men vi stoppar där. Vill vi säga något positivt om allt detta kan vi konstatera att USA åtminstone har fått en handlingskraftig president. Skulle vi göra motsvarande analys av Stefan Löfvens första 2.5 år vid makten skulle listan i det närmaste bli tom. Han har initierat några utredningar, kommenderat 150 militärer till Gotland, fått till ett oavgjort resultat mot två svenska kommuner i frågan om att lagra ryska gasrör i svenska hamnar och … ja… mer än så blir det väl inte… Eller?

Trump och hans favoritsymbol

Men vad gäller Trump är det alltså det negativa omdömet som överväger. Vi får bilden av en protektionistisk president som inte tvekar att spela ett utrikespolitiskt spel med mycket, mycket höga insatser. Något som politiken gentemot Mexiko och Iran tydligt speglar. Vad händer när motsvarande taktik används gentemot Kina eller Ryssland? De lär inte skrämmas av lite sanktions- eller vapenskrammel.

För egen del tycker jag att allt det här tydligt indikerar vart vi är på väg. Världens skuggregim använder sig av Trump-kortet på klassiskt vis med hjälp av den välkända taktiken kallad ”Hegels dialektik”, d.v.s. Tes + Anti-tes à Syntes. Ta alltså två extrema ståndpunkter (tes och anti-tes), gnid dem mot varandra och ut kommer det på förhand önskade resultatet (syntes). I motsats till de senaste årtiondenas stävanden mot globalisering – med frihandelsavtal, fri rörlighet över gränserna och nationalstatens minskande betydelse – introduceras nu en makt med rakt motsatt agenda. Både Trumps valseger, sättet han inlett sin ämbetsperiod på samt Brexit-rörelsens framgångar är tydliga exempel på detta. Nu är det stängda gränser, nationalism och något som gränsar till fascism som gäller. Vi har några år framför oss där vi kommer att få se de fasansfulla effekterna av en extrem sådan politik. När det hela är över så kommer världens befolkning att be om, ja just det… New World Order. Vi kommer att vara företrädelsevis positiva till en världsregering i FN:s regi. Och vem tror ni kommer att leda den? Jag skulle inte bli förvånad om ett välbekant ansikte dyker upp – Barack Obama. I kölvattnet av detta kommer FN:s egen, på förhand framtagna världsreligion att förespråkas, den som beskrivits i inlägget ”FN:sockulta agenda”.

Jag tycker att mycket tyder på att det är så här Trump ska förstås. Och vi har bara sett början på detta. Men förtvivla inte. Glöm inte vad som väntar vid regnbågens slut. Glöm inte löftet som utfärdades i förra inlägget – det om ” Konspirationen. Hypotesen. Bevisen – Profetior, del 2”